Margareta van Den Bosch: »Svenskarna vill vara hela och rena«

» Ja, det är klart att jag använder annat än H&M. Byxorna är till exempel av ett italienskt märke«, säger Margareta van den Bosch och sticker fram ett gråklätt ben, som matchar den gråa linnetunikan från H&M perfekt. Och halsbandet är från vår ungdomsavdelning, fortsätter hon. Man kan hitta mycket kul smycken där.

Vi sitter på en uteservering på Östermalm i Stockholm. Margareta har semester, men arbetar ändå, och har precis kommit hem från en jobbresa till Shanghai.

Hennes & Mauritz chefsdesigner har beskrivits som nestorn i svenskt modeliv. Det är bland annat Margareta van den Bosch som hittar de unga förmågorna, anställer dem på H&M och låter dem utvecklas några år, innan många söker sig vidare i branschen.

Känner hon igen sig i nestorsepitetet och har hon makt, frågar jag och får Margareta att småskratta.

– Jag känner att jag har ett ansvar. Men nestor … jag tänker inte så mycket på det där. Fast det är klart att H&M blivit en plantskola. Det finns så många duktiga svenska designers. Det är jättekul att svenskt mode blivit så känt i världen.

Hon börjar räkna upp några favoriter, Acne, Whyred, Rodebjer, Hope, många med bakgrund hos den svenska klädjätten.

– Det blir ju så att man känner alla i branschen. Jag har varit på H&M sen 1987, och så innan dess jobbade jag som lärare på Beckmans, så det är ju inte så konstigt.

Själv gick Margareta ut Beckmans Designhögskola 1965. Arbetade några år, innan hon flyttade till Italien där hon jobbade som frilansande designer. Tolv år blev det sammanlagt. Under de åren hann hon gifta sig och få barn. Men när skilsmässan gick igenom, gick också flyttlasset hem.
– Det där med barnomsorg kan man glömma i Italien, och så fick jag jobb här hemma. Men vi är fortfarande bästa vänner, säger Margareta van den Bosch om sin exmake.

Det är hans namn hon bär. Herr van den Bosch är holländare, men bor kvar i Italien. Norr om Venedig, där han designar skor. Men banden till Holland finns kvar. Margaretas son flyttade till Amsterdam i vuxen ålder, så dit åker hon så ofta hon kan.

Och hon reser nästan konstant. Det är tygmässor, inspirationsresor, besök i butiker. London, Paris, Shanghai, en snabbis till USA och en till Hongkong.

– Fast jag försöker att inte planera in mer än en resa i månaden. Men just nu har det blivit jättemycket, säger hon och dricker lite av det kaffe som vi, ända sen i mars, har försökt hitta ett tillfälle att träffas över.

Margareta van den Bosch är kreativ chef över 100 designers på en av världens mest välkända klädkedjor, ändå har hon ingen speciellt framträdande roll på den internationella modescenen. Hur kommer det sig?

– Det är inte en persons jobb, utan vi är ett team. Och sen är jag nog ganska blyg också, säger Margareta samtidigt som hon påpekar att hon syns en hel del och ger massor av intervjuer.

Senast i går för en japansk tidning.

Men man ser dig aldrig längst fram på de stora visningarna, inflikar jag.

– Jag blir faktiskt inte bjuden, skrattar hon. Och sen har jag inte tid. Har jag varit nere i Paris på tygmässan, kan jag inte åka tillbaka veckan därpå för att sitta på Front row (de finaste platserna på en modevisning, reds anm.). Jag måste ju jobba också. Men det är klart att jag följer visningarna på nätet, och här i Stockholm brukar jag gå när det är något.

Margareta säger att det hur som helst är farligt att titta för mycket på en enstaka designer. Det är ju det här med kopiering. Hennes & Mauritz kläder ska vara trendiga, man fångar upp strömningar, men det ska vara egen design. Annars blir det pinsamt, säger Margareta. Och dyrt. Anses ett plagg vara kopierat ska det tas bort ur nästan 1 200 butiker, och brännas. Händer det ofta?

– Ibland händer att det vi kommer nära. Vi har beställningar på 100 000-tals plagg, så det är klart att något kan bli likt. Men vi har så duktiga designers, så vi behöver inte kopiera. Men alla i branschen inspireras ju av samma saker.

På trottoaren går en tjusig kvinna förbi och Margareta berättar om en dam hon såg när hon satt och väntade, som var klädd i beige kjol med gul scarf och matchande gul väska. Snyggt, konstaterar hon och säger att svenskar är väldigt välklädda, men att det är tråkigt att alla ser likadana ut. Men är inte ni lite skyldiga där, frågar jag. Hennes & Mauritz finns ju i snart sagt varje svensks garderob.

– Det tycker jag inte. Det går att plocka ihop roliga saker även om man bara köper våra kläder. Vi har så brett sortiment. Svenskar ser ofta snygga ut, men vill framför allt vara hela och rena, medan engelsmän och japaner vågar ta ut svängarna lite. Men alla få ha sin egen stil, jag vill inte vara smakpolis.

Jag frågar henne vad hon gör när hon inte jobbar.

– Jag tycker om att ta det lugnt. Gå i skogen eller på någon utställning, eller äta gott, säger Margareta. Men jag ska väl börja trappa ner så småningom. Jag fyller ju ändå 64 i slutet av året. Kanske sova ut lite ibland, och ta bättre hand om mig själv. Eller så flyttar jag utomlands igen, det skulle kunna vara kul det med. Men jag kommer nog att fortsätta jobba så länge jag är pigg, det är ju fortfarande så roligt.