Du begraver inte en kunglig storhet som prins Philip via Zoom

Femtio år gammal slutade prins Philip 1971 att spela hästpolo. Istället började han tävlingsköra häst och vagn. För ett par år sedan, 97 år gammal, kunde han fortfarande då och då ses köra runt Windsor castle.

Det var inte självklart hur prins Philip skulle leva sitt liv, eller ens om det skulle bli särskilt långt. Han föddes på den grekiske kungens sommarresidens, Mon Repos på Korfu, under hans farbrors korta återinträde på tronen i början av tjugotalet (efter att hans kusin, också en kort tid kung, dött i följderna av ett apbett). När det grekisk-turkiska kriget slutade illa, då prins Philip var ett drygt år, utbröt revolution och Philips far ställdes inför krigsrätt. Det var inte alldeles osannolikt att det skulle sluta med arkebusering, men det blev exil istället.

Prins Philips mor, vår svenska drottning Louises syster Alice, klarade inte prövningarna särskilt väl. Hon fick en rad nervösa sammanbrott och Philip skickades till England. Där togs han omhand av mammas familj, Mountbatten, när han inte var på internatskola. Philip var prins av Grekland och Danmark, men det var nu han blev omisskännligt brittisk. Flottan, Storbritanniens stolthet, blev prins Philips första karriär och han utmärkte sig under andra världskriget.

Men prins Philips verkliga karriär var förstås rollen som stöttepelare och gemål till drottning Elizabeth. Alla med en aning fantasi, eller som åtminstone sett ”The Crown”, förstår att det inte var så lätt. Elizabeth var bara 13, Philip 18, när de började brevväxla. Knappt tio år senare, 1947, frånsade sig Philip sina danska och grekiska titlar, trädde in i den anglikanska kyrkan, blev brittisk medborgare och gav sitt äktenskapslöfte.

Det tog några år för honom — och kanske än mer hans ambitiösa morbror Louis — att finna sig tillrätta i rollen som gift med en regerande drottning. Att han gjorde det är bortom tvivel. Det är knappast överord att säga att drottning Elizabeths regeringstid — i det mesta hon kan råda över en stor framgång — i mycket har varit ett lagarbete.  Och han fann sig tillrätta utan att göra sig av med sin egen personlighet. Genom åren skulle det alltid finnas lättchockerade och sippa personer som försökte framställa prinsen som en belastning för kungahuset. Han skämtade för vildsint och utan känsla för det politiskt korrekta. Han var för odiplomatisk och direkt. Han visade vad han tyckte om saker och personer. I själva verket var allt det där snarast en tillgång. Philip blev folkkär över de brittiska klassgränserna. Han var en person många vanliga britter tyckte sig kunna förstå.

Ingen kan antagligen föreställa sig hur omvälvande prins Philips död är för drottning Elizabeth. I en familj som inte alltid dragit jämnt har drottningen med få undantag alltid kunnat räkna med att ha prinsen med sig. Nu är det inte så längre. Det kommer att påverka hennes återstående tid på tronen, även om hennes plikttrogenhet inte tillåter att hon visar det.

För britterna är det en påminnelse om att det inte kan vara alltför långt kvar innan det blir ett skifte även på den högsta posten. Det kommer att bli en märklig tilldragelse, när en drottning som suttit längre än Victoria lämnar över till nästa generation. Men först ska prins Philip föras till sin sista vila. Många kommer att vilja hedra honom på hans väg mot graven och hur det ska gå till i covid-tider är nu det brittiska hovets och den brittiska regeringens huvudvärk. Prins Philip har gjort det lite enklare genom att uttryckligen beordra ”no fuss” när han ska begravas. Men man begraver inte en 99-årig kunglig legend via Zoom.

Läs fler inlägg i Johan Hakelius blogg här!

Text: Johan Hakelius

Toppbild: TT