Är den käcka bombhögern egentligen marxister?
Kanske blir det som senast: en destabilisering i Mellanöstern som skapar flyktingströmmar, som samma höger kan gnälla över när det redan är för sent.
Bild: TT / AP / Julia Demaree Nikhinson
Det här är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Det här senaste Trumpdraget var ovanligt dåraktigt, eller hur? Självskadebeteende. Knappast ”USA först”. Men klart värre: min aktieportfölj.
Tidigare har Trumptrejden varit lika busenkel som Tesla-blankningen när Elon Musk började heila offentligt. Att naziapologeter skulle stå sig slätt mot marknadens dom var lika självklart som att dollarn skulle rasa och guldet skena, så länge Trump tog sina lagom enfaldiga elefantkliv i världsporslinets finkalibrerade handelsavtal och regelbaserade ordning.
Bet against the fool, lätta pengar! Angreppet mot Iran innebar en helt ny nivå av vårdslöshet, och osäkerhet följde. Attacken var så in i märgen ogenomtänkt att även guld såldes. Vi guldvinnare parkerade i cash i väntan på konsekvenserna.
Bombhögerns förtjusning i enfaldiga amerikanska krig är obegriplig. Inte svårbegriplig – obegriplig. Argumenten är aldrig sunda. Inga lärdomar från historien har dragits. Fiaskot i Irak, uppenbart i förväg, borde ha stämt till eftertanke. Inte alls. Den här gången går det snabbt! Men även de käcka bombgossarna måste ha insett att det vi alla visste skulle hända: Hormuz stängs, oljepriset exploderar, allierade tittar bort, allt blir röra. Hade inte just det skett skulle något annat kasst skett. ”The unknown knowns and known unknowns” som en sann neocon, Donald Rumsfeld, yrande insiktsfullt beskrev tillståndet – som om det var en lek i stället för en mardröm.
De pinsamma liberalerna och duktighetsvänstern vid krigets inledning hjälpte som vanligt inte heller, de hakade upp sig på ”folkrätten” — pappersbitar! — vilket gav bombhögerns tuffingar möjligheten att diskutera moralisk rätt att döda en ond diktator i ett ondskefullt land, som om den frågan ens var relevant. Det är inte pappersbitens ord som är saken, utan varför vi ens enats om lagar: för att världen blir sämre med kriminaliteten (en parentes, på samma vis: när Trump och hans revolutionärer mottager gnäll från folkpartister om att de upphäver ”den regelbaserade världsordningen” förstår ingen inblandad att frågan inte borde gälla regelverket självt, eller ens det faktum att även den regelbaserade ordningen styrs av den starkes rätt — de starka, USA, garanterade det regelbaserade i kraft av styrka — utan idén som tjänade oss väl).
Själv lägger jag hälften av mina sista slantar på att oljepriset fortsätter uppåt – och allt annat neråt
Bombhögern som hejar på Iran-attacken, och nyhögern som generellt uppskattar den auktoritära revolutionen i USA, måste, kort sagt, ha en dold agenda i den mån vi inte anser att de är korkade, vilket åtminstone jag inte gör. Det måste finnas argument de inte vågar uttrycka.
Jag brukar fundera på om de egentligen är marxister. Det skulle de inte gärna kunna säga högt. Ett generellt hat mot allt muslimskt är mer salongsfähigt i primitiva kretsar. Men att medge att applåderna till den neokonservativa bombtaktiken, som Trump nu otippat fortsätter, – trots alla löften om motsatsen – är rena rama ”den permanenta revolutionen”, som den gode Trotskij uttryckte saken.
Är bombhögern månne vänsterrevolutionärer i konservativa kläder? Det vore åtminstone ett begripligt argument, ungefär: ”Ja, såklart fattar vi att Trump startat ett krig han inte kan vinna, såklart fattade vi att oljepriset kommer skena, räntor gå upp, börser stagnera, budgetunderskott explodera, att alla får det sämre – men det är värt det! Vi sprider dollarevolutionen, halleluja, land för land, halleluja!”
Men det säger de inte. De mumlar obegripligt. Konsekvenserna för Sverige? Kanske som senast: en rippleeffekt av Mellanösterns destabilisering som leder till flyktingströmmar som samma höger kan gnälla över när det är för sent, i stället för att tänka i förväg.
Konsekvenserna för min aktieportfölj? Den viktiga frågan. Svårt läge. Det som står klart är att bombhögerns godhjärtade skäl att ”befria” Iran, har gett Iran en väldigt stark position för förstörelse av världsekonomi. Trump skulle sannolikt gärna gjort en av sina välkända TACOS (Trump Always Chickens Out) redan efter de lyckade morden på ledarskapet, men han har – med stigande irritation och desperata Truth Social-utfall – märkt att det krävs två för att dansa tango.
Han kan inte ljuga sig till seger när Iran fortsätter beskjuta oljetankers i Hormuzsundet och samtidigt kan skicka 40 000-dollardrönare varje timme, varje dag, till de artificiella petrodollarstaterna som USA och Israel måste försvara med Patriot-missiler för ett par miljoner dollar per attack.
Är det möjligt att blanka Bahrain, Förenade Arabemiraten, Dubai, Qatar, Kuwait, ja även Saudiarabien, för att de kommer bli tomma skal när eliterna växlar in till bitcoin och sätter sig på privatjet österut? Och när de löjliga kungarikena inte längre återinvesterar sina dollar i amerikanska statspapper, teknik, aktier och olja börjar säljas i yuan, rupier, guld eller BRICS-valutor — går det att blanka USA?
Dollarn dör. Romarriket faller. Vad investerar bombhögern i då? En hydrokultur för egen sallad och Trotskijs samlade verk? Själv lägger jag hälften av mina sista slantar på att oljepriset fortsätter uppåt – och allt annat neråt. Andra hälften investerar jag i en mandarin-språkkurs.
***
