Hakelius: Gängkriminella gör grisljud i rätten – var har vi lagt hårdhandskarna?
Toppbild: TT
Ibland är det bara kriminalreportrar som verkar bo på den här planeten. Det är klart att det är viktigt att få ta del av 17-åringars besvikelse över att festen ställts in och vem Lars Norén hoppat på i sin senaste dagbok, men nog kan det kännas en aning vid sidan om verkligheten? Men då har man Lasse Wierup.
I fredags skrev han om en medlem i Märstanätverket, en av alla dessa maffior som tagit över delar av Sverige. Killen skulle ställas inför rätta för att bland annat sålt sprit till underåriga i stor omfattning. Mer väntar: för en vecka sedan greps han efter att ha skurit sönder däcken på en polisbil.
Det blev ingen rättegång. Den åtalade påstod nämligen att han fått jobb som lastbilschaffis och inte kunde ta ledigt. Han styrkte inte påståendet med något intyg. En annan åtalad påstod att han fått covid-19. Inte heller han kunde visa upp något intyg.
Attunda tingsrätt ställde in.
Hakelius: När till och med partiets vänner förutspår dess död
I går skrev Expressens kriminalreporter Karl Enn Henricsson om rättegången mot en knarkliga i Södertörns tingsrätt. Där sitter de åtalade — 23 stycken — och gör grisljud när poliser vittnar, skriker ”hora” och ”mammaknullare” och hotar folk öppet i rätten.
Lasse Wierup skrev om saken redan för en vecka sedan. Då hade åklagare och kriminalvårdens väktare klagat på att domstolen var alltför flat och att rättegången blir lidande av att det inte satts gränser för de åtalades beteende.
– Det är ordföranden som lägger ribban och här är den samlade uppfattningen att det har skötts osedvanligt dåligt. Vår personal har ju möjlighet att se till att det blir lugnt och är det någon som gapar och skriker är vi vana att agera. Men istället upplever man sig ha blivit bakbunden av en ordförande som inte vill att man ingriper, säger Magnus Brusbäck från Kriminalvården.
Nu är rättegången satt på paus efter att en advokat i strid med reglerna smugglat in brev till en av de anklagade.
För något år sedan ansågs det ofint att tala om ”no-go-zoner”. De fanns inte, sades det. Fast vad det betydde var svårt att begripa, för ingen verkade riktigt vara beredd att bestrida att maffia, snarare än poliser, stod för normbildningen i vissa förorter. Det som var fult var att använda begreppet. Eller möjligen att alls tala om det.
Nu verkar det som om normbildningen i svenska rättssalar också är på väg att läggas ut på entreprenad till maffian. Så ser vår verklighet ut. Sedan kan det förstås vara synd om både sjuttonåringar och Lars Norén också, men vi kanske skulle börja med att reda ut det här problemet.
