Sugen på konservatism?

Svenska Dagbladet ägnade helgen åt två spännande folkgrupper: de polyamorösa och de konservativa. I det förra fallet var söndagen bara början på en längre serie, så vi har antagligen mycket att se fram emot.

»Och för dig som efter denna artikelserie blir sugen på att själv leva flersamt« lovade reportern Maxime Persdotter Wallström, »bjuder vi på Idagsidan även på en steg för steg-guide hur du öppnar upp din befintliga relation.«

Det tackar vi för. Några sådana löften har, såvitt jag kunnat se, inte givits vad gäller de konservativa, vars artikelserie – som till stor del bestått av debattinlägg av folk som ogillar konservatism, inte riktigt vet vad det är, eller båda delarna – vid det här laget antagligen nått sitt slut. Känner man sig trots allt sugen på det konservativa får man försöka fixa det på egen hand, utan Svenska Dagbladets hjälp.

Helgens långa rapport från den konservativa källarhålan Heimdal i Uppsala, signerad Malena Rydell, tidigare redaktör på både Arena och Bang, är verkligen kittlande läsning. Där finns en laddad underton, som ger intrycket av att Rydell verkligen tycker sig ha tänjt gränserna på ett nästan dumdristigt sätt. Ungefär som när Hunter S Thompson 1965 bestämde sig för att hänga med Hells Angels. Skillnaden är förstås att Thompson, på det stora hela, ville förstå och till och med sympatiserade med sina avvikare, hur bisarra de än var. Och att det slutade med att han fick ett rejält kok stryk. Malena Rydell förblir däremot storögt förbryllad från ingress till signatur. Det farligaste hon utsätts för är en bit prinsesstårta under jugendtapeterna på Ofvandahls hovkonditori.

Begreppet »exotisering« – att fascineras av »den andre« – har fått en lite dålig klang. Det anses innebära att man reducerar de exotiserade till stereotypa representanter för den grupp som de tillhör. Just i fallet Heimdal måste kanske alla vi som någon gång besökt källaren, medge att de aktiva själva inte gör så mycket för att förebygga exotiseringen: ordet »punsch« återfinns fyra gånger i artikeln och det finns ingen anledning att tvivla på Malena Rydells citat.

Men, med den brasklappen, är det inte något näpet över detta? Runt om i landet finns källarhålor fyllda med minst lika kufiga vänsteraktivister, med feministkollektiv, alternativrörelser, vegansekter, republikaner och antagligen – något vi möjligen får veta mer om framöver i Svenska Dagbladet – polyamorösa uppehållsrum. Skulle någon av dessa undergrupper kunna beskrivas så genuint häpet, aningen skrämt, utan protester?

Jag tvivlar. Men man ska inte klaga. Varje gång den mediala medelklassen anar att det kanske finns en annan värld än deras egen, är värd att ta vara på. Tack, även för det, Svenska Dagbladet. Återhämta er nu med något mindre märkligt. Som cisdekonstruktiva grupprelationer, till exempel.

Text: