Från sexmissbrukare till sanningssägare
Ny vind, ny kappa?
Bild: AP
Det har varit en tuff vår för de sexbrottsanklagade mediemännen: rättsprocessen mot Hiphop-mogulen Sean ”Diddy” Combs är i rullning, den franske skådespelaren
Gérard Depardieu har precis dömts för sexbrott, och näst på tur är den brittiske medieprofilen Russell Brand, som står åtalad för två våldtäkter och flera sexuella övergrepp.
Brand förnekar anklagelserna i ett inlägg på plattformen X:
"Jag var en imbecill, jag var en drogmissbrukare, jag var en sexmissbrukare. Men jag var aldrig en våldtäktsman."
Huruvida Brand är skyldig eller ej får rättsprocessen utvisa, men personlighetsförändringen är slående. Den tidigare hedonistiska vänster-hippien är nu en Trump-vurmande evangelist och vaccinmotståndare. Det flummiga kärleksbudskapet är utbytt till konspirationsteorier och bibelcitat. En drastisk förflyttning, både ideologiskt och retoriskt. En sådan omvandling kan naturligtvis bottna i genuin övertygelse – människor förändras. Men det kan också fylla ett annat syfte: genom att omfamna alternativmedia och dess systemkritik blir rättsprocessen plötsligt ett bevis på den institutionella attack han säger sig vara offer för. I den berättelsen är Brand inte längre en brottsmisstänkt, utan snarare en förföljd martyr och sanningssägare.
Oavsett rättsprocessens utfall verkar Brand ha hittat en persona som omfamnas av hans nyfunna publik.
Det har varit en tuff vår för de sexbrottsanklagade mediemännen: rättsprocessen mot Hiphop-mogulen Sean ”Diddy” Combs är i rullning, den franske skådespelaren
Gérard Depardieu har precis dömts för sexbrott, och näst på tur är den brittiske medieprofilen Russell Brand, som står åtalad för två våldtäkter och flera sexuella övergrepp.
Brand förnekar anklagelserna i ett inlägg på plattformen X:
”Jag var en imbecill, jag var en drogmissbrukare, jag var en sexmissbrukare. Men jag var aldrig en våldtäktsman.”
Huruvida Brand är skyldig eller ej får rättsprocessen utvisa, men personlighetsförändringen är slående. Den tidigare hedonistiska vänster-hippien är nu en Trump-vurmande evangelist och vaccinmotståndare. Det flummiga kärleksbudskapet är utbytt till konspirationsteorier och bibelcitat. En drastisk förflyttning, både ideologiskt och retoriskt. En sådan omvandling kan naturligtvis bottna i genuin övertygelse – människor förändras. Men det kan också fylla ett annat syfte: genom att omfamna alternativmedia och dess systemkritik blir rättsprocessen plötsligt ett bevis på den institutionella attack han säger sig vara offer för. I den berättelsen är Brand inte längre en brottsmisstänkt, utan snarare en förföljd martyr och sanningssägare.
Oavsett rättsprocessens utfall verkar Brand ha hittat en persona som omfamnas av hans nyfunna publik.
