Frågan om minimilöner ska avgöras i EU – partier vill behålla svenska modellen

Text: Leif Holmkvist

Bild: TT

I krig kan man få märkliga sängkamrater. När regeringen för en månad sedan samlade motståndarna till lagstiftade minimilöner hamnade Sverige i lag med Ungern och Polen, vars regeringar gärna bekämpar fackföreningar, kollektivavtal och höjda löner.

Mötet mynnade ut i ett brev till ordförandelandet Portugal att inte driva på frågan om ett bindande EU-direktiv om minimilöner förrän EU:s rättsliga råd granskat lagligheten i ett sådan förslag. I stället uppmanades EU att utfärda en icke-bindande rådsrekommendation om minimilönerna.

De nio undertecknarna av brevet var Sverige, Danmark, Polen, Ungern, Estland, Nederländerna, Irland, Malta och Österrike.

• Sverige, Danmark och Österrike värnar sina kollektivavtalsmodeller och protesterar mot kommissionens förslag för att de befarar att frågor om arbetsmarknaden i framtiden ska kunna avgöras av EU-domstolen.

• Polen och Ungern motsätter sig förslaget för att de skulle bli tvungna att inleda en dialog med facken för att öka avtalstäckningen och höja sina minimilöner som i dag ligger kring 30 respektive 35 kronor i timmen.

– Regeringen kommer fortsatt att agera med full kraft för att förslaget från EU-kommissionen inte ska äventyra den svenska kollektivavtalsmodellen och parternas ansvar för lönebildningen, sade arbetsmarknadsminister Eva Nordmark efter mötet.

Men så mycket kraft att sätta bakom orden har den svenska regeringen inte. För att kunna blockera direktivet krävs att länder som representerar 35 procent av EU:s invånare motsätter sig det. De nio undertecknarna har bara 21 procent av EU:s befolkning.

En paradox i sammanhanget är att det förslag Sverige nu bekämpar i hög grad är en svensk uppfinning:

Förslaget om minimilön ingår som en del i EU:s sociala pelare, som Sverige i allt väsentligt stöder. När den förra kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker 2016 ville ha koll på hur det stod till på det sociala området inom EU vände han sig till en erfaren och erkänt effektiv utredare, Allan Larsson, mannen med landets längsta cv: journalist, Tage Erlanders pressnisse, utredningschef på Metall, statssekreterare, AMS-chef, finansminister, riksdagsman, generaldirektör i EU-kommissionen, ordförande för SVT och Lunds universitet, medarbetare till FN-chefen Kofi Annan och EU-expert på klimat och energi. Bland mycket annat.

Larsson var som vanligt snabb och på EU:s toppmöte i Göteborg 2017 kunde förslaget om EU:s sociala pelare antas. Det är en icke bindande förklaring kring sociala frågor, utbildning, jämställdhet och arbetsvillkor.

EU har redan regler som rör arbetsmiljö och arbetstider och valde att gå vidare med minimilöner som ett direktiv, alltså juridiskt bindande, som presenterades av kommissionen i oktober 2020. Där föreslås inga gemensamma minimilöner, däremot skärpta krav och bättre uppföljning så att minimilöner kan komma att omfatta fler anställda.

Men innan beslutet kan tas i EU-parlamentet och av ministerrådet ska rådets rättstjänst avgöra om lagstiftning är förenlig med fördrag och stadgar. Det skulle vara en prima sensation om juristerna knäppte kommissionen på näsan och förbjöd dem att utfärda ett direktiv.

Fokus har försökt få grepp om tidsplanen, men EU-kommissionens presschef i Stockholm svarar att ”ingen vet när rådets rättstjänst ska ge besked, det kan gå fort eller ta åratal”. På arbetsmarknadsdepartementet räknar man med ett besked under våren.

EU-företrädare har gång på gång försäkrat att länder med kollektivavtal inte har något att frukta från direktivet. Så här sade EU-kommisionären Nicolas Schmit då direktivet presenterades:

– Det här förslaget ändrar i princip ingenting i Sverige eller på den svenska arbetsmarknaden, ingen påverkan alls. Det enda vi vill ha av Sverige är information om löneutvecklingen.

Men svenskarnas misstro mot förslaget är djup och bred, från höger till vänster.

– Den rättsliga grunden för förslaget är högst tveksam. Vi har svårt att se något positivt med detta, kommenterade Jessica Polfjärd, moderat i EU-parlamentet.

Hon fick genast stöd av socialdemokraten Heléne Fritzon.

– Kommissionen måste i så fall visa vilka garantier man har för att Sverige kan undantas.

Och på den svenska arbetsmarknaden enas parterna kring parollen: ”Rör inte våra kollektivavtal”.