Rekorddyr olja – än sen!

Det blir allt som oftast bara ett telegram i tv:s nyhetssändningar. »Råoljepriset steg i dag till ännu en rekordnotering, anledningen är lägre oljelager än väntat och ökad spänning mellan USA och Iran.« Nästan som ett mantra som upprepats gång på gång under hösten. Trots att oljepriset skenat de senaste månaderna och nu handlas för över 90 dollar fatet, är det ändå ganska få som talar om en ny oljekris som den vi såg i slutet av 70- och början av 80-talet. En anledning är att västvärlden helt enkelt inte är lika beroende av olja längre. Då spenderade de rika OECD-länderna hela 24 procent av sina exportintäkter på att importera olja. I Sverige var motsvarande siffra år 2005 nere på 4,6 procent. Vi svenskar konsumerar dessutom bara hälften så mycket olja i dag som på 70-talet.

– Även om den totala efterfrågan på olja har växt väldigt mycket sedan dess, så har västvärldens ekonomier växt många gånger mer. Vi såg till att minska oljeberoendet efter den förra krisen. Den här gången har det höga oljepriset varken ökat inflationen eller bromsat tillväxten nämnvärt, säger oljeexperten och professorn i nationalekonomi Marian Radetzki. Han påpekar att de flesta skräckscenarier om hur oljepriset påverkar världsekonomin bygger på gamla antaganden. I dagsläget har oljepannan bytts ut mot bergvärme och allt fler länder är medvetna om att man måste minska sitt oljeberoende ytterligare.

Marian Radetzki säger att han inte riktigt kan förklara varför priset har rusat så som det har gjort. Enbart sedan i september har den så kallade WTI-oljan stigit med 30 procent och när en av landets ledande experter säger att han känner sig rådvill, och att han gärna erkänner det, undrar man vad det egentligen är som händer.

De flesta andra branschbedömare talar om psykologi. Om att det är just den politiska oron kring vad som ska hända mellan Iran och USA, spänningarna mellan Turkiet och kurderna i norra Irak, tillsammans med stormar i Mexikanska golfen och problemen i Nigeria som gör att läget är så svårbedömt just nu. Samtidigt är det många som spekulerar i oljeterminer, något som driver upp priset ytterligare.

En siffra som är intressant i sammanhanget är hur dyr oljan är mätt i köpkraft. Under oljekrisen då råoljan som mest kostade 100–110 dollar fatet mätt i dagens penningvärde, räckte per capita inkomsten i OECD-länderna till att köpa 320–350 fat per invånare. Idag kan samma länder få 450 fat olja per invånare.

En annan anledning till att höstens rubriker inte blivit svartare är den amerikanska dollarn. Det svider helt enkelt inte så mycket i plånboken hos oss européer eftersom dollarn rasat under samma period. Sen början av sommaren har varje dollar blivit 60 öre billigare för den svenske konsumenten, och den är nu nere på sin lägsta nivå på 15 år.

– Uppgången märks inte lika kraftigt i Europa. Tittar man inte enbart på oljan utan på samtliga råvaror har de stigit med 18 procent det senaste året, mätt i dollar. Mäter man i stället i euro så landar prisuppgången på fyra procent, säger Marian Radetzki.

Den svaga dollarn har dessutom lett till att prisökningarna inte har slagit igenom nämnvärt på bensinpriset, men här finns det även flera andra faktorer som spelar in.

– Det kanske låter konstigt, men det är tur för konsumenterna att prishöjningarna kommer nu på hösten. I vanliga fall sjunker alltid bensinpriset då eftersom »driving season« är över efter semestern. Nu ligger priset still i stället, säger Svenska Petroleuminstitutets vd Ulf Svahn. Han tillägger att eftersom vi dessutom har vant oss vid så höga skatter på bensin blir det inte några våldsamma reaktioner på om det kostar 10:54 eller 11:54 kronor litern när vi tankar och att än så länge är det bensinbolagen som har tagit kostnadsökningen på sina marginaler.

Han får medhåll från OKQ8:s Göran Lindblå som menar att det var länge sedan svenska bilister betalade vad bensinen egentligen kostar.

– De senaste åren har vi haft ett priskrig på bensin, vilket gör att konsumenterna inte ser de riktiga priserna. Men det är klart att den här nivån inte är bra, säger Göran Lindblå och börjar prata om att läget är extremt osäkert just nu. Varje liten skiftning i det politiska läget i Mellanöstern vägs på guldvåg, och varje oväder i Mexikanska golfen granskas.

Men vart är då oljepriset på väg? Ingen av de tre utesluter att priset drar iväg ytterligare.

– Såsom marknaden ser ut nu skulle jag inte bli överraskad om det bryter igenom 100 dollartaket redan i år, säger Marian Radetzki, som inte heller utesluter att det politiska läget förvärras. Ulf Svahn säger att 100 dollar fatet inte är otroligt, men att det lika gärna kan falla rejält.

– Lugnar det ner sig i Turkiet och i Iran kommer vi nog se många av spekulanterna dra sig ur, vilket skulle kunna leda till kraftiga prisfall. Men jag måste säga att det inte är helt lätt att förutspå läget, det är ovanligt svårtolkat just nu.