Ryssland kan inte erövras

Både Napoleon och Hitler gjorde samma misstag. De trodde att Ryssland kan erövras.

I Deutsches Historisches Museum i Berlin glor jag en stund på Napoleon Bonapartes trekantade hatt. Den är svart. Den har en bleknad krokard framtill. Napoleon bar den vid Waterloo 1815. Kejsarens huvud måste ha varit väldigt litet.

I ett annat rum i DHM finns Adolf Hitlers jordglob. Den är lite speciell. På våren 1945 fick en rysk soldat för sig att skjuta ett hål i globen på det ställe där Berlin annars borde synas. Hålet gapar väldig tomhet.

Det finns vissa givna likheter mellan Adolf Hitler och Napoleon Bonaparte. De finansierade båda sina härtåg genom att brandskatta de erövrade länderna. De gjorde båda också samma misstag. Napoleon drog in i Ryssland med sin stora armé på sommaren år 1812. Hitler följde efter i juni 1941, för i dagarna exakt åttio år sedan. Både Hitler och Bonaparte trodde att Ryssland kan erövras. Ryssland kan inte erövras.

Napoleon kunde ha gått till ro och vila efter freden med Ryssland i Tilsit på sommaren år 1807. Då härskade han över stora delar av Europa och hade primärt Storbritannien som sin fiende.

Samma sak, ungefär, med Adolf Hitler. Han kunde ha gått till vila efter de enorma militära framgångarna mellan åren 1939 och 1941. Men i stället skickade han tre miljoner man över den sovjetiska gränsen tidigt på morgonen den 22 juni 1941. Stalin överraskades svårt av angreppet. Ideologen Alfred Rosenberg hade någon vecka tidigare identifierat det geopolitiska målet. Ukraina skulle riktas västerut, medan moskoviten skulle tvingas österut och in i »det sibiriska rummet«. Ja, hur är det nu man tänker i dagens EU och NATO?

Hitler levde i tron att geografin hade varit orättvis mot Tyskland. Landet kunde alltid ringas in och därmed alltid också besegras. Han var dock inte ensam i detta sitt tänkesätt. Redan i slutet av 1800-talet formulerade höga officerare i de östra delarna av Preussen planer på en ockupation av länderna österut. Långt fler än 100 000 tyska civila och militärer tog alldeles vid krigsslutet livet av sig själva. Den stora merparten av dessa självdöda var bosatta just i östra Preussen.

I motsats till Adolf Hitler lyckades Napoleon Bonaparte ta sig in i Moskva men tvingades sedan retirera. Av hans enorma invasionsarmé återstod bara spillror när den väl återkom till allierad mark. I Vilnius begravdes Bonapartes retirerande soldater i trånga massgravar, sönderätna av löss och loppor. Bonaparte dog i cancer i början av maj 1821. Han ligger död i Invalidkatedralen i Paris, i ett skyddande hölje av rödskiftande finsk granit. Emmanuel Macron hyllade honom lite försiktigt i ett kort tal på 200-årsdagen tidigare nu i maj.

Bonaparte var en revolutionär. Han bröt mot krigföringens alla dittills etablerade normer. Han litade på snabbhet och rörelse. Hans krigföring var, liksom senare också Hitlers, total och brutal. En datadriven studie från Cambridge University Press korade honom nyligen till den andra mest inflytelserika personen i historien. Etta var Jesus Kristus.

I motsats till Napoleon var Hitler rätt feg. Bonaparte fanns alltid framme vid fronten, ofta uppsmugen på ett tak eller på en ås, klädd i dunkla kläder för att undvika prickskyttar. Hitler kom alltid sist av alla, om han över huvud taget kom, när kapitulationen redan var ett faktum.

Kanske var det också därför som visan kom till. Jag menar visan med lyriken – det finns många versioner – som ska sjungas till ledmotivet i filmen Bron över floden Kwai:

Hitler has only got one ball,

Göring has two but very small.

Himmler has something similar,

but poor old Goebbels has no balls at all.

Text:

Toppbild: TT