En demokrati måste ha plats för störiga antisemiter

Som svar på terrorattacken mot judar på Bondi Beach har borgerliga politiker på hemmaplan krävt nya åtgärder mot Gazademonstranter. Men det är inte genom att ge upp yttrandefriheten som judehat och terror bekämpas.

Joar Forsell, utrikespolitisk talesperson för Liberalerna, menar att slagordet ”globalisera intifadan” ska dömas som hets mot folkgrupp och anstiftan till mord. Tidigare har han argumenterat för att offentliga uppmaningar till Israels utplånande ska kriminaliseras. Kristdemokraternas EU-parlamentariker Alice Teodorescu Måwe har i samma anda krävt att ramsan ”From the river to the sea” ska dömas som hets mot folkgrupp eftersom den uttrycker ett ”förnekande av Israels rätt att existera”. Hon skriver nu på X att det är ”Läge för polisen att sluta ge tillstånd till antijudiska demonstrationer under så kallad pro-palestinsk flagg”. Borgerliga politiker, som i Teodorescu Måwes fall på ett föredömligt sätt har försvarat rätten att bränna koraner, argumenterar alltså för förbud mot att uttrycka hat mot en stat. Det är inkonsekvent. 

Att inte skilja på hätska utfall mot Israel och på hotfull hets (i ordets rätta bemärkelse) mot judar är som en spegelbild av vänsterns oförmåga att skilja på islamhat och hot mot muslimer.

Det juridiskt kluriga med Gazademonstranternas ramsor och slagord utan direkta hot är att de tolkas på fler än ett sätt. Desto tydligare är den sång som spelats på en del manifestationer, som innehåller översatta fraser som ”Jag har inte dött, jag kommer att fortsätta korsa gränserna. Med mänskliga bomber som utplånar judarna”. Som juridikprofessor Mårten Schultz ha påpekat passerar uttryck i sången gränsen för det lagliga, men det har ändå visat sig vara svårt för åklagare att efter demonstrationer lyckas knyta en viss person till uttalanden. Desto lättare var det när en talare påstod om Israel att ”det ligger i deras gener att döda människor”, då inleddes förundersökning. Fler fall utreds.

Även andra lagar används. I höstas dömdes den man som gastade om att journalisten Inas Hamdan är sionist och stöttar ett folkmord, utanför hennes dåvarande bostad i Malmö, för ofredande. Hamdan hade avslöjat att demonstranter på arabiska hade hyllat Hamas, när budskapet på svenska var ett helt annat. Och när Carl-Oskar Bohlin, minister för civilt försvar, hade lagt ut ett klipp på när Palestinademonstranter förföljde honom en kväll från riksdagen, inledde Polisen en brottsutredning med rubriceringen just ofredande. Så sent som häromdagen dömdes en tidigare universitetsforskare (!) för förtal efter att om Judiska Centralrådets ordförande bland annat ha skrivit ”Den utåt så väne Aron Verständig är en mördare”.

Att vad som helst tillåts är med andra ord inte sant. Även USA som saknar motsvarigheten till vår lag om hets mot folkgrupp har förbud mot hot och uppvigling till upplopp. I Australien döms och åtalas folk för Hitlerhälsningar. Det är inte bristen på lagar som är ett problem, att yttrandefriheten så lättvindigt naggas i kanterna är däremot det. Här hemma har till exempel en enlig riksdag sett till att det numera är förbjudet att förringa eller förneka Förintelsen och vissa andra folkmord.

Det är inte det enda som förbjudits: brott mot mänskligheten och krigsförbrytelse nämns också i lagparagrafen. Om en erkänd internationell domstol skulle komma fram till att Israel har gjort sig skyldig till krigsförbrytelser kan det alltså bli olagligt att hävda motsatsen. Det är så här inskränkningar av yttrandefriheten fungerar. Förbjuds något kommer snart fler uttryck förbjudas. Stoppar du din meningsmotståndare, kommer snart du själv eller folk du sympatiserar med att riskera tystas. Det går inte att plocka russin ur kakan. Yttrandefriheten är allas av en anledning. I en demokrati måste man därför få vara en störig antisemitisk idiot som upprepar att Israel ska raderas.

Religiöst övertygade fanatiker kommer att vilja döda oavsett vad som hörs på gatorna och oavsett vilka lagar vi har. Våra säkerhetstjänster lyckas tack och lov stoppa en hel del terrordåd. Det görs genom att extremister kartläggs och punktmarkeras.

Borgerliga röster brukade stå vid min sida i försvaret av rätten att bränna koraner, för att islamhat inte ska dömas som hot mot människor. Då borde man även klara av att skilja på hat mot Israel och hot mot judar.

***

Läs även: Hur många ska behöva dö som Momika?

Läs även: Lagen gäller även Palestinademonstranter