Fönstret mot Europa som aldrig öppnades

Vi som är uppvuxna i världens modernaste land har fortfarande inte fått in i huvudet att det finns en man på andra sidan Östersjön som är beredd att dra sitt land i krig för att bygga ett imperium till sin egen ära.

Vid påsk 1990 besökte jag Sankt Petersburg, som då hette Leningrad. Maten var usel, servicen obefintlig, byråkratin skrattretande och fattigdomen deprimerande. Som reseupplevelse var det dock en tiopoängare, oupphörligt intressant. Peter den stores ”fönster mot Europa” hade varit tvärstängt och förspikat i över sju decennier, men sovjetledaren Michail Gorbatjovs kampanjer för ”glasnost” och ”perestrojka” (öppenhet och ombyggnad) varslade om en ny tid. Den svepte in med full kraft året efter då Sovjetunionen dukade under på några månader.

Kaos följde. Illa genomtänkta och ännu sämre genomförda reformer och privatiseringar. Vad som varit folkets tillgångar, åtminstone i teorin, hamnade i händerna på en liten grupp oligarker, gangsters, avdankade KGB-officerare och korrumperade politiker – ibland förenade i en och samma person.

När den försupne och oduglige Boris Jeltsin ersattes av den nyktre och handlingskraftige Vladimir Putin vid millennieskiftet drog både det utmattade ryska folket och hela Västvärlden lättnadens suckar. Nu skulle Ryssland äntligen bli den marknadsliberala demokrati av västerländskt snitt som väntade all världens länder efter Berlinmurens fall och Historiens slut. Men det där fönstret mot väst öppnades egentligen aldrig.

Efter att gradvis ha kväst oppositionen och samlat makten i egna händer visade Putin sitt rätta ansikte. Han annekterade Krim-halvön och många blev förvånade, inklusive undertecknad. Vi som är uppvuxna i världens modernaste land har fortfarande inte fått in i huvudet att det finns en man på andra sidan Östersjön som är beredd att dra sitt land i krig för att bygga ett imperium till sin egen ära. I synnerhet inte som han redan styr nästan enväldigt över jordklotets största rike. En sådan människa måste ju vara galen, närmast definitionsmässigt.

Nej. Av Rysslandskännaren Bengt Jangfeldts sagolikt insiktsfulla artikel framgår att Vladimir Putin varken har mist förståndet eller är speciellt svårläst. Man måste bara betrakta världen genom hans glasögon, slipade av slavofila tänkare under tvåhundra år. En samtida sådan, Alexander Dugin, har enormt inflytande över Putins tankar och handlingar. Skrämmande, ja. Men inte svårt att förstå.

***

Prenumerera på Fokus här – i brevlådan eller enbart digitalt.

Text:

Toppbild: Erik Simander / TT