Johan Hakelius

Norrmännen är lika malliga varje år över sitt fåniga fredspris, Allsång på Skansen och är det verkligen en god idé av DN:s ledarsida att uppmana sina läsare att "krama en sommarjobbare"?

Resultatet av amerikanska militära ingrepp har regelmässigt varit katastrofala, med start efter D-dagen. Antagligen går vi mot en ny katastrof. Men idén att man kan lita på överenskommelser med en vedervärdig regim som den i Iran är lika naiv som den amerikanska optimismen.

Reflektioner kring: sommarvikarier på Svenskans ledarsida, socialdemokratiska kondomer och varken min fru eller jag har haft råd att köpa oss en adhd-diagnos.

Det är ingen drömstart. Alla vet att hon inte är förstahandsval, andrahandsval, eller ens tredjehandsval. Hon är helt enkelt den enda som inte sade nej.

Alla flinar åt idén att historien kan ta slut. Men förvånansvärt många vill ändå inte låtsas om att den fortgår.

Det är inte utan viss ängslan jag slår upp Svenska Dagbladet om morgnarna, "traumaporren" i Sommarprogrammen och Magdalena Anderssons stora folkblandning. 

När den amerikanska staten slutligen blivit en sämre dokusåpa borde vi anstränga oss för att förstå vad det betyder för oss. För USA är inte bara en plats, utan en del av oss själva.

Reflektioner kring: Att den stora folkblandningen helt enkelt är en lysande idé, namnbyten och vad har det blivit av de politiska visionerna?