Epstein-snusket är kommersiellt trams
Man måste få frossa i ilska över hur kommersens villkor förstör allt som är bra, skriver Fokus kolumnist Fredrik Virtanen.
Bild: Thomas Krych/TT
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
När jag går ner till brevlådan och den återigen är tom drar jag mig till minnes att både SvD och DN häromdagen meddelade mig att de numera tar betalt om man vill göra ett uppehåll, vilket lät så sniket att jag en smula perplex avvaktade med beslutet. Slugast är kanske att strunta i uppehållet, tänker jag nu, och kallt räkna med att de fortsätter vara usla på att leverera produkten. Någon sorts ”kompensation” utlovas trots allt ännu när man klickat ”anmäl utebliven tidning”.
Men just nu, denna lördagsmorgon när jag tänkte njuta av att reta mig på både huvudtidningar och feta helgbilagor såväl till morgonkaffe som eftermiddagsöl är det svårt att se hur bortfallet ska kunna kompenseras skäligt.
Att servicenivån krymper och girigheten ökar i gammelmedias kristider är lätt att ha förståelse för, precis som över skitifieringen som inträffat när nya mediers alla tillväxtbolag i Silicon Valley övergått till att bli värdebolag som ska skörda vinster. Stålarna måste in. Jag fattar.
Ändå kan man samtidigt – det anses ju tjusigt att kunna hålla två tankar i huvudet – bli galen av ilska på hur kommersens villkor förstör allt som är bra. Besparingar, föryngringar, en ständig jakt på bredare målgrupp; inom public service för att motivera sin existens, i den kommersiella sektorn för att maximera vinst och popularitet.
Medan samhällets basala erbjudande blir allt bättre – medellivslängden, global fattigdom, medicinska framsteg, ekonomiska förhållanden, klimatkrismedvetenhet – blir det intellektuella, andliga, mediala och kulturella utbudet allt sämre och mindre tillgängligt för gemene man. Det är kommers, kommers, kommers i stället för kvalitet.
Klart man måste få frossa i mikroilska över sakernas tillstånd?
Jag skrev ”njuta av att irritera mig” om SvD och DN, du noterade det? Förr var morgontidningen en institution, en daglig dos av världen serverad med en blandning av djupanalys och lokala reportage. Nu är de lite förfinade kvällstidningar där skvaller, dampress, känslopjunk och sensationalism får orimligt utrymme – helt enligt kommersens stränga villkor, vem kan klandra dem?
Klart att det är roligt för media att se hur Donald Trumps taktik för att vinna idiotväljare – hans makalösa förmåga att göra bisaker till huvudsaker – till synes nu biter honom i röven när konspirationsteorier om polaren Jeffrey Epsteins snuskiga och kriminella leverne dammats av.
Men det är bullshit, det är kittlande skvallerjournalistik som drar klick men är irrelevant för hans maktutövande och framför allt irrbloss; snarast lär Trump njuta av att medierna ägnar värdefullt utrymme åt underlivsslask i stället för verkliga eländen USA:s president ställer till med.
Medierna blir ofta nyttiga idioter, fångade i att fokusera på säljande trams i stället för hans revolution – som att Trump aktivt nedmonterar universiteten genom att pressa dem att anpassa läroplaner efter hans politiska agenda eller hans ingrepp i yttrandefriheten genom att plocka bort böcker från bibliotek som inte passar hans världsbild.
Som hans irrationella handelstullar som förstör världsekonomin. Och i synnerhet som hans Big Beautiful Bill – en ekonomisk tidsbomb, den största förmögenhetsöverföringen i modern amerikansk historia och som lök på laxen får statsskulden att skena vidare in i evigheten tills allting kraschar på ett sätt som får 2008 att vara småpotatis.
Klart att Trump gärna byter ämne. Och tjänstvilligt skriver medierna om vem Bill Clinton och Trump eventuellt knullade med för 20 år sedan.
Pajastider. Klart man får sura. Liksom man får sura över streamingtjänsterna som en gång lovade att demokratisera tillgången till kultur men som helst höjer priserna och fyller plattformarna med algoritmstyrda serier designade för att maximera tittartid och samtidigt kunna avnjutas medan man gör annat på mobiltelefonen.
Konstvärlden sägs mig inte vara bättre – gallerier och auktionshus jagar spektakulära försäljningssiffror medan genuint nyskapande konstnärer drunknar i kommersens dumma brus. Och museer och bibliotek jagar besökarantal med lättsmälta utställningar och evenemang i stället för att utmana och utbilda – eftersom de ständigt är nedskärningshotade.
Kulturlösheten är en naturlig följd av att leva i en värld där allt mäts i pengar och uppmärksamhet.
Men kan jag åtminstone få min tidning?
Nästa gång ska jag inte bara klicka ”anmäl utebliven tidning” utan skriva en arg krönika här i Fokus. Andra bör skriva mejl och klaga. I en värld av undermålig kommers är det tydligt att ingen annan kommer att kämpa för kvaliteten åt oss.
***
Läs även: Murdoch leker katt och råtta med Trump
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
När jag går ner till brevlådan och den återigen är tom drar jag mig till minnes att både SvD och DN häromdagen meddelade mig att de numera tar betalt om man vill göra ett uppehåll, vilket lät så sniket att jag en smula perplex avvaktade med beslutet. Slugast är kanske att strunta i uppehållet, tänker jag nu, och kallt räkna med att de fortsätter vara usla på att leverera produkten. Någon sorts ”kompensation” utlovas trots allt ännu när man klickat ”anmäl utebliven tidning”.
Men just nu, denna lördagsmorgon när jag tänkte njuta av att reta mig på både huvudtidningar och feta helgbilagor såväl till morgonkaffe som eftermiddagsöl är det svårt att se hur bortfallet ska kunna kompenseras skäligt.
Att servicenivån krymper och girigheten ökar i gammelmedias kristider är lätt att ha förståelse för, precis som över skitifieringen som inträffat när nya mediers alla tillväxtbolag i Silicon Valley övergått till att bli värdebolag som ska skörda vinster. Stålarna måste in. Jag fattar.
Ändå kan man samtidigt – det anses ju tjusigt att kunna hålla två tankar i huvudet – bli galen av ilska på hur kommersens villkor förstör allt som är bra. Besparingar, föryngringar, en ständig jakt på bredare målgrupp; inom public service för att motivera sin existens, i den kommersiella sektorn för att maximera vinst och popularitet.
Medan samhällets basala erbjudande blir allt bättre – medellivslängden, global fattigdom, medicinska framsteg, ekonomiska förhållanden, klimatkrismedvetenhet – blir det intellektuella, andliga, mediala och kulturella utbudet allt sämre och mindre tillgängligt för gemene man. Det är kommers, kommers, kommers i stället för kvalitet.
Klart man måste få frossa i mikroilska över sakernas tillstånd?
Jag skrev ”njuta av att irritera mig” om SvD och DN, du noterade det? Förr var morgontidningen en institution, en daglig dos av världen serverad med en blandning av djupanalys och lokala reportage. Nu är de lite förfinade kvällstidningar där skvaller, dampress, känslopjunk och sensationalism får orimligt utrymme – helt enligt kommersens stränga villkor, vem kan klandra dem?
Klart att det är roligt för media att se hur Donald Trumps taktik för att vinna idiotväljare – hans makalösa förmåga att göra bisaker till huvudsaker – till synes nu biter honom i röven när konspirationsteorier om polaren Jeffrey Epsteins snuskiga och kriminella leverne dammats av.
Men det är bullshit, det är kittlande skvallerjournalistik som drar klick men är irrelevant för hans maktutövande och framför allt irrbloss; snarast lär Trump njuta av att medierna ägnar värdefullt utrymme åt underlivsslask i stället för verkliga eländen USA:s president ställer till med.
Medierna blir ofta nyttiga idioter, fångade i att fokusera på säljande trams i stället för hans revolution – som att Trump aktivt nedmonterar universiteten genom att pressa dem att anpassa läroplaner efter hans politiska agenda eller hans ingrepp i yttrandefriheten genom att plocka bort böcker från bibliotek som inte passar hans världsbild.
Som hans irrationella handelstullar som förstör världsekonomin. Och i synnerhet som hans Big Beautiful Bill – en ekonomisk tidsbomb, den största förmögenhetsöverföringen i modern amerikansk historia och som lök på laxen får statsskulden att skena vidare in i evigheten tills allting kraschar på ett sätt som får 2008 att vara småpotatis.
Klart att Trump gärna byter ämne. Och tjänstvilligt skriver medierna om vem Bill Clinton och Trump eventuellt knullade med för 20 år sedan.
Pajastider. Klart man får sura. Liksom man får sura över streamingtjänsterna som en gång lovade att demokratisera tillgången till kultur men som helst höjer priserna och fyller plattformarna med algoritmstyrda serier designade för att maximera tittartid och samtidigt kunna avnjutas medan man gör annat på mobiltelefonen.
Konstvärlden sägs mig inte vara bättre – gallerier och auktionshus jagar spektakulära försäljningssiffror medan genuint nyskapande konstnärer drunknar i kommersens dumma brus. Och museer och bibliotek jagar besökarantal med lättsmälta utställningar och evenemang i stället för att utmana och utbilda – eftersom de ständigt är nedskärningshotade.
Kulturlösheten är en naturlig följd av att leva i en värld där allt mäts i pengar och uppmärksamhet.
Men kan jag åtminstone få min tidning?
Nästa gång ska jag inte bara klicka ”anmäl utebliven tidning” utan skriva en arg krönika här i Fokus. Andra bör skriva mejl och klaga. I en värld av undermålig kommers är det tydligt att ingen annan kommer att kämpa för kvaliteten åt oss.
***
Läs även: Murdoch leker katt och råtta med Trump
