Hakelius: Myndigheten som är en dröm för karriärister i rättighetsbranschen

Det har tröskats i många år, men nu är vi snart där.

Efter torsdagens regeringssammanträde i förra veckan kunde Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen presentera en lagrådsremiss, även om den inte hade hunnit bli offentlig. Sverige ska få en ny myndighet.

Äntligen, säger ni säkert.

Och det är inte vilken myndighet som helst som ska stiga ur havet, likt Botticellis Venus, den 1 januari 2022. Det är ”Institutet för mänskliga rättigheter”.

Mässingsskyltarna är inte graverade än och loggan är möjligen föremål för hjärnstormning på någon designbyrå, men inte mer, så namnet kan nog komma att ändras. Men vad namnet på myndigheten än blir, kommer det att vara just ett institut för mänskliga rättigheter.

Det är alltså en myndighet med ansvar för det kanske mest grundläggande av allt: vår rätt som människor, eller att ”främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige”, som det uttrycks i den nu offentliga remissen. Den ska ha en ”stark ställning” och inte minst granska regeringens eventuella tummande på våra rättigheter. Den ska samtidigt inte ha några sanktionsmöjligheter mot någon annan myndighet, politiskt organ eller annan del av staten.

Det ”kan bli obekvämt” att ta beslut som kritiseras av institutet, försäkrade Lindhagen på presskonferensen, då hon tillfrågades om vad den nya myndigheten egentligen kunde göra för skillnad.

Som myndighet kommer den att lyda under regeringen, men regeringen försäkrar ändå att just denna myndighet ska vara ”oberoende” av regeringen. Om ni undrade över den saken.

Det är en av politikens alla ironier att det bara är ungefär tre veckor mellan regeringens beslut om att föreslå en pandemilag, som upphäver många rättigheter, och regeringens beslut om att föreslå ett institut för mänskliga rättigheter. Men den saken kan vi låta ligga. Låt oss istället fråga något mer grundläggande:

Vad är detta för något?

En myndighet som inte är det? En stark instans utan makt? En nagel i ögat på regeringen, som lyder under regeringen?

Det här är, förstås, en femtiomiljoners åsiktsproducent. Ytterligare en anställningsmöjlighet för karriärister i rättighets- och diskrimineringsbranschen. Nästa önskeinstitution för entreprenörer i det koloniala förtrycket av ursprungsbefolkningar. Ännu en myndighet som kommer att plåga andra myndigheter med krav på värdegrundsplaner och avrapportering av statistik. Med all sannolikhet ett tillskott till den växande flora av ideologiproducenter som sjunger intersektionalitetens och rasifieringens lov. Någonstans att skicka remisser, när man vill ha de svar man ropar efter. En reträttpost för miljöpartister, när Socialdemokraterna regerat slut på sitt samarbetsparti. Kanske för Åsa Lindhagen själv?

Äntligen, som sagt.

Läs fler inlägg i Johan Hakelius blogg här!

Text: Johan Hakelius

Toppbild: TT