Vid oro – släng dina kläder

Text: Johan Hakelius

Toppbild: TT

Toppbild: TT

För en månad sedan hölls den första årliga parisiska nudistdagen. Några hundra nakna fransmän utövade yoga och solade sig i Bois de Vincennes, strax utanför stadens ringled. Det krävdes inga särskilda tillstånd, eftersom en del av parken är vikt för nudister under sommarmånaderna, sedan förra året.

I maj i år öppnades portarna till Palais de Tokyo, Frankrikes största museum för modern och samtida konst, för nudister. Mer än 30 000 ville betitta konsten nakna, trots att bara 161 biljetter fanns att tillgå. Och förra hösten öppnade Paris första restaurang för nudister, O'Naturel, på Rue de Gravelle i 12:e arrondissementet, på bekvämt avstånd från just Bois de Vincennes.

Vad är nu detta? Enligt den franska naturistföreningen är nära 3 miljoner fransoser aktiva nudister och antalet växer. Vad kan det betyda?

Ska man bruka sina välgrundade fördomar är det snarare tyskar som man förväntar sig ska vara nakna närhelst det passar dem. Men det verkar inte stämma längre.

Den tyska nudisttraditionen är en av dessa egenheter - rottinghantverk är en annan – som konserverades och traderades i Östtyskland. I det sammanslagna Tyskland har den inte klarat sig lika bra. Nudistområdet på badplatsen Wannsee i Berlin krymptes förra året, på grund av bristande efterfrågan, och Berlins Freikörperkultur-förening blir allt mindre. Gregor Gysi, det tyska vänsterpartiets välkände företrädare, försökte nyligen vända trenden och menade att "tiden var rätt" att återuppväcka nudistkulturen. Han avböjde dock själv att klä av sig med motiveringen "jag är 69 år gammal, allt har sina gränser", så det var en aningen halvhjärtad renässans.

Britterna är kanske mest associerade med "streaking", den märkliga traditionen att klä av sig naken och plötsligt springa över en fotbolls- eller tennisplan, under pågående match. Deras syn på nakenhet har ett obligatoriskt drag av fnittrig förlägenhet, som skiljer det från det tyska allvaret. Men det har också funnits brittiska nudister vars nakenhet var utopisk: grundad på en dröm om en bättre värld, utan krig, konflikter, orättvisor och kläder. Annebella Pollen vid Brightonuniversitetet har skrivit om tjugotalets nudister och deras förhoppningar:

"Av en del av de mest ivriga anhängarna, beskrevs nakenhet som ett fullständigt botemedel mot alla moderna sjukdomar. Om nakenhetens fulla fysiska och mentala nytta skulle upplevas, borde inga kläder alls bäras vid något tillfälle. Dessa entusiaster såg fram emot den tid då nudismen blev norm på Londons gator, när 'alla normalt funtade, civiliserade människor … lever som nudister" och "gör sig av med kläderna en gång för alla". Vissa nudister förutspådde att kroppar skulle utvecklas på ett sätt så att de inte krävde klädesplagg för värme eller skydd: de hälsosamma och livskraftiga kroppar som den totala nakenheten skapade skulle bli helt okänsliga för klimatets skiftningar."

Det är möjligen här man kan undra vad fransosernas växande intresse för programmatisk nakenhet och tyskarnas falnade intresse för detsamma kan betyda. Nudism tycks trots allt i alla tider ha varit länkat till andra idéer, från hälsokost och foträta sandaler, till fred och yoga.

Alldeles enkelt är det inte att reda ut vad nudismen kan ha för politiska undertoner. Den tyska Freikörperkultur stod för värderingar om fysisk styrka, renhet och utopism, med ett drag av darwinism, som på många sätt förebådade nazismen, påpekar Chad Ross i sin bok "Naked Germany: Health, Race and the Nation". När nazisterna tagit makten förbjöds dock rörelsen och återuppstod, som sagt, i Östtyskland. De brittiska nudist-utopisterna var nästan undantagslöst radikala vänsterintellektuella, med ideal knutna till fritt tänkande och inte sällan fri kärlek. De nutida franska nudisterna är ännu svårare att fånga.

Brittiska The Telegraph - som förstås inte försitter ett tillfälle att flina över nakna fransmän – lät nyligen den franska historikern Sylvain Villaret, analysera nakenheten:

"Utövandet av naturism är kopplat till perioder då stora omvälvningar sker. Nuförtiden söker folk efter mening och många anammar ideal som har att göra med ansvarsfull konsumtion, miljöskydd och social solidaritet, särskilt bland unga. Den militanta naturismens värderingar stämmer överens med den sortens ideal."

Och samtidigt, kan vi läsa, plockar Facebook bort Rubenstavlor, med för mycket naket. Polariseringen har nått ända in på kroppen.

Text: Johan Hakelius

Toppbild: TT