Polen på kollisionskurs mot EU

Risken för ett »polexit« anses liten. Men Polen kommer att slåss för att förändra EU i grunden.

Text: Peter Johnsson

Foto: Czarek Sokolowski/AP

Vi klarar oss bra utan hjälp från EU. Så lyder dagens häpnadsväckande budskap från ledande politiker och finansmän tillhörande Polens regerande nationalistiska högerparti, Lag och Rättvisa. Förra lördagen demonstrerade närmare hundratusen polacker i Warszawa mot regeringens EU-fientliga politik. Allt talar för att inställningen till EU kommer att dominera polsk politik inför valet till parlamentet 2023.

Allt sedan Polen gick med i EU 2004 har landet varit EU:s största bidragsmottagare. Med hjälp av miljarder och åter miljarder kronor från Bryssel har landet under de sjutton år som gått utvecklats till ett modernt industriland med en levnadsstandard som vida överstiger nivån i början av 2000-talet. Enligt den senaste EU-budgeten som löper fram till år 2027 ska Polen erhålla 85 miljarder euro i bidrag.

I det covid-paket som EU antagit har Polen lovats bidrag och lån på 250 miljarder kronor. EU-kommissionen har dock än så länge inte godkänt den plan som Polens regering presenterat för beslutsfattarna i Bryssel om hur dessa återuppbyggnadspengar ska användas. Orsaken till EU-kommissionens beslut att inte börja betala ut pengarna är att Polens regering envist vägrar att rätta sig efter EU:s gemensamma rättsverk och därmed tar strid mot grundläggande skrivningar i det EU-fördrag som landet godkände vid inträdet i EU 2004 och senare i Lissabon 2007.

Allt sedan Lag och Rättvisa under ledning av Jaroslaw Kaczynski kom till makten efter valet hösten 2015 har Polens politik kännetecknats av en konfrontation med den Europeiska Unionen och upprättandet av ett allt mer auktoritärt styre inom landet. Det är i dag omöjligt att beteckna Polen som ett demokratiskt land i liberal västerländsk betydelse. Den statsägda radion och televisionen har förvandlats till en ren propaganda-institution för Lag och Rättvisa. Partiet har också, med hjälp av pengar från det statsägda oljebolaget Orlen, lagt under sig majoriteten av de regionala dagstidningarna i landet och för bara en månad sedan försökte partiet ta kontroll över den oberoende och USA-ägda tv-kanalen TVN.

Den hårda kärnan i denna utveckling bort från demokratins grundläggande principer har gällt det polska rättsväsendet och dess oberoende av de politiska makthavarna. I tur och ordning har Lag och Rättvisa och de två mindre koalitionspartierna – Solidariska Polen och Överenskommelse – lagt under sig författningsdomstolen och landets domstolar inklusive Polens Högsta domstol.

En av grundbultarna i detta politiska övertagande av det polska rättsväsendet har varit en politisering av en rättsinstitution som heter Domstolsväsendets Landsråd (Krajowa Rada Sadownictwa), på polska förkortat KRS. Denna inrättades kort efter kommunismens fall 1989 med uppgift att säkra domstolarnas politiska oberoende och bestod då förutom av ett fåtal politiskt engagerade medlemmar till övervägande del av personer utsedda av olika instanser inom det polska rättsväsendet.

Till KRS uppgift hör att utse domare i landets olika domstolar.

Genom ett beslut i den av Lag och Rättvisa kontrollerade sejmen 2018 förändrades KRS så att rådet i dag huvudsakligen består av personer utsedda av sejmen och därmed helt kontrolleras av den regerande högerkoalitionen och landets justitieminister som också är landets riksåklagare, Zbigniew Ziobro. Genom hans beslut har hundratals domare i landets domstolar avsatts och genom det nya KRS har Zbigniew Ziobro lagt en stor del av domstolsväsendet under sin och regeringens politiska kontroll.

Protesterna i Polen har varit omfattande mot denna utveckling, inte minst från den betydande del av landets jurister som vägrar att godkänna politiseringen av rättsväsendet. Lag och Rättvisa och Zbigniew Ziobro har svarat med att inrätta en särskild så kallad disciplinkammare i Högsta domstolen som fått rätt att bestraffa motstridiga domare. Till de domare som fråntagits rätten att döma hör den 50-årige Igor Tuleya som av riksåklagare Zbigniew Ziobro anklagas för att ha brutit mot lagen när han släppte in journalister till en rättegång i ett fall där politiker från Lag och Rättvisa tillhörde de anklagade. Andra domare har mot sin vilja förflyttats från en del av landet till en annan.

Tribunalen, den Europeiska unionens domstol, med säte i Luxemburg, har till uppgift att tolka EU:s lagstiftning och se till att den följs i alla medlemsländer. Den har i flera beslut slagit fast att Polen bryter mot EU:s gemensamma lagstiftning. Tribunalen har ålagt Polens Högsta domstol att omedelbart likvidera den så kallade Disciplinkammaren som enligt Tribunalen inte är att betrakta som en legal instans över huvud taget. De olika besluten i EU-domstolen går emellertid i praktiken längre än så: de ifrågasätter den lagliga grunden för samtliga domstolar i Polen i vilka domare deltar som utsetts av det »nya« och politiserade KRS.

I stället för att rätta sig efter besluten i Europadomstolen begärde Polens premiärminister Mateusz Morawiecki och justitieminister Zbigniew Ziobro, i en inlaga till Polens författningsdomstol, att den skulle pröva om de två artiklar i EU-fördraget – artikel 1 och artikel 19 som Europadomstolen åberopat sig på – är förenliga med Polens grundlag. Sent på eftermiddagen torsdagen den 7 oktober föll författningsdomstolens utslag: EU-domstolens tolkning av EU-fördraget strider mot Polens grundlag.

Bara några timmar senare uppmanade den polska oppositionens ledande politiker, Donald Tusk, Warszawaborna att redan på lördagen samlas till en manifestation på den öppna platsen framför slottet i Gamla Stan. Spontana manifestationer mot regeringens EU-fientliga politik ägde rum på över hundra ställen i landet och på slottsplatsen i Warszawa samlades närmare hundratusen personer. Donald Tusks budskap till de som samlats var klart: om vi inte agerar nu riskerar vi att Polen antingen stiger ut, eller drivs ut ur den Europeiska Unionen.

Beslutet i Polens författningsdomstol innebär en total konfrontation med den Europeiska Unionen och ett polskt nej till det EU-traktat som landet en gång skrivit under och dessutom tidigare förklarat står helt i överensstämmelse med landets grundlagar.

EU:s kommission har redan tidigare begärt att Europadomstolen ska belägga Polen med en straffavgift om en miljon euro dagligen om landet inte uppfyller beslutet att likvidera Högsta domstolens disciplinkammare. Sedan tidigare har Europadomstolen belagt Polen med en straffavgift på en halv miljon euro dagligen då landet inte följt domstolens beslut i en rättstvist med Tjeckien rörande brytningen av brunkol vid gränsen.

Vad som nu dessutom hotar Polen är att EU:s kommission, med hänvisning till Polens uppenbara vägran att godta det gemensamma europeiska rättsväsende som finns inskrivet i EU:s fördrag, ej påbörjar utbetalningen av de motsvarande 250 miljarder kronor som landet blivit lovat som stöd för den ekonomiska uppbyggnaden efter pandemin.

Polens premiärminister Mateusz Morawiecki, som i maj när EU:s återuppbyggnadspaket var klart, stolt förklarade att det var han som skickligt förhandlat fram den stora summan för Polen, säger nu att Polens budget klarar sig bra utan dessa pengar från Bryssel. Andra ledande politiker i Lag och Rättvisa till exempel Marek Suski, förklarade redan den 7 oktober att stöd från EU över huvud taget inte har någon större betydelse för Polen:

»Om vi tar hänsyn till de avgifter vi betalar till EU och jämför med de pengar vi erhåller är skillnaden inte så stor i vår budget. Helt säkert är vi i stånd att klara oss utan pengar från EU.«

Chefen för Polens nationalbank, Adam Glapinski, som sedan årtionden tillbaka är en av Jaroslaw Kaczynskis närmaste förtrogna, förklarade samtidigt »att vi är förmögna att garantera en dynamisk ekonomisk tillväxt utan de pengar från EU som Bryssel nu använder som hot mot oss«.

Patryk Jaki, som var Polens vice justitieminister fram till 2019 och nu är medlem i Europaparlamentet, hävdar i en nyligen publicerad rapport till och med att Polen i dag egentligen är en nettobetalare till EU; det vill säga betalar mer än man erhåller.

Det har också under det här året, från ledande Lag och Rättvisa-politiker, skett en radikalisering i språkbruket när man kritiserar EU. Nu talas om »terror från EU« och jämförelse görs med kommunisttiden och kontrollen och styrningen från Moskva.

Alla dessa påståenden är naturligtvis absurda och har varken med Polens politiska eller ekonomiska verklighet att göra. Polens fortsatta ekonomiska utveckling är beroende av det ständiga tillflödet av pengar från Bryssel. De kostsamma sociala reformer – högre pensioner för de äldre och lägre skatt för miljontals löntagare – samt investeringar i miljö och infrastruktur som regeringen redan presenterat inför valet vilar i stor utsträckning på att detta pengaflöde fortsätter.

Kaczynski med premiärminister Mateusz Morawiecki till vänster och ledarna för de mindre koalitionspartierna Jaroslaw Gowin och Zbigniew Ziobro till höger.

Är ändå inte beslutet i den polska författningsdomstolen – om att inte erkänna EU:s traktat så som det tolkas av Europadomstolen och dessa uttalanden om att Polen inte behöver några pengar från Bryssel – tecken på att Jarosław Kaczynski och hans parti förbereder ett utträde ur EU; ett polexit?

Förmodligen inte. Såväl nationalbankschefen Glapinski som Kaczynski vet att pengar från Bryssel behövs om de ska kunna genomföra reformer och sitta kvar vid makten. Åttio procent av Polens befolkning anser dessutom att landet ska vara kvar i EU.

Detta agerande gentemot EU-domstolen är däremot ett starkt tecken på att Jaroslaw Kaczynski bestämt sig för att ta en grundlig strid med EU om hur unionen i framtiden ska se ut. Hans uttalade ideologiska mål är att försöka få till stånd en förändring av Europeiska unionen och av EU-fördragen så att EU åter förvandlas till enbart en ekonomisk samarbetsunion.

I dagens Europa räknar han med att i den striden får stöd av flera länder i gamla Östeuropa samt av de allt starkare högerpopulistiska partier i Västeuropa som har samma krav på sina partiprogram. För detta kan han också räkna med stöd från en inte obetydlig del av den polska väljarkåren.

För även om åttio procent av väljarna anser att Polen ska vara kvar i EU så anser närmare fyrtio procent att EU bör omvandlas i den riktningen.

Med händelserna de senaste veckorna är därmed helt säkert dagordningen för den politiska scenen i Polen fram till valet 2023 satt: för eller emot dagens europeiska union. 

Rättelse: I en tidigare version av denna text angavs fel datum för det polska parlamentsvalet. Valet sker år 2023.