Ola Källqvist

SD:s inträde i riksdagen 2010 beskrevs som ett demokratiskt trauma. Men det verkliga traumat var hur den politiska och mediala eliten reagerade – och hur Sverige i det ögonblicket påbörjade den demokratiska avvikelse som kom att prägla åren efteråt. Del 1 av 5.

Sverige förlorade inte kunskapen över en natt. Det skedde långsamt, nästan omärkligt. Och när ett land slutar mäta det som betyder något, slutar det också förstå sig självt. Del 5 av 5.

Ett samhälle som slutat mäta sin egen utveckling måste först återvända till verkligheten innan det kan återta kontrollen. Det handlar mindre om teknik och mer om kultur: viljan att se, även när det man ser är obekvämt. Del 4 av 5.

Att Sverige slutade mäta centrala effekter av sin migrationspolitik var ingen slump utan resultatet av en politisk kultur som under lång tid värderade harmoni högre än insikt, och där vissa frågor uppfattades som för riskabla att belysa. Del 3 av 5.

Under tjugo år saknade Sverige den kunskap som våra grannländer byggde sin politik på. Det gör frågan oundviklig: hur hade Sverige sett ut om vi valt deras väg – att mäta, förstå och agera i tid? Del 2 av 5.

Under två decennier genomgick Sverige den största demografiska förändringen i modern tid – men slutade samtidigt att mäta nästan allt som gjorde förändringen begriplig. Det är en av de tystaste men mest avgörande politiska utvecklingarna i vår samtid. Del 1 av 5.

Kortsiktig integrationsoptimism har länge dominerat den politiska retoriken. Men ny forskning visar att i flera europeiska länder ökar värderingsklyftan mellan unga i majoritetsbefolkningen och unga i muslimska minoriteter. Utvecklingen går inte mot konvergens utan mot divergens.

Varje civilisation tror sig vara slutpunkten för historien. Rom trodde det. Den muslimska guldåldern trodde det. Det brittiska imperiet trodde det. Och vi i Sverige och Västerlandet trodde detsamma. Mellan 1970 och 1990 levde vi i en epok av trygghet, tillit och ekonomisk styrka. Men historien är inte ett museum. När tryggheten blev självklar glömde vi varför den funnits. När välståndet blev normalt försvann förståelsen för vad som krävs för att bevara det. Så börjar en civilisationscykel vända.