Även det vulgära måste få sägas

Häromkvällen ringde Expressen. Nu kanske ni tror att chefredaktören för Sveriges ledande nyhetsmagasin dagligen samtalar med tidningsdrakar som vill ställa angelägna frågor om något av det som Fokus har i spalterna. Från mitt hörnrum högst upp i Fokus-skrapan – föreställer ni er möjligen – låter jag blicken svepa över huvudstadens skyline medan pannan läggs i djupa veck och nogsamt formulerade och avvägda svar avges. Inget kunde vara mer fel. För det första var jag på semester i landets södra delar och avnjöt en middag i solnedgången när samtalet kom. För det andra har Fokus varken någon skyskrapa eller något hörnrum med utsikt, tyvärr. Och för det tredje har jag nog bara haft en kvällis i luren ett par, tre gånger sedan jag tillträdde för ett och ett halvt år sedan.

Som de flesta av er förmodligen också hade gjort, ringde jag upp reportern med en sällsam blandning av nyfikenhet och misstänksamhet i magen. Han var artig och trevlig – som många journalister faktiskt är, oavsett vårt rykte – och ville fråga om en mycket uppmärksammad krönika på vår sajt, Fokus.se.  Anna Björklund hade utlöst en twitterorkan genom att där skriva att hon »hatar Annie Lööf«. Hur kunde Fokus publicera något sådant? I ”Veckans bråk” hittar ni en kortversion av mitt svar. 

Men vad som varken fick plats i Expressen eller »Veckans bråk« är en djupare diskussion om var gränserna för press- och tryckfriheten faktiskt går. Och ska gå. I mitt lilla huvud är dessa friheter inte grundlagsskyddade för att värna det polerade, det välstrukna och slätkammade. De finns där för att också det provocerande, opassande, upproriska eller rent av vulgära ska kunna sägas. För, som vi vet, förändras smaken över tid och rum, medan frihetens grundvalar är eviga.

Lyckligtvis finns större tänkare än jag som funderat över detta. En av dem är den brittiske journalisten, debattören och marxisten Mick Hume. »Utan friheten att tänka, säga, skriva, publicera, läsa, höra, älska och hata vad vi vill, är alla andra friheter svåra att föreställa sig«, skriver han.

Åsa Linderborg har närläst Hume. På fokus.se hittar du hennes text där hon tar temperaturen på dagens svenska yttrandefrihetsklimat, med hjälp av hans termometer. Det är en viktig artikel. Läs den.

Text: Jon Åsberg

Toppbild: TT