Föräldrar – kräv mer läsning av era barn

I Kurdistan riskerade man livet för att läsa de böcker man ville. I Sverige är läslusten historiskt låg. Böcker öppnar världen och för oss samman.

För några år sedan ringde min kusin Berfin som bor i New York. Hon frågade om jag hade sett Barack Obamas boklista. Berfin var upprörd över att karln hade hunnit läsa fler böcker än hon. Hur hinner Obama, frågade hon mig. Jag försökte lugna henne med att en pensionerad president så klart har mer tid än den som måste sköta ett företag.

Vi växte upp med böcker och våra föräldrar förväntade sig att vi läste. Det gjorde vi jämt. Trots att Berfin och hennes syskon har flyttat hemifrån för många år sedan har farbror Ahmet och faster Hurriyet behållit barnens alla böcker i deras respektive rum. När de hälsar på måste de ju få läsa sina böcker.

Böcker öppnar världen och vi måste öppna världen för att förstå, sa min pappa alltid till oss när vi var barn. Han ansåg att vi måste läsa ryska klassiker som Tolstoj och Dostojevskij. Han pratade också mycket om Steinbeck, Hemingway och London. Vid besöken hos farfar diskuterades alltid olika böcker. Min faster Necla, som var aktiv i en vänsterrörelse, gick ett steg längre än pappa. Hon krävde att vi skulle läsa böcker som handlade om den politiska kampen mot förtryck. När vi hade ätit lunch beordrade Necla oss att gå till olika rum och läsa några timmar. Sedan var det fika och vi fick berätta om det vi hade läst.

Det var knappast barnlitteratur hon satte i händerna på oss. Redan som tolvåring kom jag att läsa boken The Passion of Sacco and Vanzetti av Howard Fast i turkisk översättning. Boken handlade om två fackligt aktiva män som avrättades i elektriska stolen i USA. Jag minns särskilt att påven vädjade att de skulle benådas, eftersom de var katoliker från Italien.

Min bror Kurdo, som var mycket duktigare på turkiska än jag, hann läsa fler böcker. Å vad avundsjuk jag var.

En gång frågade min faster Sukran som är jämngammal med Kurdo ”måste vi verkligen alltid läsa så hemska böcker där människor mördas”? Jag blev irriterad på henne och svarade ”Äh, vill du bara läsa kärleksböcker eller?”. ”Är det något fel på det?”, sade stackars Sukran, som säkert ville läsa samma böcker som andra 14-åringar. Det här var en tid då man fick status av att läsa och framstå bildad.

Min släkts kärlek till böcker har också underlättat vår integration i Sverige.

Jag kom att tänka på dessa historier när jag läste om den statistik som tidningen Läraren har tagit fram. Den visar att läslusten bland barn är historiskt låg i SverigeUndersökningen visar att två av tre pojkar bara läser om de måste.

Sverige ligger i den absoluta bottenligan när det gäller ungas lust att läsa, om man jämför med andra OECD-länder, enligt Lärarstiftelsens rapport Ett läsvänligt land. Denna rapport bygger på Pisa-undersökningens läslustindex för 15-åringar från 2018. Jag blev både förskräckt och sorgsen när jag läste rapporten. Hur kan det vara möjligt att 56,9 procent av 15-åringarna bara läser om de måste? 

I Kurdistan riskerade vi livet för att läsa de böcker vi ville. Det blev en kulturkrock när vi flydde till Sverige och jag träffade människor som kunde läsa och hade tillgång till alla böcker, men ändå inte ville läsa dem. Men att läslusten i Sverige skulle rasa till dagens låga nivå, kunde jag aldrig föreställa mig.

Man behöver inte vara så sträng som min faster Necla, men lite mer läsning kunde föräldrar kräva. Min släkts kärlek till böcker har också underlättat vår integration i Sverige. Jag minns när vi blev bjudna hem till min lillasyster Evins kompis svenska familj 1981. Mina föräldrar som inte pratade så bra svenska var nervösa. Men när vi kom dit och pappa såg alla deras böcker kände han sig hemma. Där fanns samma klassiker som han hade i sin bokhylla. Det visade sig dessutom att mamman i huset precis som min pappa hade varit student och politiskt aktiv på 1960-talet och pappa hittade flera vänner från den tiden i bokhyllan.

När vi kom hem sa min pappa ”Det här är en bra svensk familj som vi ska umgås med, de har ju läst samma böcker som vi”. Helt plötsligt var det inte skillnader i etnicitet, religion eller kultur som skilde oss åt, utan böcker som förde oss samman. Än idag pratar min pappa stolt om hur mycket den svenska familjens dotter läste.

Nu närmar vi oss jul. Jag hoppas verkligen att föräldrar och släktingar köper böcker i julklapp till ungdomarna. Mitt tips är att de också passar på att läsa högt ur böckerna när släkten är samlad på julafton. Att läsa blir på så sätt både naturligt och glädjefyllt.

När vi var barn brukade min pappa alltid läsa dikter av Omar Khayyam och Feqiyé Teyran vid de muslimska högtiderna. Det gör han för övrigt än idag.

Text:

Toppbild: Christine Olsson/TT