V hårdflirtar med Centern

Om det vore riksdagsval i dag skulle Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet behöva stöd av Centerpartiet för att kunna bilda regering.

– Förstahandsalternativet är våra tre rödgröna partier. Men om Centerpartiet behövs för ett regeringsunderlag kommer de att få inflytande i förhållande till sin storlek, säger V:s partisekreterare Maria Forsberg.

Det är V:s formella utgångspunkt men i praktiken är vågmästarpartier sällan blygsamma och V:s inviter till C har redan nått nivåer som fått politiska bedömare att lyfta på ögonbrynen. Nyligen möttes partiernas ekonomisk-politiska talespersoner i riksdagen för att debattera budgeten. När Martin Ådahl gick upp i talarstolen sa V:s Ida Gabrielsson: ”När Martin Ådahl kommer upp i talarstolen så blir jag glad.” Och strax därefter: ”Martin Ådahl vet att jag tycker väldigt mycket om honom.”

Ådahl lät kallsinnig.”Ska vi vända det här…”, sade han om arbetslösheten, ”…då är det inte bidragsvägen som gäller.” Gabrielsson lät sig dock inte nedslås. Hon hoppades att ”det löser sig” och gladdes åt vad hon uppfattade som gemensamma ambitioner kring sjuklönekostnaderna: ”Det kommer att vara en gemensam proposition.” På så sätt placerade hon utan att blinka Vänsterpartiet och Centerpartiet i samma båt och gick därefter rakt på sak:”Vilka frågor är det som ledamoten Ådahl skulle kunna tänka sig att prioritera högst i sin budget?”

Statsvetarprofessorn Tommy Möller reagerade på föreställningen i riksdagen.

– Det är sällan man ser ett så uppenbart närmande. Det var anmärkningsvärt.

Under året har Vänsterpartiet hållit en regeringsskola för ett 50-tal politiker och sakkunniga, för att medverka i en S-ledd regering nästa höst. Föreläsarna inkluderade Carl Bildt, Cecilia Malmström, Anders Borg och Jacob Wallenberg. Sista föreläsaren var Maria Ferm, före detta statssekreterare i den senaste S–MP-regeringen. Vänsterpartiet har aldrig suttit i en regering men budgetförhandlat med S sedan 1994 då man också släpptes in i riksdagens utrikesnämnd.

– Väldigt länge var de ett pariaparti, som Sverigedemokraterna. Man räknade bort dem, säger Tommy Möller. 

År 2005 sade dåvarande statsministern Göran Persson att V har en tradition som ”i huvudsak inte är parlamentarisk”. Men sedan dess har Vänsterpartiet desarmerat kommunistarvet samtidigt som S har rört sig åt höger i många frågor. Därmed torde finnas utrymme för V att växa från dagens 7,1 procent. Samtidigt skakas partiet av anklagelser om antisemitism, vilket lett till att två av partiets riksdagsledamöter nu är politiska vildar. Att närma sig Centerpartiet kan därmed liknas vid Nixons öppning mot Kina, fast omvänt. 

– På den ekonomiska skalan står Vänsterpartiet längst till vänster och Centern längst till höger. Nu signalerar V samarbetsvilja och verkar vilja sätta press på C, säger Tommy Möller.

Hur svårt ett samarbete skulle bli i praktiken kan illustreras med barnbidraget. V vill i sin budgetmotion höja det med 30 procent (400 kronor) och finansiera med slopat RUT-avdrag. Att partiet som uppfann RUT tycker detta vore en bra idé framstår som osannolikt. När den nyvalda centerledaren Elisabeth Thand-Ringqvist blev inbjuden till Nooshi Dadgostars rum i riksdagen svarade hon skriftligt:”Vi noterar att Vänsterpartiet själva vill sitta i en regering vilket få andra partier tycker är en bra idé.” Och Martin Ådahl sa två gånger under budgetdebatten att C ”inte tänker ge efter en tum” när det gäller företagspolitiken och arbetslinjen. 

Att Vänsterpartiet ändå håller ihop tillskriver Tommy Möller de hyggligt goda opinionssiffrorna. 

– Motsättningar aktiveras inte förrän man ligger vid ett stup. Så har inte skett än och V har ingen allvarlig konkurrent till vänster.  

För Fokus förklarar Ida Gabrielsson sina ordval om Martin Ådahl med att de har god personkemi.

– Vi pratar och skojar väldigt mycket, sitter bredvid varandra i finansutskottet som vi gjorde både i försvarsförhandlingarna och ramverksdiskussionerna. Martin är inte som alla andra. Han säger inga floskler. Han är en rolig och påläst politisk nörd, precis som jag. Alla andra i budgetdebatten gav sig på honom, det är inte rimligt att alla ger sig på en person.  

Om partiernas mycket olika ekonomiska politik säger hon:

– Martin och Centerpartiet har inte sina väljare med sig där.