Har just bevistat decenniets sista presslunch med Sveriges EU-kommissionär [[Margot Wallström]]. Hon lät klart lättad över att lämna posten inför den »besvärliga period med mycket revirstrider« som väntar innan de nya rollerna har satt sig med Lissabonfördraget. Nu ska man snabbt som ögat hinna utse den Höge Representanten för utrikes frågor (allmänt kallad EU:s utrikesminister) – den posten kommer formellt att inrättas den 1 december då fördraget träder i kraft.
Som tidigare rapporterats hoppas hon framförallt att den permanente ordföranden i rådet eller den Höge representanten för utrikes frågor blir en kvinna.
De som nominerats hittills är Vaika Freiberga (Lettland) och Elisabeth Guigou (Frankrike) – båda skulle funka för Wallström. Hon är besviken på att inte Eruopaparlamentets politiska grupper drivit den frågan hårdare.
Andra frågor som kom upp:
Klimat/Köpenhamn:
Risk för stor besvikelse. [[Fredrik Reinfeldt|Reinfeldts]] hantering får godkänt. Viktigt vilka som kommer dit, Obama framför andra. Men ingen vill komma dit och få skulden för att det går dåligt. Svår tajming – för Obama kommer mötet för tidigt – han hade behövt komma längre på hemmaplan.
Viktigt att framhålla att Köpenhamn inte är någon »enda chans«.
Viktigt att EU fortsätter att hålla ihop och inte börjafara i håret på varandra om bördefördelning med mera.
Uppenbar skillnad mot hur snabbt det gick att enas och få fram pengar när det handlade om finanskrisen – för hälften av det beloppet hade man kunnat uppnå milleniemålen om att bekämpa världsfattigdomen. Och det ser u-länderna förstås. »Jag ser det som ett reellt hot att utvecklingsländerna reser sig från förhandlingsbordet och går«.
EU:s framtid:
Ingen aptit på nya fördragsförhandlingar på länge. Ser fram emot utvigningar Balkan, Turkiet. Den stora utmaningen handlar om huruvida Europa kan få förmågan att fatta de långsiktiga beslut som krävs i framtiden och som sträcker sig flera decennier framåt i tiden.
Svenska ordförandeskapet:
Hittills fullt godkänt. Har uppnått det man föresatt sig, som Östersjöstrategin, Stockholmsprogrammet. Skött Lissabon bra. Klimatet återstår förstås.
Gasledningen i Östersjön:
»Såg ingen annan lösning än att säga ja efter den mijöprövning som gjorts – realistiskt sett kunde Sverige inte backa.« Beklagar ökat gas- och Rysslandsberoende i Europa.
Egen roll i svenska valrörelsen:
»Som en halvfet andre-tränare som sitter på bänken och tuggar tuggumi. Bidrar gärna med goda råd men vill inte stå i rampljuset.«
