Från Stalin till genustoaletter – SVT är alltid fel
Varken högern eller vänstern har rätt om public service. De bara mäter med olika trasiga skalor.
Bild: TT / Jessica Gow
SVT som örnnäste för palestinasjalade Maobeundrare, som mellan alltför långa caffelattepauser prånglar ut jämställdhetspropaganda och klasskamp till ett intet ont anande, hyggligt folk: där har vi en av vår tids mest slitstarka myter och banalaste verktyg för politisk opinionsbildning. Vareviga gång en moderat fått det lite hett om öronen har en kader av pr-konsulter gormat om skabbig vänstervridning.
Samtidigt har den vänster som högern påstår ockuperar SVT (de palestinasjalade maoisterna, alltså) använt samma trick: SVT förtrycker vänsteråsikter ity SVT består av ett kälkborgerligt sossekotteri!
Vänstern har aldrig haft råd med dyra pr-konsulter, men kunde å andra sidan länge framföra kritiken i de kommersiella tidningsspalterna. Om inte på ledarplats, så åtminstone en bit in på 10-talet på kultursidor och krönikeutrymmen. I dag finns ingen vänster kvar, där heller, Åsa Linderborg och Jan Guillou undantagna.
Och möjligen Daniel Suhonen, som i vart fall är vänstersosse, och kanske var det avsändarens politiska läggning som gjorde mottagandet snurrigt när hans tankesmedja Katalys presenterade en undersökning av SVT:s bias: 70 procent av talartiden i de viktigaste programmen går till liberala, borgerliga och konservativa röster, antingen i form av partiernas politiker eller deras politruker på ledarsidorna.
Knappast sensationellt så långt. Ingen invände om sakinnehållet. Problemet uppstod i nästa led.
– DÄR SER NI! jublade vänstern, utmattad efter år av högerns framgångsrika pr-papegojor. Äntligen svart på vitt: SVT är ett högerorgan!
Det var gulligt. Efter att ha förlorat kulturkriget på walkover tänker sig ändå vänstern att politik grundas i en intellektuell verksamhet som leder fram till ett ideologiskt-historiskt rotsystem som man står stabilt i.
Högern fattade ingenting av segervarvet. Reaktionerna handlade inte om att man förlorat sitt främsta offerkort (att vara ständigt motarbetat av mäktiga SVT) utan om förvirring. För något högerbias framkom inte alls i Katalys undersökning.
— Eh, eh, eh, skulle Dagens Nyheter vara höger?
— Eh, eh, eh, skulle Centerpartiet vara höger?
Den understa klassen är politiskt och medialt ointressant, såvida den inte är mörkhyad och kriminell
Håll med om att det är roligt hur intet är nytt under solen. Läget är som på 70-, 80- och 90-talet. Bara med den lilla, eller enorma, skillnaden att borgerliga partier och tidningar, som stolt tillhört högern i något sekel, numera anses lira vänstermittfält. SVT har således opportunistiskt följt med när målstolparna flyttats högerut. Varken orimligt eller konstigt. Om man i åratal från nuvarande makt anklagats för batik och kommunism är det organiskt mänskligt att börja sända nyhetsinslag om privatiserade trottoarer och tjusningen med att blanka hyresrätter, för att bevisa sin ”opartiskhet”.
Det är Den Lilla Anpassningen – ett slags journalistiskt Stockholmssyndrom där man kramar sina kidnappare för att slippa bli nedskuren i nästa budgetproposition. Därför var ju SVT sossigt på 70-talet och om (inte för att det ligger i korten) den riktiga vänstern skulle göra parlamentarisk succé så kan alla hoppa upp och sätta sig på att även sossar kommer gnälla om vänstervridningen på SVT.
Men något haltar, som du kanske märker. Skalan är trasig. Inte ens GAL/TAN räcker längre till. Inte när en inflytelserik nyhögerikon som Donald Trump tvingat in affektiva variabler (”impulskontroll”, ”narcissism”, ”nostalgi”, kanske rent av ”galenskap”) längs ideologiska axlar. Kanske krävs en fyrdimensionell tidsrums-matris som även inkluderar hur röstboskapen värderar mognadsindikatorer (”barnslighet”, ”vuxenpoäng”)?
Lite enklare var bedömningen förr. Finge man definiera vänster som Josef Stalin är SVT:s Ekonomibyrån en fascistisk junta. Med Djingis Khan som nordstjärna är Magdalena Andersson, ja förstås även Ulf Kristersson, vänsterextremist. Jag menar, från ett strikt mongoliskt ryttarperspektiv framstår varje sänkning av bolagsskatten som blodröd kommunism (varför beskatta när man kan plundra?).
I dag? Asch, nä. Finns ingen jäkel som bryr sig om pengar eller det materiella. Ingen som gills i alla fall. Den understa klassen är politiskt och medialt ointressant, såvida den inte är mörkhyad och kriminell.
Politik på 20-talet handlar inte om ekonomi. Politik på 20-talet handlar inte ens om demokrati. En enda fråga avgör var den politiska mitten går: synen på genustoaletter.
***
