Försvara budbäraren – inte Murad som sprider fördomar

Ibland fattas osedvanligt dåliga beslut. Ett sådant fattades nyligen i Kanada.

Dåliga beslut fattas dagligen världen över. Oftast lämnar de inga större avtryck mer än irritation eller elände för de närmast berörda. Men ibland fattas så häpnadsväckande beslut att de blir till världsnyheter. Ett sådant var Toronto District School Boards påtryckningar för att hindra en riksomfattande kanadensisk bokklubb från att läsa den yazidiska Nobel­pristagaren och människorättsaktivisten Nadia Murads biografi om Islamiska statens illdåd.

Nadia Murad tillfångatogs av Islamiska staten 2014, i samband med en offensiv mot hennes irakiska hemby. I attacken mördades 600 människor, däribland sex av Murads familjemedlemmar.

Murad, som då var 19 år, kom tillsammans med tusentals andra yazidiska flickor och kvinnor att hållas fängslad som sexslav hos IS. Under fångenskapen utsattes hon för upprepat fysiskt och sexuellt våld. Hon såldes och köptes flera gånger av terrororganisationens jihadister innan hon till sist lyckades fly. Hon fick därefter möjlighet att flytta till Tyskland där hon lever i dag.

Den yazidiska minoriteten var ett särskilt mål för IS grymheter. Folkgruppen har varit utsatt för förföljelse och folkmord redan långt innan IS inledde sitt projekt att utplåna dem.

Men trots att det som Nadia Murad upplevt innefattar ofattbar ondska, har hon med en sällsynt styrka rest sig. Hon har som överlevare klarat av att vända tragedin till en konstruktiv kamp för rättvisa, vilket inneburit att hon tagit på sig uppgiften att få världssamfundet att ställa dem som gjort sig skyldiga till det sexuella våldet mot yazidiska kvinnor inför rätta.

Murad har grundat organisationen »Nadia’s Initiative«, vilken inriktar sig på att hjälpa de kvinnor och barn som utsatts för massövergrepp och människohandel att så långt det är möjligt läka sina sår för att kunna återuppbygga sina liv och samhällen.

Hon har fått flera människorättspris och blivit utsedd till FN:s första goodwill­ambassadör för rättigheter för människohandelns offer. 2018 tilldelades hon Nobels fredspris tillsammans med den kongolesiska kirurgen inom gynekologi Denis Mukwege för deras arbete mot sexualiserat våld som vapen i krig och konflikter.

Murad har rest runt i världen och framträtt, under 2018 besökte hon Stockholm inbjuden av organisationen GAPF. Nyligen var hon på en resa i sina gamla hemtrakter i Irak tillsammans med bland andra den franske presidenten Emmanuel Macron.

Så till saken. 2017 utkom Nadia Murad med sin biografi, Den sista flickan. Den är ett viktigt vittnesmål om IS systematiska övergrepp. Boken skulle läsas inom ramen för en kanadensisk bokklubb, »A Room of Your Own Book Club«, riktad till tonårsflickor från låginkomstfamiljer. Tanken var att flickorna skulle läsa boken och sedan diskutera den med författaren.

Men så blev det alltså inte. Toronto District School Board lade in sitt veto och stoppade såväl läsning av boken som Murads planerade medverkan. Förklaringen var att Murads memoarer riskerade att »främja islamofobi«.

Arrangören försökte förgäves informera om att Islamiska staten är en terrororganisation som inte har någonting med vanliga muslimer att göra. Svaret blev ett torrt policydokument om att »välja rättvist, kulturellt relevant och lyhört läsmaterial«.

Det självklara måste sägas. Det är inte Nadia Murads kamp för terroristernas sexslavar som kan sprida fördomar om muslimer.

Nadia Murad är på grund av sitt engagemang inte ovan vid hot. Dock har det hittills endast varit fundamentalister som sett hennes arbete som kontroversiellt. Men nu fick fundamentalisterna en högst oväntad vapendragare, vars uppgift man dessutom kan tycka borde vara att verka för kunskap, bildning och upplysning.

För det självklara måste sägas. Det är inte Nadia Murads kamp för terroristernas sexslavar som kan sprida fördomar om muslimer. De som mer än någon annan har ansvaret för en sådan utveckling är de terrorister och islamister som begick och understödde övergreppen.

Den som fattar beslut utan att beakta sådana självklarheter, bör räkna med att få sin dumhet exponerad över hela världen. Om inte annat för att en sådan exponering förhoppningsvis kan få folk att inse vilken farlig väg de har gett sig in på, om de börjar vrida på sig besvärat så fort en viss sorts terror, folkmord och etnisk förslavning uppmärksammas.

Text:

Toppbild: Kay Nietfeld/AP