Det finns goda skäl till att USA bör kontrollera Grönland

Allt är ju digitaliserat, så hur svårt kan det vara? I natt byter vi Mercatorprojektionen mot Hobo-Dyerprojektionen på alla världskartor. Och så låtsas vi som ingenting, bara smyger in en karta i The Donalds morgonbriefing.

Det är möjligt att det vore dåliga nyheter för Afrika, när det står klart för presidenten att den kontinenten är en och en halv gång större än Sydamerika. Men Grönland blir å andra sidan bara en liten vit reva i kartans topp. Inte en bjässe av samma storlek som hela Nordamerika. Knappt nog med utrymme att vända en hundsläde. Inget värdigt The Donalds rastlösa koncentration.  

Afrikanerna får ursäkta, men nu gäller det att rädda Nato. Vi får ta en sak i taget.

Jag skämtar förstås. En aning. Jag tror inte att Donald Trumps besatthet av att erövra Grönland beror på att han sett landmassan på en feldimensionerad karta. Inte bara.

De som försöker förklara Trump för oss – en upptagen och kreativ bransch – talar om naturtillgångar och fartygsleder, men det mest övertygande är missilbanorna. Oavsett om det är Ryssland eller Kina som attackerar kommer en försvarlig del av missilerna på väg mot Den Store Satan att passera över Grönland. Därför är Grönland ett territorium som är bra att ha för USA, det har Trump rätt i.

Hans stora plan heter, förstås, ”Guldkupolen”. Strunt samma att guld är en av de mjukaste och mest formbara metallerna. För att guldkupolen ska funka riktigt bra behöver den delvis lokaliseras till Grönland, påstås det. Hur sant det är måste man antagligen vara raketforskare för att kunna svara på, men det låter inte helt orimligt.

Att president Trump kan etablera i stort sett vilka baser han vill på Grönland, redan under gällande avtal, är sant. Men, för att tala med fastighetsmäklaren Trump: man investerar ogärna en massa pengar i en lägenhet som man bara hyr. Det finns ett slags logik i det. 

Är detta verkligen så vansinnigt?

Det är klart att det inte är. Det vansinniga stod alla de för som skällde ut Ronald Reagan efter noter – däribland Joe Biden – när Reagan lanserade sin version av en amerikansk skyddskupol, det som kom att kallas Star Wars. Biden och andra menade att det var oförsvarligt av Reagan att försöka skydda USA mot en kärnvapenattack. Det ansvarsfulla var att försvara ryssarnas rätt att utplåna USA för att bevara MAD, den ömsesidigt garanterade förstörelsen.

Om man argumenterat sig in i den positionen bör man nog ta ett djupt andetag och börja om från början.

Så låt oss då anta att president Trumps intresse för Grönland kanske har något slags vettig, begriplig och bokstavligen försvarlig utgångspunkt. Gör det att vi kan utesluta att karln förlorat förståndet?

Det är här jag skulle vilja anmäla en avvikande åsikt från många av de flitiga Trumptolkarna ibland oss. Att vi har att göra med en djupt personlighetsstörd person vet vi. Det är nu, dessutom, en djupt personlighetsstörd person fylld av maktberusning efter att ha kidnappat Venezuelas president och tilldelats ett begagnat fredspris. Hur stor är sannolikheten att det som president Trump ägnar sig åt när ingen ser är kalla, noggranna och listiga kalkyler, så avancerade att bara han själv och en handfull trogna Trumptolkare kan se det briljanta mönstret? 

I åratal har folk som avskyr Trump hetsat sig själva förbi allt intresse och all trovärdighet. Nu sprider sig det motsatta viruset: de som hetsar sig att i varje läge förklara att president Trump egentligen är den enda som fattar något. Det är inte första gången i världshistorien som galenskap bland makthavare smittar, men nu råkar det ske i vår del av världshistorien. 

Det finns goda skäl till att USA borde kontrollera Grönland. Det är en sak. Att Donald Trump visar tecken på att ett par indianer ramlat ur kanoten är en annan.

Förresten har nog kartprojektionen spelat viss roll.

***

Läs även: Säkerhetspolitiken efter Berlinmurens fall – vad gick fel?

Läs även: Khaled Salih: Trump och Grönland – den enkla eller svåra vägen