Efter åren av GALenskap vill alla ha staten tillbaka

Längdåkning, bandy och speedway i all ära. Den verkliga svenska nationalsporten är att hoppa ur den ena galna tunnan i den andra: att först insistera till max på en dogmatisk princip och sedan plötsligt ivra för raka motsatsen. Jag fruktar att vi kommer att få se ännu ett exempel inför höstens val, när gångna decenniers likgiltighet inför kärnstatens betydelse ersätts av förhoppningar om centralmaktens förmåga att ställa allting här i världen till rätta.

Den färska SOM-mätningen (Samhälle, Opinion, Medier) från statsvetarna vid Göteborgs universitet spär på mina farhågor. Undersökningen är gjord för 40:e gången med stort urval och här finns gott om upplysningar om vad svenskarna tycker och tänker. Folk tycker att samhällsutvecklingen går år fel håll, men det har de tyckt i mer än tio år och andelen pessimister har faktiskt minskat en aning på sistone.

Vad gäller synen på den egna, personliga ekonomins framtid har utsikterna ljusnat rejält. Lag och ordning ses fortfarande som den viktigaste frågan men dominerar inte längre lika tydligt. Högerpartierna anses vara bra på invandring och säkerhet, vänstern på sjukvård och jämställdhet. Och – tro det eller ej – en regering med M-SD-KD är med åtta (!) procents stöd den enskilt mest populära regeringskonstellationen av alla mer eller mindre tänkbara.

Men det som verkligen fångade min uppmärksamhet i den ymniga powerpoint-kavalkaden var en enda bild som visar hur synen på stat och marknad har förändrats på två decennier. I syfte att pejla det ideologiska stämningsläget ber forskarna människor ta ställning i ett antal kontroversiella frågor, och de sammantagna svaren gör det möjligt att kartlägga opinionen i två olika dimensioner.

Den första är den traditionella höger-vänster-skalan, som rör saker som jämlikhet, skatter, vinster i välfärden och den offentliga sektorns storlek. Den andra är den så kallade GAL-TAN-skalan, där en allmänt tillåtande GAL-hållning (Grön, Alternativ, Libertär) kontrasteras mot en stram TAN-dito (Traditionell, Auktoritär, Nationalistisk). Skalan har fått väl motiverad kritik för att snarare handla om GOD-OND i politiskt korrekta ögon, men visst kan den säga något om förhållandet mellan idealismen och realismen i ett samhälle: det uppknäppta och det kärva.

Om man sedan, som forskarna, renodlar svaren kan befolkningen delas in i fyra grupper: GAL-vänster, GAL-höger, TAN-vänster och TAN-höger. När man jämför läget i dag med läget för 20 år sedan, under allianssegerns 2006, visar sig skillnaden vara dramatisk.

För två decennier sedan dominerade GAL stort över TAN, och höger klart över vänster. GAL-höger – en hållning med stöd för lägre skatter, mild kriminalpolitik och öppna gränser – var enskilt största kategori med 36 procent av befolkningen. Klart minst var TAN-vänster – stor offentlig sektor, hög skatt, sträng syn på brott och stram migrationspolitik – med endast 8 procent.

Men efter alla år av GALenskap har opinionen förändrats i grunden. I mätningen för 2025 har GAL-högern, vars inställning nu främst finns hos Centerpartiet, minskat från 36 till 3 (!) procent av de tillfrågade, och TAN-vänstern har blivit överlägset största kategori med 46 procent.  

Det har alltså gått upp för en stor grupp väljare att det här med att betrakta försvaret som ett särintresse, behandla brottslingar med silkesvantar och lämna gränsbommarna obevakade i uppfällt läge inte var någon lysande strategi. Gott så. Men den återupptäckta insikten att staten bör vara stark nog att ta sitt grundläggande ansvar har till vänster slagit över i allmän entusiasm för att staten ska ”ta tillbaka kontrollen” på alla möjliga områden.

Det domderas om ”övervinster”, avregleringars fördärvlighet och hemska ”skattesänkningar för rika” på värsta 70-talsmanér, och till höger svarar alltför många spakt eller försöker byta ämne. Gamla misstag öppnar för nya dikeskörningar.

***

Läs även: PJ Anders Linder: Ett långt halvår väntar Socialdemokraternas fotfolk

Läs även: PJ Anders Linder: Folkpartiet var på väg utför redan på 70-talet