Gripen tar Saab till nya höjder
Beställningarna forsar in och aktien är upp 900 procent på fyra år.
När geopolitiken är dyster, ekonomin har svårt att lyfta och börsen fokuserar på sådant som har den minsta lilla AI-koppling, så finns det i alla ett mer traditionellt bolag som går från klarhet till klarhet; försvarskoncernen Saab. Storordern från Colombia i helgen på 17 Jas Gripen för motsvarande 34 miljarder gav ytterligare energi till Stockholmsbörsens vinnare bland storbolagen. Bara i år har aktien stigit 130 procent och räknat från Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina våren 2022 så är Saab nu upp över 900 procent och värdet på företaget närmar sig 300 miljarder kronor. Med det kan man säga att den långvariga svenska neutraliteten och envisheten att hålla fast vid en egen försvarsindustri under decennierna med fred och nedrustning nu bär frukt. Måhända ”tyvärr” för pacifisten men samtidigt ”äntligen” för mer pragmatiskt lagda.
Jas-projektet, som startades under åttiotalet, sågs länge som en dyrbar belastning för den svenska statsbudgeten och som något av en gökunge för försvaret eftersom det lade beslag på så stora resurser. Från att Försvarets Materielverk lade sin första provorder 1982 och följt av en stororder på över 100 plan 1992 var Jas 39 Gripen länge en helsvensk affär, där det svenska flygvapnet totalt beställde 204 plan. Den första stora och hårt kritiserade exportordern kom från Sydafrika 1999 och några år senare tecknades hyresavtal med Ungern och Tjeckien när de blev medlemmar i Nato. Sedan kom en order från Thailand 2007 och därefter den dittills största affären med Brasilien som köpte 40 Gripen 2015 och ytterligare 34 stycken förrförra året. I Brasilien har Saab ett nära samarbete med den brasilianska civila flygplanstillverkaren Embraer, som allt oftare utpekas som en växande utmanare till Airbus och Boeings duopol på större civila flygplan. Att det svenska försvaret valde att köpa plan från Embraer vid sin senaste beställning av transportflygplan är en del i denna relation. Tidigare i höst beställde Thailand ytterligare fyra Gripen-plan, efter att Gripen hade använts i gränsstrider med grannen Kambodja. Det var för övrigt blott andra gången, efter insatsen i Libyen för snart femton år sedan, som Gripen varit involverat i direkta strider.
Till dessa beställningar kan nu läggas de 17 planen till Colombia, varav 15 de ensitsiga modell E och två tvåsitsiga modell F. Det är också officiellt att Peru förhandlar om att köpa plan och det viskas om att Portugal, som har starka kulturella band till Brasilien, också visar intresse.
Den svenska regeringens uppgörelse med Ukraina om framtida leveranser av 100 till 150 Gripen är mera lös i kanten och mer av en avsiktsförklaring än ett avtal. Det faktum att Ukraina ännu inte har använt sig av de Gripen plan som Sverige erbjudit, trots att de har utbildat piloter och personal, handlar enligt bedömare som Fokus har pratat med mest om politik, och då framför allt amerikanskt motstånd, än om Gripens funktionalitet och duglighet. Förvarsminister Pål Jonsson utlåtande om att Ukraina inte skulle kunna klara att hantera flera flygsystem verkar också mest vara en dimridå. Ukraina har redan idag amerikanska F16 och sedan en tid även franska Mirage, förutom sina gamla ryska Mig-modeller. Det är i stället amerikanska regler för vidareexport av försvarsutrustning som sätter stopp för Gripen, som bland annat har motorer från amerikanska General Electric. Men med den annonserade affären med Colombia har Saab uppenbarligen fått godkänt från USA, trots att relationen mellan Colombias vänsterpopulistiske president Gustavo Petros och Trumporganisationen är klart frostig.
Affärerna gör det också tydligt att det är för tidigt att räkna bemannade stridsflygplan som något som hör till historien, även obemannade flygfarkoster – drönare – har fått en allt större betydelse i kriget i Ukraina. Från Saabs sida så är man övertygad om att bemannade jaktplan under överskådlig tid fyller en viktig funktion i modern krigföring, men att piloternas förmågor kommer att kompletteras med hjälp av såväl AI som av obemannade flygplan, som kan ta större risker än bemannade.
Men samtidigt som Saab för många är synonymt med Gripen och att flygplanet har stort signalvärde så har det faktiskt ändå mindre betydelse för försvarskoncernens samlade affär och lönsamhet. Divisionen Surveillance, med bevakningsplanet Globaleye som spetsprodukt, är omsättningsmässigt klart större och har en större orderstock än affärsområdet Aeronautics, där Gripen ingår. Affärsområdet Dynamics, som bland annat säljer luftvärnssystem, har den klart bästa lönsamheten med en rörelsemarginal på knappt 19 procent medan Aeronautics under året första tre kvartal låg på 6 procent.
Saab har också två ytterligare affärsområden; ubåtstillverkaren Kockums och minstingen, cybersäkerhetsbolaget Combitech. Även Kockums har förhoppningar om att få till större exportordrar på sina ubåtar, där framför allt Polen och Holland men även Kanada pekas ut som de hetaste intressenterna. För från att tidigare ha varit helt beroende av beställningar från det svenska försvaret så är det numera exportaffären som driver bolagets expansion. Exporten har hittills i år stått för 60 procent av försäljningen, medan exportandelen av orderstocken överstiger 75 procent.
Samtidigt är det Wallenbergkontrollerade bolaget mycket svenskt. Runt 80 procent av de drygt 27 000 anställda finns i Sverige.
***
Läs även: Gripen-affären ett stort vågspel
