Orden som gjorde Stig Malm odödlig

Text: Anders Svensson, Chefredaktör på Språktidningen

Foto: TT

Fanorna vajade i vinden och de röda rosorna spred en doft av socialdemokratisk vår över Malmö. I almanackan stod det den 1 maj 1987. LO-ordföranden Stig Malm ställde sig i talarstolen och höjde rösten: »Det är de 28-åriga finansvalparna med blanka, skräddarsydda kostymer och vit Porsche som är börsgolvets nya matadorer.«

Tre månader tidigare hade Stockholm skakats av en skandal. En 28-årig gymnasieekonom hade spekulerat i optioner med skattebetalarnas pengar. Notan för affärerna gick på 300 miljoner kronor.

Stig Malm var rasande. I talet på första maj beskrev han klippekonomin som ett hot mot den svenska modellen. En månad senare klev han upp på scenen på Folkets hus i Stockholm. Inför en entusiastisk SSU-kongress hamrade han in budskapet från Malmö: »Stoppa champagneleveranserna och ta finansvalparna i örat.«

Som ordförande för LO uppmärksammades Stig Malm för rubrikvänliga uttalanden och sylvass formuleringskonst. Han kritiserade cementhäckar och betongsossar. När han var missnöjd med det egna partiets riksdagsgrupp beskrev han ledamöterna som skållade råttor.

Stig Malm var inte den som myntade finansvalp. Under våren 1987 hade ordet använts i Veckans Affärer. Men han var den som gjorde det känt. När finansvalp togs med i 1998 års upplaga av Svenska Akademiens ordlista gnuggade han händerna. För Stig Malm var insläppet i det språkliga finrummet en symbol för hans klassresa: »Jag, som bara har sjuårig folkskola, har fått med ›finansvalp‹ i Svenska Akademiens ordlista, det är mer än vad många professorer fått.«

Men den frispråkighet som gjorde honom älskad skulle också bli hans fall. Margareta Winberg, som var ordförande för Socialdemokraternas kvinnoförbund, avslöjade 1992 att han raljerat om kvinnliga partimedlemmar som ett fittstim. Nu var det Stig Malm som fick krishantera som en skållad råtta.

Stig Malm hävdade att han bara sagt fittstim en enda gång. Han berättade att han snappat upp ordet från en taxichaufför och använt det när han återberättade en historia. Skandalen skulle alltså vara ett resultat av att han ett obetänksamt ögonblick haft ett öppet spjäll mellan tanke och tal.

Förklaringen imponerade inte på Gudrun Schyman, som då var ledare för Vänsterpartiet. Hon kontrade med att kalla honom pittpamp.

Ikoniskt blev ordet 1999. Då användes Fittstim som titel på en antologi som samlade många av de röster som skulle bli tongivande i en ny feministisk våg. Titeln var ett sätt att ta tillbaka ordet. I förordet vände sig redaktörerna Linda Skugge och Belinda Olsson direkt till Stig Malm: »Kanske kallade han kvinnorna för ett fittstim för att de var obekväma, jobbiga, provocerande och vägrade spela efter gubbarnas regler. Vi vill bara säga: Tack Stickan för detta ord, dels för att vi inte tänker spela efter gubbarnas regler, dels för att ordet utstrålar vilja, makt och styrka.«

Fittstim blev ordet som alltid skulle följa Stig Malm. Aftonbladets läsare röstade 2005 fram ordet till en av de värsta språkliga grodorna genom tiderna. Stig Malm reflekterade då över att han hade kommit att förknippas med fittstim: »Det är något jag får leva med i hela mitt liv, men det är inte lika hemskt nu som det har varit.«

Stig Malm blev 79 år. Men orden gjorde honom odödlig – om än inte helt och hållet på det sätt han själv hade önskat.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.