Resa: Skriet från fjällmarken

Text:

Foto: Kristoffer Törnmalm

Något smattrar ilsket mot tältduken. Regnar det? »Nej«, säger en av vännerna som förberett kaffepannan utanför »det är knotten som försöker ta sig in till era nakna kroppar«.

2020 blev inte bara pandemins år. I norr även ett djävulskt mygg- och knottår. Precis när stadsborna gavs tillfälle att upptäcka Sveriges fjällvärld.

Kaffet dricks ur och oklädda kroppar täckts med plagg. Nu börjar vandringen över myren österut. Mot en av få öppningar i den tjocka björk- och videslyn som tillåter fiske i den här delen av Pirtimesätno, en lätt brunfärgad älv i fjällen norr om Kiruna.

Hit tar man sig varken till fots eller med markburet fordon. Det är helikopter som gäller. Piloten hade dagen före lämnat i en virvel av flygfä, med den stränga uppmaningen om att tre dagar senare vara på plats »precis här«.

Sedan tystnad. Ingen mobiltäckning. Inga knarrande förmaningar från landets statsepidemiolog om att hålla avstånd.

Pirtimesätno är skyddat av länsstyrelsen i Norrbotten, en så kallad kvoterad sträcka. Det innebär att de 60 fiskedygn som upplåtes varje år fördelas genom lotteri. Längs de mest attraktiva vattendragen är det högt tryck på platserna, bara några procent av de sökande får ett fiskekort. I Pirtimesätno är det garanterad vinst.

Det beror på myggen. Och de otillgängliga vattnen.

Men i gengäld: Vilket fiske!

Innan vi lägger första kastet får en brunaktig fluga tumla runt i vattenvirvlarna vid strandkanten. Precis framför våra fötter.

Napp direkt!

En vackert purpurfärgad ryggfena visar sig – harr. Fisken, som av britterna kallas »Lady of the stream«, är besläktad med laxen. Har det speciella kännetecknet att den doftar svagt av timjan. Men den här firren är för liten och får simma tillbaka.

Nu långa kast. Stora sjok av den flytande linan rinner längs det strömmande vattnet. Insektsimitationerna längst ut på tåget landar strax före en strömnacke ett par kastlängder nedströms.

Då smäller det igen.

Den här gången en »riktig« fisk. En harr på omkring ett kilo visar sig i ytan, gör genast två snabba rusningar. Rullens broms skriker som svar på attacken. Sedan kastar sig fisken ovan vattenytan ett par gånger innan nästa rush tar vid.

Harrar i den här storleken kämpar friskt, och smakar ofattbart gott. Vi filear fisken, skär upp den i tunna skivor. Sedan ner i en kastrull som förberetts med avokado, mango, het chili, pressad lime och lite vitlök. Där sitter vi i ödemarken och käkar den färskaste ceviche, gjord på ädelfisk som skulle få munnarna på de kräsnaste gourmeter att vattnas.

Grillat i all ära, men något har faktiskt stadsborna att bidra med på fjället.

Framåt kvällen antar himlen en orangeröd färg som aldrig tycks mattas av. När den kalla nattluften möter det ljumna vattnet i älven omges vi av dimmans lugna famn.

Myggen har gått och lagt sig, men lämnat ovälkomna minnen efter sig: det kliar infernaliskt i nacken, längs kepslinjen i pannan, midjan, på de sönderstuckna händerna som ilsket flammar i natten.

Vi häller upp varsin sängfösare. Skrattar. Åt minnen från möten med såphala fiskar, åt försöken att gå på toaletten i svärmarna av mygg, knott och en och annan broms.

Sedan kryper vi ner i sovsäckarna. Väckarklockan – smattrandet mot tältduken – tar inte sovmorgon. Och i morgon ska vi som ensamma fiskare återigen belönas med en naturupplevelse i världsklass.

***

FAKTA: Fjällfiske i skyddade vatten

I Norrbotten och Västerbotten finns det flera kvoterade vatten där länsstyrelsen skyddar fiskebeståndet genom att begränsa antalet fiskedygn. För att få tillgång till det högklassiga fisket gäller det i flera fall att ha tur: platserna lottas ut till de sökande.

Om man vill vara med i lotteriet lämnar man in ansökan på länsstyrelserna i Västerbotten och Norrbottens webbplatser.

Resan ut till fiskeplatsen längs Pirtimesätno går med helikopter från Kurravaara utanför Kiruna. Flygresan tar cirka 20 minuter och bjuder på fenomenal utsikt över fjällen, hela vägen till Norge.