Därför är våra politiska fiender alltid ”döende”

Hört talas om corpus mysticum? Det hänger samman med teologi och med synen på kyrkan som ett slags organisk kropp. Men i vår tid har det också fått en annan betydelse. Med en politisk eller ideologisk tvist. 

Bara någon månad efter angreppet på Ukraina 2022 sjukförklarades Vladimir Putin. Inte av Kreml eller av någon livmedikus, utan i västerländsk media, av de många tyckertänkarna. Var det inte något konstigt med hur presidenten rörde sig? Något konstigt med hans ena arm, hur den hängde? Drog han inte ena foten efter sig? Försökte han kanske dölja ett svårartat sjukdomsproblem? Var han inte rentav döende? Corpus mysticum, alltså. 

Fyra år senare är Putin fortfarande vid liv. Han ser piggare ut än nånsin tidigare. Kriget pågår för fullt. Besvikelsen i västerländsk media är stor. Därför har intresset nu förskjutits västerut, till USA. 

För hur är det nu med Donald Trump? Försöker inte också han dölja något fysiskt problem? De där blåmärkena på Trumps hand — vad beror de på? Varför sluter han sina ögon under möten? Varför skiftar hans hy i orange? Är han döende? 

Logiken är entydig och rätt banal. Motbjudande politiska (eller militära) handlingar skall förklaras med fysiska tillkortakommanden, med sjukdomssymptom. Där hjärnan tar slut där tar nävarna vid, så att säga. 

Inget nytt med detta heller. Under världskriget påstod britterna att Adolf Hitler bara hade en testikel. Tyskarna i sin tur tryckte på att Josef Stalin var vanskapt med en vänsterarm som var kortare än den högra. Vilket allt då skulle kompenseras med massmord och framproducerade hungersnöder.

Ur ett lite annat perspektiv har corpus mysticum flitigt använts också för olika former av hjältedyrkan.  

Ta Che Guevara. Hans händer lösgjordes från kroppen efter döden. De förvarades sen liggande i formaldehyd i ett utrymme i Revolutionspalatset i Havanna. Bara utvalda gäster fick beskåda relikerna. 

Ungefär samma sak med den mexikanske självständighetsgeneralen och presidenten Antonio López de Santa Anna. Hans ena ben lösgjordes och låg sen länge i en vitrin i Mexico City. För att då inte tala om Vladimir Lenins kropp som fortfarande ligger obruten och balsamerad i svart kostym i ett mausoleum vid Röda torget. Som mumie, som det ju också kallas. 

Vad alla dessa män, från Santa Anna framåt, verkar haft gemensamt är ett massivt överflöde av energi och vilja till makt. Det handlar alltså om raka motsatsen till sjukdom och död. Om den tidigare finske presidenten Urho Kekkonen, som också han hade vissa uppenbart maktgiriga drag, sades det i samma anda att ingen vet om han nånsin kommer att dö.  Subjunktionen i sammanhanget var om och inte när.

Det är välbekant att Donald Trump har en energisk personlighet som tycks ta musten också ur många i hans närmaste omgivning. I en färsk intervju i  New York Magazine säger Marco Rubio att han under långflygningar med Air Force One alltid gömmer sig under ett lager av filtar. För att låtsas sova. Och för att slippa bli störd av presidenten som går runt och kollar vem på planet som eventuellt är vaken och vem som sover. 

Jag ser ut som en mumie på dessa långflygningar, säger Marco Rubio i intervjun. Corpus mysticum, alltså. 

***

Läs även: Nils Erik Forsgård: CAVU, WILMA och andra märkligheter på flyget

Läs även: Nils Erik Forsgård: Bonnierägandet har inte varit en bra sak för Akademen