Är Heberlein och Mohamsson kärnlösa persikor?
Från Ebba Busch, via Simona Mohamsson till Ann Heberlein talas det mycket om omsvängningar. Har folk ingen kärna längre?
Bild: Unsplash
Aimée Thanatogenos är kosmetolog vid den kaliforniska kyrkogården Whispering Glades. Hennes ögon är ”grönaktiga och fjärran, med ett mustigt skimmer av galenskap”. När hon slår på radion är det här vad hon hör:
”Den här föreställningen delges er tack vare Kaisers Kärnlösa Persikor. Kom ihåg att ingen annan persika som finns till försäljning är perfekt och helt utan kärna. När du köper Kaisers Kärnlösa Persika består hela den vikt du köper av saftigt persikokött …”
Jag tänker inte på Aimée Thanatogenos och Kaisers kärnlösa persikor dagligen, men jag gör det oftare än man skulle kunna tro. Nu är det dags igen. Det är, som ni säkert märkt, tid för omprövning. Det började redan innan Simona Mohamsson bokstavligen slöt Jimmie Åkesson i sin famn.
I förra veckan skrev Dagens Nyheters Amanda Sokolnicki en ganska elak artikel om Ann Heberlein. Heberlein har ju bytt position, från att ha varit med och administrerat Tidösamarbetet på regional nivå i Skåne, till att anklaga regeringen för ”etnisk rensning”.
Att ändra sig när världen ändras, skriver Sokolnicki, är ”en självklar process för varje tänkande människa”. Men i just det här fallet är hon hånfull. Heberlein är inte trovärdig. Men hon är en välfungerande vindflöjel. Nu, när Heberlein ”turnerar olika medier med sin nya politiska persona” är det ett säkert tecken på att den politiska vinden är på väg att vända.
DN är äntligen på väg att få rätt, hoppas Sokolnicki. Lite sordin på stämningen blev det ändå när Simona Mohamsson ett par dagar senare talade om för Liberalerna att de också hade ändrat sig, fast åt andra hållet. ”Nu styr mina gamla vänner partiet – och dödar liberalismen”, skrev DN:s evige LUF:are Max Hjelm. Detta är ”rimligen en slutpunkt”, hette det i huvudledaren.
För att sakna kärna är Heberlein rätt hård i sin argumentation, oavsett vad hon för tillfället står för
Men DN tröstade sig med Ebba Busch. För Ebba Busch har också ändrat sig, enligt DN. Och det åt rätt håll: ”Förra gången försökte KD-ledaren köra om i högerfilen, nu siktar hon på andra sidan”, påstod Martin Liuby Troein och såg hoppfullt framför sig hur den trögrörliga Ulf Kristersson blir överkörd av den snabbmanövrerande Ebba Busch.
Det råder högkonjunktur för augurerna i Marieberg. Liksom sina romerska företrädare rotar de i inälvorna på jakt efter tecken. Helst sådana som visar att gudarna välsignat den väg som DN alltid stått för. Och så kan det ju vara. Men låt oss dröja en aning vid själva omsvängningarna.
Aimée Thanatogenos och Kaisers kärnlösa persikor kommer från Evelyn Waughs kortroman The Loved One, på svenska Den kära hädangångna. Persikorna, fulla av vattnig fruktsaft men utan kärna, är en allegori för den amerikanska kulturen. Men de skulle kunna representera vem som helst som saknar en fast övertygelse. För visst är det ett kännetecken för ”tänkande människor” att de kan ändra sig – men det är ett kännetecken tänkande människor delar med människor utan kärna.
Hur är det med omsvängningarna vi ser nu? Har vi att göra med kärnlösa persikor? Jag tror inte det. Simona Mohamsson har ju egentligen inte så mycket ändrat sig, som givit det besked som liberalledare borde ha givit för länge sedan: ett parti kan inte vara två partier och ändå fungera. Man får välja. Och det Ebba Busch ägnar sig åt är förvillande likt att vara partiledare för ett eget parti under ett valrörelseår, och eftersom hon faktiskt är partiledare för ett eget parti under ett valrörelseår, är det en aning svårt att se beteendet som en stor omsvängning.
Kvar är Heberlein, som inte är alldeles olik Waughs beskrivning av Aimée Thanatogenos. Men för att sakna kärna är Heberlein rätt hård i sin argumentation, oavsett vad hon för tillfället står för. Kanske är hon snarare motsatsen till Kaisers kärnlösa persikor: en persika utan fruktkött, men med många kärnor. Bara en sak är alldeles säker. Tänkande eller ej: DN kommer aldrig att ändra sig.
***
