Maktkampen på mattallriken

Religion och mat, politik och mat, makt och mat. Är det mycket med, lågt räknat.

Essän har några år på nacken, men jag tänker ofta på den libanes-amerikanska ekonomen med mera Nessim Nicholas Talebs text The Most Intolerant Wins: The Dictatorship of the Small Minority, ett utdrag ur hans bok Skin in the Game.

Taleb skriver om hur ”oförsonliga minoriteter” kan komma att styra beteenden hos ett helt samhälle och hur asymmetriska relationer och religioner kan leda till att hela västvärlden ska komma att äta halal.

Han exemplifierar med hur han på en barbecue i New England upptäcker att alla drycker där är kosher, trots att mindre än tre promille av USA:s befolkning äter kosher: ”En kosher- eller halalätare kommer aldrig att äta ickekosher eller ickehalal, men en icke kosherätare är inte förbjuden att äta kosher.”

Majoriteten är alltså flexibel. När folk sprider och blandar upp sig kan minoritetsvanorna ta över.

Ett annat exempel: en familj på fyra personer har en envis dotter som inte äter GMO-mat. Så väljer hela familjen att inte heller göra det. Sedan går familjen på grillfest med andra familjer som serverar dem ekologisk icke GMO-mat, varvid den lokala mataffären och i nästa steg grossisten gör detsamma. Och då sprider det sig. Denna analysmetod, förklarar Taleb, kallas ”renormalization group”, en metod från den matematiska fysiken som låter oss se hur saker och ting skalas upp eller ner.

Matvanor är bara en sida av det här. Taleb reder ut asymmetriska regler, som att om en icke muslimsk man under islamiskt styre gifter sig med en muslimsk kvinna måste han konvertera. Får de barn blir barnet också muslim. Medan exempelvis judendomen kräver att modern ska vara judisk. Blandäktenskap kan så medföra att en minoritet snabbt växer och blir dominant. Som i det tidigare kristna, koptiska Egypten där en i början liten islamisk grupp under århundradens gång gjorde kopterna till en minoritet.

Utan att dra alla muslimer och varianter av islam över en kam tar till slut Taleb verkligen i:

”Ja, en intolerant minoritet kan kontrollera och förstöra demokratin. Detta kommer till slut att förstöra vår värld. Så vi måste bli mer än intoleranta med somliga intoleranta. Det är dock inte tillrådligt att använda ’amerikanska värden’ eller ’västerländska principer’ i hanteringen av intolerant salafism (som förnekar andra människors rätt att ha sin egen religion). Väst håller på att begå självmord.”

Mat och måltider kan vara nog så knepiga, även utan religiösa aspekter eller deltagare. Som när superkocken Gordon Ramsay 2019 presenterade sitt ”New Pan-East Asian Concept Lucky Cat”. Nedlåtande och brist på aktning eller uppskattning?

En ”mardröm”, enligt tidningen Eater Londons (11/4-2019) kinesiska matskribent Angela Hui. Hon var den enda närvarande asiaten på presentationen och tvangs ”dricka mig igenom smärtan över att detta ska föreställa en ’asiatisk’ restaurang”. Samt ”Japanese? Chinese? It’s all Asian, who cares.”

Det kallas kulinarisk appropriering eller ”food appropriation” – en specialgren av så kallad kulturell appropriering som enligt Wiki definieras: ”att en person som tillhör en majoritetskultur anammar särdrag från en minoritetskultur eller kultur med låg status, utan att visa tillräcklig respekt för den senare kulturen”.

När Mikela Lundahl, forskare i idéhistoria och globala studier i Göteborg på baam.se (4/11–2017) får frågan om varför kulturell appropriering är problematisk, svarar hon: ”Det spelar ingen roll vad din avsikt är för det finns en kolonial historia som du inte kan frigöra dig ifrån, den makten har du inte om du tillhör en överordnad kultur.”

Konstigt. Det är alltså progressivt eller rättfärdigt att hålla i sär kulturer och olika grupper?

Jag finner ett tröstande Bruce Springsteen-citat på nätet: ”Elvis and Elvis’ music pointed to black culture and said, ’This is something that’s filled with the force of life. If you want to be a complete and fulfilled person, if you want to be an American, this is something you need to pay attention to.’”

Hursomhelst är mixen av kolonial, religiös och kulturell historia inte alltid att leka med eller skämta om. Det är lätt att sätta i halsen hur man än försöker använda huvudet. En synonym till huvudsvål är väl för övrigt skalp?

Text:

Toppbild: TT