Är Epsteinaffären en dubbel honungsfälla?
Såvida inte Epsteins livskall var att förse kungligheter, toppolitiker och andra tongivande personer med minderåriga och prostituerade, ligger en klassisk honungsfälla nära till hands.
Tidigt i höstas råkade jag stöta ihop med Peter Mandelson i dörren till min Londonklubb. Mandelson och hans partner, Reinaldo Avila da Silva, kånkade väskor och resegarderober, som om de skulle stanna ett tag. Jag minns att jag undrade varför den nyss utnämnde ambassadören till Washington redan var tillbaka i London. Några dagar senare visade det sig, att han kommit hem för att få sparken av premiärminister Keir Starmer. En dokumentdump i Epsteinaffären från det amerikanska justitiedepartementet visade att Mandelson inte bara fortsatt umgås med sin vän Jeffrey Epstein efter 2008 års dom för sexköp av en minderårig, utan även ifrågasatt domens giltighet.
Häromdagen tvingades Mandelson dessutom lämna sin plats i det brittiska överhuset och säga upp sitt medlemskap i Labourpartiet – ingen liten sak med tanke på att Mandelson var en av de huvudsakliga arkitekterna bakom New Labour-undret på 1990- och 2000-talen. Den senaste Epsteindumpen – som omfattar tre miljoner dokument, 180 000 bilder och 2 000 videoklipp — tyder på att Mandelson tog emot stora summor pengar från Epstein och, som näringsminister under finanskrisen, läckte marknadspåverkande information till honom. I två mejl antydde Mandelson till Epstein att han sökte manliga sexuella kontakter, bland annat i Ryssland.
Skandalen kan endast jämföras med Profumo-affären i början av 1960-talet, då Storbritanniens försvarsminister John Profumo ljög om att ha delat älskarinna med en sovjetisk marinattaché. Det är därför inte osannolikt att Keir Starmer själv kan behöva avgå. Ett stenkast från 10 Downing Street skakas också Buckingham Palace av nya uppgifter om Andrew och Sarah Ferguson, däribland en serie fotografier från Epsteins bostad i New York som visar den tidigare prinsen på alla fyra över en kvinna på golvet.
Även det norska hovet och det regerande Arbeiderpartiet har fläckats av de senaste Epsteindokumenten, som Cecilia Garme rapporterar i Fokus. När Epsteinaffären nu sprider sig så högt upp i flera olika europeiska länder, väcks misstanken att något större döljer sig bakom. Är det verkligen en slump att affären i Ryssland används som bevis på västvärldens moraliska förfall, som forskaren Ian Garner nyligen skrev i UnHerd?
Såvida inte Jeffrey Epsteins livskall var att förse kungligheter, ledande forskare, toppolitiker och andra tongivande personer med minderåriga och prostituerade – flera av dem ryskor – ligger en klassisk honungsfälla nära till hands; ”världens största”, enligt en källa till Daily Mail. Den häpnadsväckande mängden fotografier av namnkunniga människor i komprometterande situationer pekar också i den riktningen. Men som jag lärde mig av den senaste säsongen av Slow Horses – den briljanta filmatiseringen av Mick Herrons spionromaner– fungerar en honungsfälla som bäst när den är dubbel.
Jag spekulerar, men om Epsteinaffären är orkestrerad av en stat kan den sexuella utpressningen av högt uppsatta individer ha varit blott det första steget. Det andra steget skulle kunna vara det som händer nu: att medierna genom offentliggörandet av Epsteinmaterialet får tillgång till en outsinlig källa till explosiva nyheter som kan publiceras utan sedvanlig pressetisk granskning, och dessutom gratis kittlande bilder på kändisar eftersom de är offentliga handlingar. Vilket flitigt journalistbi kan motstå den honungsburken? Följden blir dock att regeringar, kungahus och andra centrala institutioner i väst sätts i gungning.
Kanske var det just en sådan destabiliseringsoperation som Donald Trump försökte varna för, när han i höstas sade att det inte vore lämpligt att släppa Epsteinmaterialet fritt? Än så länge har det ju inte kommit fram något riktigt allvarligt om Trump själv i materialet, till stor besvikelse hos de kongressledamöter som tvingade honom att låta var och en titta in i Jeffrey Epsteins svarta värld.
***
