Aldrig vackert när religion används i politiska syften
Trots hårt motstånd har flera modiga personer blottlagt hotet från religiösa fundamentalister.
Bild: TT
Jag har tillbringat några intressanta dagar med den katolska sekten Opus Dei.
De är nog mest kända från filmen Da Vinci-koden där en albino, självspäkande mördare vid namn Silas tog livet av folk. Sanningen är inte fullt så illa, men nästan. För det är ingen vacker bild som målas upp i boken Opus – the cult of dark money, human trafficking and right-wing conspiracy, pedantiskt skriven av ekonomijournalisten Gareth Gore.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Det som började med en granskning av den spanska Banco Populars kollaps 2017 visade sig vara en gigantisk företagsplundring som pågått i decennier. Förövarna, en grupp män som levde i celibat och ägnade sig åt självspäkning, hade i hemlighet kontrollerat banken och använt dess medel för att sprida Opus Dei över världen.
(De kom till Sverige 1984, centrum finns i Stockholm och Göteborg.)
Opus Dei satsar på att skaffa sig inflytelserika medlemmar med pengar och makt, flera har ingått i USA:s regering. De har lierat sig med ultrakonservativa krafter och har sponsrat initiativ som Högsta domstolens upphävande av Roe versus Wade. Självspäkande män som inte ligger har med andra ord påverkat amerikanska kvinnors rätt till abort. Men det är inte allt.
I april i år stämde 43 argentinska kvinnor Opus Dei för att ha tvingat dem till slavliknande tillvaro som är slående likt dystopin A handmaids tale. Som mycket unga, någon var bara tolv, lockades de från sina fattiga byar med löften om skolgång. När de väl anlände till sektens högkvarter spärrades de in och tvingades till hushållsarbete tolv timmar om dagen. Allt de gjorde kontrollerades in i minsta detalj, breven lästes och censurerades, de fick inte röra sig fritt men flyttades runt mellan olika högkvarter. Från och med 16-årsdagen skulle de ägna sig åt självspäkning.
Opus Dei blånekar såklart till alla anklagelser men i juli 2022 nedgraderades deras status inom katolska kyrkan, eftersom de vägrade genomföra de reformer som påve Francis krävde.
Efter hans död fortsätter påve Leo i samma spår och håller tvinga fram förändringar inom sekten som sägs vara ”dramatiska, traumatiska och historiska.” Gott så. Det är aldrig vackert när religion används i politiska syften.
För på andra sidan myntet finns grupperingar med de mer intoleranta tolkningarna av islam.
Muslimska brödraskapets infiltration i Frankrike har växt sig så stark att den hotar den nationella sammanhållningen, enligt en statlig rapport. Genom ett eget ekosystem av föreningar och institutioner växer den extrema rörelsen in i samhället underifrån. I rapporten pekas även Sverige ut som ett betydande fäste för organisationen. Här finns en gren med stort inflytande på muslimska brödraskapets europeiska strukturer. Detta förklaras med ekonomiskt stöd från Qatar, den stora politiska toleransen för mångkultur i Sverige och de goda relationerna med lokala politiska partier, i synnerhet Socialdemokraterna.
Inga nyheter, med andra ord.
Per Gudmundsson på SvD skrev redan 2018 om hur Socialdemokraterna infiltrerades av muslimska brödraskapet via Tro och solidaritet. Andra har försökt slå larm om hederskultur, könsstympning, parallella samhällen med egen rättskipning med mera bara för att anklagas för både för det ena och andra, vanligtvis rasism. Det har skett så många gånger att det känns som om ämnet tröskats igenom femtioelva gånger. Ändå har omnämnandet i den franska rapporten fått integrationsminister Mats Persson (L) att tillkalla en expertgrupp för att skapa sig bild av "eventuell islamistisk infiltration."
En person som borde vara självskriven är religionsforskaren Sameh Egyptson. Han röjde runt rejält när han 2023 presenterade sin avhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige. En annan som står stadigt i striden är såklart terrorforskningsnestorn Magnus Ranstorp.
Sedan har vi den lysande Sofie Löwenmark som även är kolumnist i denna tidning. Denna alltför sällan besjungna hjältinna har oförtrutet rapporterat om den islamistiska miljön. Inte med hjälp av skattemedel, utan med läsarnas penninggåvor till doku.nu som hon hjälpt till att starta.
Trots hårt motstånd har dessa tre modigt blottlagt hoten mot det demokratiska samhälle som tidigare generationer byggt upp.
Det vore trevligt om även politikerna ville axla detta ansvar.
För är det något man kan lära av boken Opus och USA är att det går fort när det väl börjat gå utför.
***
Jag har tillbringat några intressanta dagar med den katolska sekten Opus Dei.
De är nog mest kända från filmen Da Vinci-koden där en albino, självspäkande mördare vid namn Silas tog livet av folk. Sanningen är inte fullt så illa, men nästan. För det är ingen vacker bild som målas upp i boken Opus – the cult of dark money, human trafficking and right-wing conspiracy, pedantiskt skriven av ekonomijournalisten Gareth Gore.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Det som började med en granskning av den spanska Banco Populars kollaps 2017 visade sig vara en gigantisk företagsplundring som pågått i decennier. Förövarna, en grupp män som levde i celibat och ägnade sig åt självspäkning, hade i hemlighet kontrollerat banken och använt dess medel för att sprida Opus Dei över världen.
(De kom till Sverige 1984, centrum finns i Stockholm och Göteborg.)
Opus Dei satsar på att skaffa sig inflytelserika medlemmar med pengar och makt, flera har ingått i USA:s regering. De har lierat sig med ultrakonservativa krafter och har sponsrat initiativ som Högsta domstolens upphävande av Roe versus Wade. Självspäkande män som inte ligger har med andra ord påverkat amerikanska kvinnors rätt till abort. Men det är inte allt.
I april i år stämde 43 argentinska kvinnor Opus Dei för att ha tvingat dem till slavliknande tillvaro som är slående likt dystopin A handmaids tale. Som mycket unga, någon var bara tolv, lockades de från sina fattiga byar med löften om skolgång. När de väl anlände till sektens högkvarter spärrades de in och tvingades till hushållsarbete tolv timmar om dagen. Allt de gjorde kontrollerades in i minsta detalj, breven lästes och censurerades, de fick inte röra sig fritt men flyttades runt mellan olika högkvarter. Från och med 16-årsdagen skulle de ägna sig åt självspäkning.
Opus Dei blånekar såklart till alla anklagelser men i juli 2022 nedgraderades deras status inom katolska kyrkan, eftersom de vägrade genomföra de reformer som påve Francis krävde.
Efter hans död fortsätter påve Leo i samma spår och håller tvinga fram förändringar inom sekten som sägs vara ”dramatiska, traumatiska och historiska.” Gott så. Det är aldrig vackert när religion används i politiska syften.
För på andra sidan myntet finns grupperingar med de mer intoleranta tolkningarna av islam.
Muslimska brödraskapets infiltration i Frankrike har växt sig så stark att den hotar den nationella sammanhållningen, enligt en statlig rapport. Genom ett eget ekosystem av föreningar och institutioner växer den extrema rörelsen in i samhället underifrån. I rapporten pekas även Sverige ut som ett betydande fäste för organisationen. Här finns en gren med stort inflytande på muslimska brödraskapets europeiska strukturer. Detta förklaras med ekonomiskt stöd från Qatar, den stora politiska toleransen för mångkultur i Sverige och de goda relationerna med lokala politiska partier, i synnerhet Socialdemokraterna.
Inga nyheter, med andra ord.
Per Gudmundsson på SvD skrev redan 2018 om hur Socialdemokraterna infiltrerades av muslimska brödraskapet via Tro och solidaritet. Andra har försökt slå larm om hederskultur, könsstympning, parallella samhällen med egen rättskipning med mera bara för att anklagas för både för det ena och andra, vanligtvis rasism. Det har skett så många gånger att det känns som om ämnet tröskats igenom femtioelva gånger. Ändå har omnämnandet i den franska rapporten fått integrationsminister Mats Persson (L) att tillkalla en expertgrupp för att skapa sig bild av ”eventuell islamistisk infiltration.”
En person som borde vara självskriven är religionsforskaren Sameh Egyptson. Han röjde runt rejält när han 2023 presenterade sin avhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige. En annan som står stadigt i striden är såklart terrorforskningsnestorn Magnus Ranstorp.
Sedan har vi den lysande Sofie Löwenmark som även är kolumnist i denna tidning. Denna alltför sällan besjungna hjältinna har oförtrutet rapporterat om den islamistiska miljön. Inte med hjälp av skattemedel, utan med läsarnas penninggåvor till doku.nu som hon hjälpt till att starta.
Trots hårt motstånd har dessa tre modigt blottlagt hoten mot det demokratiska samhälle som tidigare generationer byggt upp.
Det vore trevligt om även politikerna ville axla detta ansvar.
För är det något man kan lära av boken Opus och USA är att det går fort när det väl börjat gå utför.
***
