En islamist på Dramaten

Vi backar tillbaka till november 2017 och pjäsen Muslim Ban.

  Två män ska på scen berätta om sina upplevelser av islamofobi och rasism. Problemet är att en av männen, Amanj Aziz, länge var en profil i radikalislamistiska kretsar. Han har stött extrema islamistiska uppfattningar och förknippas med hatfyllda åsikter om judar, shiamuslimer och homosexuella.

   Nu fick han bli muslimsk representant på Dramaten. Det visar ännu en gång att det saknas både kunskap och ryggrad i samhället, när det gäller denna typ av organisationer och deras företrädare.

  En av dem som på goda grunder har kritiserat America Vera-Zavalas pjäs Muslim ban är journalisten Magnus Sandelin. Men i stället för att svara på hans sakliga argument går hon till attack i sin senaste bok Svartskalle, och anklagar Sandelin för att vara högerextrem och »muslimjägare«.

För mig som humanist och muslim är det omöjligt att förstå vad Dramaten och America Vera-Zavala ville uppnå genom att bjuda in Aziz. Ett legitimt konstnärligt syfte skulle kunna vara att bjuda in en islamist för att förklara och försvara sina åsikter. Men han var inbjuden som en representant för den muslimska mannens upplevelser av islamofobi. De muslimska män som måste hantera islamofobin i sin vardag fick nu finna sig i att representeras av en man som förknippas med hatfyllda åsikter.

  Islamofobin drabbar både mig och Amanj Aziz. Men jag drabbas också av islamisternas förtryck, ett förtryck som Amanj Aziz är en del av. I Tensta där jag bor var jag under många år utsatt för islamisternas förnedrande kommentarer och hot när jag gick till affären. Jag är väl medveten om vilka starka krafter jag utmanar i tal och skrift, men blev ändå sårad när de slängde fula ord efter mig. Tänk då på den 14-åriga flicka i moderna kläder som får tomater kastade efter sig.

Trots alla bevis som Magnus Sandelin fört fram som visar Amanj Aziz kopplingar och medverkan i islamistkretsar, vägrar America Vera-Zavala att se det. Zavala har köpt islamisternas förklaring att all kritik mot dem är ett uttryck för islamofobi. Det blir då naturligt för henne, liksom ofta inom vänstern, att stödja en grupp som har en underordnad ställning i samhället. Det påminner om den tidiga arbetarrörelsens inställning till kvinnofrågan. Först kommer klasskampen och när tiden är mogen tar vi itu med kvinnoförtrycket, sas det då. Först islamofobin, sedan islamismen, skulle vara en välvillig tolkning av det som sker i dag. Det fungerade inte då och det är inte trovärdigt nu heller.

Jag räknar mig själv till vänstern. Jag förstår inte hur den vänster Zavala tillhör kan liera sig med islamister, som förespråkar ett hårt förtryck av kvinnor.   

I boken Mordet i Amsterdam för Ian Buruma fram en intressant aspekt på skillnaden mellan höger och vänster:

»Vänstern stod för universalism, vetenskaplig socialism och liknande, medan högern omhuldade kulturen, det vill säga ›vår kultur‹, ›våra traditioner‹. Under den mångkulturella eran på 1970- och 1980-talen började höger och vänster byta plats. Nu var det vänstern som stod för kulturen och traditionerna, särskilt ’deras‹, det vill säga invandrarnas, kultur och traditioner, medan högern argumenterade för upplysningens universella värderingar.«    

  Ian Burumas analys av utvecklingen i Holland kan appliceras på Sverige och till exempel förklara varför Vänsterpartiet så länge har vägrat se hedersförtrycket som ett problem som speciellt drabbar unga invandrarkvinnor. Denna förnekelse har starkt bidragit till att hedersförtrycket inte har kunnat bekämpas effektivt.   

 Efter den 11 september 2001 ökade misstron mot muslimerna i Sverige och vänstern ville bekämpa islamofobin. Samtidigt stärktes islamistiska krafter i Europa med uppbackning av wahhabisterna i Saudiarabien. I skydd av okunnighet och en rädsla för att bli anklagad för att vara rasistisk, kunde islamisterna befästa sin ställning och i en täckmantel av antirasism kapa delar av vänstern.

 Det finns alltså en del inom vänstern som anser att man inte kan vara antirasist och samtidigt ta av avstånd från islamisterna. America Vera-Zavala verkar tillhöra denna del av vänstern. I stället för att göra det som är anständigt när man får kritik – svara sakligt på argumenten – så förolämpar och förminskar hon kritikerna.

America Vera-Zavala borde ta ansvar för att hon satte en islamist på Sveriges nationalscen. Det kan hon göra genom att be om ursäkt.

Läs alla krönikor av Nalin Pekgul här!

Text:

Toppbild: TT