Krönika

Jon Åsberg: Inte mycket har förändrats i »Sveriges sämsta bransch«

För tiotalet år sedan blev byggbranschen utsedd till Sveriges sämsta bransch. Har så mycket förändrats idag?

Byggindustrin korades till Sveriges sämsta bransch av tidningen Affärsvärlden för tiotalet år sedan. Den var usel på alla punkter. Förseningar och fel i slutprodukten var regel snarare än undantag. Lövtunna marginaler, trots att Sverige hade EU:s högsta byggpriser. Perenna nedskrivningar av illa kalkylerade och olönsamma projekt. Låg produktivitet som inte hade förbättrats på 25 år.

Jämställdhet gick knappt att prata om eftersom andelen kvinnor var så låg (flashback: minns ni Byggnads helmanliga styrelse som poserade i pussy hats på internationella kvinnodagen häromåret?). Och i vilken annan bransch har alla ledande aktörer – och mängder av mindre – mutat, anlitat svart arbetskraft, varit inblandade i karteller eller fuskat på andra sätt?

Affärsvärlden frågade förstås branschföreträdare, rättsvårdare och experter hur det kunde vara så illa. Och vad som kunde göras för att förbättra situationen. Svaret var, ungefär, att en del redan gjorts, att situationen hade förbättrats, men att mycket stod kvar på åtgärdslistan. Det fanns behov av ökad transparens och konkurrens från utländska aktörer, hette det.  Så skulle nog bolagen skärpa sig.

Janne Sundlings och Leif Holmkvists granskning i senaste Fokus fokuserar på den brottsbenägenhet som alltid funnits i byggarnas omedelbara närhet. Korruption, anbudsfusk, moms- och skattefiffel etcetera. Och åtminstone på det området kan konstateras att det inte har hänt mycket på ett decennium. Byggindustrin svarade exempelvis för runt 6 procent av BNP förra året. Samtidigt uppskattar polisen att branschen står för 20–25 procent av mutbrotten.    

Och för varje bestickare – givare av en muta – finns förstås också någon bestucken. Påfallande ofta inom offentlig sektor. En expert på slikt sa till mig för några år sedan att han trodde att varje kommun i Sverige har ett kommunalråd, en byggnämndsordförande eller motsvarande som har fått ett badrum, en pool eller en garageuppfart i present – eller kraftigt rabatterat – av tacksamma lokala byggföretagare. Då uppfattade jag honom som cynisk och överdrivet uppgiven. Det gör jag inte längre. Vad tycker du?

Läs fler artiklar från senaste numret här! 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera