Öppna sår i Fukushima – 10 år efter olyckan : »Kommer aldrig bo där igen«

Text: Jon Thunqvist

Foto: TT

– Jag åker tillbaka ibland på helgerna för att titta till huset, men jag kommer aldrig att bo där igen, konstaterar Toshiharu Tochikubo.

Han var en av de 11 000 invånare som evakuerades från byn Naraha för tio år sedan.

Bara timmar efter att larmet gått om att tre av reaktorerna vid kärnkraftverket Fukushima Dai-Ichi tappat kylningen kom bussarna för att hämta upp de boende. De rafsade i all hast med sig necessärer och några fotoalbum.

Hundar och katter fanns det inte plats för. De fick klara sig bäst de kunde. De som inte fick mat och vatten av djurvänner – som illegalt smög in i den stängda zonen under veckorna som följde – svalt ihjäl eller blev enkla byten för vilda djur.   

Japan och världen kunde i direktsänd tv följa en av de största räddningsopera­tioner världen skådat, när en jordbävning följd av en gigantisk tsunami hade ödelagt tiotals mil av Japans nordöstra kust.

Vad värre var så visste ingen exakt hur omfattande reaktorhaverierna var. Under några nervösa dagar övervägde den dåvarande japanska regeringen att evakuera Tokyo som ligger cirka 20 mil söder om Fukushima.

Radioaktivt cesium liksom jod, strontium och plutonium följde med vindarna och spreds över stora områden i den värsta kärnkraftsolyckan sedan Tjernobylkatastrofen 25 år tidigare.

Mycket har förvisso hänt sedan den 11 mars 2011, men mycket är sig ändå likt. Toshiharu Tochikubos hemby Naraha har skrubbats ren, mer eller mindre för hand, och strålningen har sjunkit till nivåer som ligger under de gränsvärden som satts upp av japanska myndigheter. Ändå är det bara knappt en fjärdedel av de ursprungliga byborna som har valt att flytta tillbaka – de flesta i åldrarna 65 år och uppåt.

– Radioaktiviteten gjorde att Naraha var helt stängt mellan 2011 och 2015. Folk blev tvungna att gå vidare med sina liv, hitta nya jobb och skolor till barnen, säger Toshiharu Tochikubo, som efter en tid i tillfälliga nödbostäder valde att tillsammans med hustrun bosätta sig i staden Iwaki fyra mil söderut.

Deras barn är utflugna sedan länge och nu jobbar han deltid som lärare. Det stora huset med den magnifika havsutsikten i Naraha fungerar numera som fritidsboende.

Trots att staten och Fukushima län satsat stora pengar på nya grundskolor och industrilokaler så har Naraha, liksom grannbyarna Okuma, Namie och Tomioka fått något av en peststämpel efter katastrofen för tio år sedan.

Under 70- och 80-talen – kärnkraftens guldålder i Japan – och egentligen fram till den olycksaliga marsdagen 2011 var det här ytterst välmående samhällen.

Tack vare välbetalda jobb hos kraftbolaget Tokyo Electric Power (Tepco) kunde familjer bygga stora villor, hålla sig med dubbla bilar, åka på utlandssemester flera gånger per år och samtidigt lägga undan en försvarlig slant till pension och universitetsutbildning för barnen.     

Inte nu längre. Så illa har det blivit att många av de som tvingades fly 2011, och som nu byggt sig nya liv, lägger sig vinn om att träna bort dialekten och ogärna ens talar om att de kommer från de drabbade områdena.

– Barnen blev mobbade i skolan. De andra eleverna gav dem öknamn och sa att de var radioaktiva, berättar en mamma i en familj som flyttade till en förort utanför Tokyo efter katastrofen.

– Nu har vi lagt Fukushima bakom oss. Om någon frågar så säger jag bara att vi bodde »norröver« tidigare.

Stigmat handlar också om att många japaner tycker att de evakuerade snyltar på statskassan. Flyttbidrag och andra former av ekonomisk kompensation sticker i ögonen på folk som tycker att de själva har det knapert.

Vad gäller livsmedelsproduktion så har ett intensivt och kostsamt kampanjarbete från de styrande börjat ge resultat. Fukushima var tidigare känt som Japans »kornbod«, men varumärket störtdök under åren som följde efter 2011.

Grönsaker, ris och fisk som kom från Fukushima fick reas ut i livsmedelsbutikerna i övriga Japan, samtidigt som flera länder införde totalt importstopp.

Kontaminationen av livsmedel blev, enligt myndigheterna, långt ifrån så allvarlig som befarats, men trots att varje litet riskorn screenades under de första åren så vågade inte omgivningen lita på att det som producerades var okej. Fortfarande kan man i dessa dagar se att butikerna tvingas rea ut produkter från Fukushima i slutet av dagen.

Paradoxalt nog har aktiviteten vid själva kärnkraftverket aldrig varit så hög som nu. Omkring 4 000 personer jobbar dag och natt med att sanera efter olyckan – att jämföras med de knappa 1 000 som var på plats när de sex reaktorerna var i normalläge.

Säkerheten är rigorös och som besökare måste man passera ett antal säkerhetskontroller och bära skyddsskor, dosimeter och munskydd innan man släpps över tröskeln.

När Fokus besökte Fukushima Dai-Ichi i mars 2020 var största delen av området tillräckligt sanerat för att journalister skulle kunna visas runt i buss och det gavs även tillstånd att kliva av för att fotografera de tre skadade reaktorbyggnaderna.

Därinne är strålningen från de härdsmältorna fortfarande alldeles för hög för att människor ska kunna arbeta där. Man måste därför använda sig att fjärrstyrda robotar för att filma läget.

– Vi beräknar att saneringsarbetet kommer att ta omkring fyrtio år, säger Tepcos talesperson Yoshinori Takahashi. Själv kommer han att hinna gå i pension innan dess, men säger att Tepco kommer att återställa området. Att låta det bli en radioaktiv soptipp som Tjernobyl är inte ett alternativ.

Kostnaderna är svåra att uppskatta, men det talas om en slutnota på motsvarande 4 000–5 000 miljarder svenska kronor.

Det stora ämnet på tioårsdagen av haveriet är Tepcos planer på att släppa ut radioaktivt spillvatten i havet. Fram till nu har det grundvatten som läcker in i de skadade reaktorerna pumpats upp och renats, alternativt lagrats i stora stålsilos som uppförts på området. Problemet är att snart finns det inte plats för fler silos.

Enligt Tepco innehåller spillvattnet enbart tritium – en lågaktiv isotop av väte som förekommer naturligt i haven och som enligt företaget därför inte skulle orsaka någon mätbar effekt.

Fukushimas redan hårt ansatta fiskerinäring, liksom Japans grannländer, tror dock inte på utfästelserna och kräver att Tepco och Japan hittar en annan lösning.

Under nästa sommar nås maxkapaciteten för hur mycket spillvatten som kan lagras.

***

FAKTA: Katastrofen i korthet

11 mars 2011, kl 14.46:

En kraftig jordbävning utlöser en flodvåg som väller in över 50 mil av kuststräckan.

Vågen dränker kärnkraftverket Fukushima Dai-Ichi och slår ut kylsystemen i tre av de sex reaktorerna.

Över 300 000 människor evakuerades, tusentals kommer aldrig att kunna återvända.

15 899 personer omkom i katastrofen, 2 529 saknas fortfarande.

Japans sociala tabu mot kramar – en trolig framgångsfaktor i coronatider