Bilar som är bilar lockar väljare som vänt S ryggen

Konsten att ragga raggarsossar. Det hade aldrig S-strategerna kommit på.

Likkistan pryddes med drottninggemålens vapen. Ovanpå en värja och kepsmössa från hans tid i den brittiska flottan. Soldater iklädda röda uniformer, fyra på var sida, lyfte handfast upp kistan med kvarlevorna av 99-årige prins Philip på flaket till en militärgrön bil.

En Land Rover Defender TD5 130, specialbeställd för ändamålet av hertigen själv.

Land Rovers av den typen görs inte längre. De är smutsiga, bökiga och direkt livsfarliga att färdas i. Samtidigt omåttligt charmiga på grund just av sin kompromisslöshet, och därmed ett monument över en svunnen tid.

Då världen av många upplevdes som mer begriplig.

Då en bil var en bil och inte ett vapen i ett överlagt klimatmord.

Ungefär samtidigt som den fyrhjulsdrivna likbilen rullade vägen ner mot S:t Georges kapell i Windsor gjorde moderaten Hanif Bali och socialdemokraten Jan Emanuel Johansson sig redo att lansera ett gemensamt drag med 1,5 år kvar till valet: bil-tv för vanligt folk på högersajten Bulletin.

De två politiska influerarna säger sig ha tröttnat på motorjournalistikens förnumstiga fokus på utsläppstal och elbilar. Deras program ska ha mer nerv. Men inte enbart innehålla accelerationstester och bankörning, lovar de, utan också politik.

Gissningsvis blir det rätt mycket om invandring och brott och straff, men också sådant som vilket drivmedel framtidens bilar ska gå på.

Det är nämligen den typen av frågor som kan avgöra nästa val.

Åtminstone om man ska tro Arbetets politiska redaktör Daniel Swedin. I den LO-ägda tidningen skrev han nyligen att regeringsduglighet kanske inte räcker för att hålla sig kvar i Rosenbad när missnöjet i landet skenar. Det gäller att slipa på identiteten. Inspiration finns att hämta från en reklamfilm av Chrysler. Där väser den inhyrda speakern Bob Dylan:

»Låt Tyskland brygga din öl. Låt Schweiz göra din klocka. Låt Asien plocka ihop din mobiltelefon. Vi bygger din bil.«

Eller som den tidigare S-talskrivaren Swedin formulerar det: Låt Miljöpartiet stå upp för naturen, vi bygger arbetarklassen.

Det är som taget ur munnen på Clintonstrategen James Carville, han som ständigt letar efter budskap man kan klistra på kofångaren på en bil – kärnfulla formuleringar som väcker känslor, med potential att engagera folk mer än fikonspråket i kanslihuset.

Jan Emanuel berättar att han ska besöka ägaren till en Chevrolet Chevelle från 1971 som byggts om med moderna komponenter. Genren kallas pro touring och är garanterat något som kanslisterna i Stockholm aldrig hört talas om. Målet med programmet är enligt honom att nå ut till en grupp människor som egentligen är sossar men som inte längre känner igen sig i partiet. Som S inte längre lyckas nå via de vanliga kanalerna, och som folk i medieetablissemanget har en ”äcklig nidbild” av.

Den muskelstinna välfärdsmiljonären är illa sedd av många partikamrater. Men efter två mandatperioder med miljöpartister i regering och svidande eftergifter i januariavtalet, applåderar gissningsvis Swedin och många sossar med honom i smyg.

Antagligen tycker en del av dem precis som Jan Emanuel att elbilar är ”fantastiskt tråkiga”. Han kör själv supersportbilar som slukar mer fossilt bränsle än hela kritaperioden kunnat uppbåda. Det är inte modernt. Sannerligen inte hållbart. Och just därför lockande för en publik som vänt socialdemokratin ryggen.

Text: