Torsten Jansson om entreprenörskapet

Torsten Jansson framstår vanligen som en orubbligt cool och gladlynt person, men i dag är han lite uppjagad. Hans femåriga dotter har tagits till Borås lasarett för plötsliga kramper. Mobilen får vara påslagen i väntan på besked från sjukhuset.

Torsten Jansson har tagit vägen mot offentlighet i tre steg. Först 1997, när han börsnoterade sitt bolag New Wave, som under 17 år har vuxit till en internationell spelare inom profilkläder och presentartiklar, och gjort honom förmögen. I dag är han god för två miljarder kronor. Nästa steg togs när han köpte den svenska nationalklenoden, glasbruken Orrefors Kosta Boda (OKB) för två år sedan.

– Jag visste ju att varenda svensk har en relation till företaget, jag fick 50 mejl efter varje beslut vi tog i början.

Men det var först i våras, när han blev ihop med s-toppen Ulrica Messing, som han verkligen fick erfara vad det kan innebära att vara en offentlig person.

– Jag hade 180 journalister som sökte mig. Familjen blev förföljd av fotografer från kvällstidningarna, de väntade utanför mitt hem. Jag var van vid journalister, men hänsynslösheten hos kvällstidningarna är något helt nytt. Jag är en offentlig person, men barnen är faktiskt inte det.
Miljardären och politikern. Alla ingredienser finns med, pengar, makt och kärlek. Han säger själv att de egentligen är ett osannolikt par, utan att närmare utveckla det. De träffades genom jobbet, hon var en av de fem kvinnor som New Wave valde ut för att skapa ett nätverk för att öka rekryteringen av kvinnliga chefer. Men det är klart att många undrar hur de politiska diskussionerna går vid köksbordet, kapitalisten och socialdemokraten. Har de ens samma intressen? Jo, Torsten är mycket intresserad av politik. Gammal Muf-ordförande.

– Men jag har inte varit partipolitiskt aktiv sedan dess. Jag röstar, för det tycker jag är en plikt, men jag röstar på olika partier, och jag skulle aldrig kunna hålla mig till en partilinje.

En jämställdhetsdebatt har också blossat upp i media sedan Ulrica Messing meddelade att hon kliver av för att ägna mer tid åt familjen, för varför är det just hon som kliver tillbaka och inte han? Torsten Jansson värjer sig irriterat.

– Jag växlade faktiskt ner redan i våras, då jag klev av vd-posten i New Wave. Det har varit några tuffa år. Jag behövde en paus, och som ordförande har jag en helt annan frihet. Så det är inte bara Ulrica som trappar ner.

Nu ska paret flytta ihop, de ska ha en lägenhet i Stockholm och en i Göteborg. Torsten flyttar ofta, men har inget problem med det. »Jag trivs faktiskt överallt.« De senaste två åren, efter köpet av OKB, har han bott i Småland, för att komma nära verksamheten och lära känna människorna i företaget. Ibland när han reser sover han på kontoret för att »det är onödigt att betala 2 000 kronor för ett hotellrum som man tillbringar fyra-fem timmar på«.

Torsten Jansson säger själv att han inte är snål, men han gillar inte att slösa pengar i onödan. På jobbet går han alltid klädd i företagets egna informella kläder med New Wave-loggan. Det händer att han har dem även på fritiden. Jansson har kallats »super­entreprenör«. Han gillar att lösa problem och köpa bolag, och blir lätt rastlös. »Det tror jag gäller alla entreprenörer, det är en drivkraft.« Och han är förvånad över att man nu startar högskoleutbildningar i entreprenörskap.

– Jag har svårt att se att det är något man kan lära sig. Det är något man är, det handlar om tävlingsinstinkt, och det är inte så mycket politikerna kan göra åt det heller. Jag har startat bolag i 18 länder och aldrig kollat skattereglerna.

Hur ser Ulrica på det?

– Jag tror att hon delvis håller med.

Även om Torsten Jansson nu trappar ned en period har han alltid arbetat hårt, som mest hade han 220 resdagar per år. Men han har aldrig haft dåligt samvete för familjen.

– Visst har jag rest mycket, men jag har alltid haft barnen varannan helg (han har fyra barn i två tidigare äktenskap), och halva skolloven, och jag pratar med dem i telefon varje dag. Men det är klart att man väljer ju bort annat. Jag älskar att fiska men det gör jag inte mer än någon gång per år, och man har ju inget större umgänge, så är det ju, funderar han.

Som de flesta andra i restaurangen tittar Torsten Jansson till när prinsessan Lilian trippar in i sällskap med några späda vithåriga damer. Så ringer telefonen, äntligen. Det är sjukhuset, och de har inte hittat något fel på flickan. Nu kan Torsten Jansson koppla av, han lyser upp, och börjar tala om arbetsglädje. Att vi i Sverige bara pratar om hur mycket vi tjänar.

– Men pengar är ju bara en drivkraft till en viss gräns, sedan måste man ha roligt också. De 40 timmar per vecka jag jobbade på mejeriet som ung kändes mycket längre än de 80 timmar jag ibland jobbat på New Wave.

Han har gjort en rejäl ekonomisk resa, från sitt första t-shirtföretag i mammas källare i bohusländska Dingle (med 900 invånare), men förefaller ganska oberörd av framgångarna.

– Den stora förändringen blir ju i början, jag har uppfyllt en gammal dröm om att ha sportbilar, och jag bor bättre. Frihet är att slippa vara nervös för ekonomin, men sedan är det inte så mycket mer. Man blir inte lyckligare av att kasta ut pengar.