Forskarnas kritik: Finns en ömsesidig misstro mellan regionerna och staten

Text: Leif Holmkvist

Foto: TT

I dag hålls det andra mötet för det informella nätverk av politiska ledare från tolv länder som kallas ”Leaders’ Network”. Det bildades på statsminister Stefan Löfvens initiativ för att skapa opinion för en hållbar återuppbyggnad efter coronapandemin och stärka det internationella samarbetet.

Men vad lär sig makthavare av en kris och vad gör de efteråt?

– Man brukar tala om att de genomför en ”single loop” och till exempel ändrar i rutinerna, säger professor Bengt Johansson som forskar i politisk kommunikation vid Göteborgs universitet. Det handlar då om lite enklare åtgärder. En ”double loop” handlar om att ändra tankesätt i grunden göra genomgripande förändringar. Men stora förändringar är svåra och risken finns att det inte blir så mycket.

Som exempel på en mindre förändring nämner Bengt Johansson att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) skapades 2009 genom att slå ihop tre myndigheter efter erfarenheterna från tsunamin julen 2004.

– Och nu blottlägger pandemin brister i vårt decentraliserade system, där alla upplever sig bakbundna och inte anser sig ha det handlingsutrymme som skulle behövas.

Just samarbetet mellan aktörerna i covidkrisen har professor Björn Brorström, tidigare rektor vid högskolan i Borås, utvärderat på uppdrag av Västra Götalandsregionen:

– Utvärderingen ska lämnas till regionen först nästa tisdag, men jag kan väl säga så mycket som att det finns ett antal saker som bör rättas till inom ramen för flernivådemokratin. Det är min förhoppning att politiker drar lärdom och rustar sig bättre inför nästa kris.

Samtidigt finns positiva lärdomar att dra ur det nödvändiga samarbetet med att hantera covidkrisen:

– Regionen och kommunerna har kommit varandra närmare, säger Björn Brorström. Det talas mycket om tillitsbaserad styrning och här kan vi nog se att tilliten till professionen vuxit.

Han delar inte uppfattningen att regionerna är ett problem i kampen mot pandemin:

– Nej, jag tycker att både Coronakommissionen och Inspektionen för vård och omsorg drar förhastade slutsatser och sedan hugger politikerna på dem direkt. Vår utvärdering pekar på att samarbetet mellan kommunerna och regionen fungerat exceptionellt bra. Efter svininfluensan gjordes en uppgiftsfördelning som man nu kunnat plocka fram och använda.

Däremot har förhållandet mellan staten och regionerna gnisslat:

– Där finns ett otrevligt misstroende och det är ömsesidigt. Det är dags att de tar tag i bristerna och ser över uppgiftsfördelningen.

Björn Brorström skulle gärna se en reform likt den Ansvarskommittén under Mats Svegfors presenterade 2007 med 6 – 9 större regioner som sammanfaller med motsvarande län.

– Vi har tre jättestora regioner och resten är för små. Och vi har för många små kommuner. Om vi vill skapa utvecklingskraft krävs organisationer som inte är så små att de hela tiden måste försvara sig. Det kanske inte är politiskt korrekt att säga, men vi behöver inte så många huvuden som bestämmer. Färre kommuner skulle ge större effektivitet.

Något överraskande är han bekymrad att kommunsektorn fått alldeles för mycket pengar av staten. Överskotten för 2020 blev 55 miljarder kronor:

– Kommuner och regioner har blivit överkompenserade. Man har glömt erfarenheterna från finanskrisen 2009 då kommunerna fick en massa statsbidrag som de inte ville ha. De hade just börjat rationalisera och utveckla verksamheterna. Bidragen bromsade effektiviseringen. Nu borde staten haft mer is i magen.

LÄS OCKSÅ: Forskare: Regeringen använder SKR som en »låtsasmyndighet«