Hon dog 2018 – jag lyssnade på telefonsvararen och fällde en tår

Det dös för mycket. Dödas, mördas och avrättas ute i världen, här och nu och överallt. Oavsett religion eller brist på densamma. Man försöker värja sig, vänja sig som en ännu levande Kjell Höglund. Som för övrigt min exman Johan Johansson har gjort mycket för och med. Lägg därtill Ellinor Brolins ljuvliga tolkningar av Höglunds verk.

Rejält gamla döingar behöver man inte bry sig om. Alla skelett som har funnits vid utgrävningarna i fornlämningen Sandby borg på Öland. Den massakern skedde på 400-talet efter Kristus, och så långt tillbaka kan åtminstone inte jag sitta och sörja. Även om det är obegripligt att inga kvinnliga kvarlevor har hittats. Dock förekomsten av vävstolar, pärlor och smycken. Kanske fördes fruntimren bort som slavar.

Människor som är rätt och slätt försvunna är också besvärliga att känna medlidande med. Ölandsbladet informerar om att under 2025 är 26 personer från Borgholms kommun puts väck, i Mörbylånga kommun 22 stycken.

Plötsligt händer det att saknaden efter kära vänner dyker upp. Senast Eva Fuchs, en av de drivande krafterna bakom på Kafé 44 på Tjärhovsgatan. Tron på humor och politiskt samtal fick henne att under 1980-talet tillsammans med andra starta den legendariska Måndagsklubben och våra feministfestivaler. Hon dog 2018, och nyss lyssnade jag på hennes alldeles för långa telefonsvarare och fällde en tår. Sedan fnissade jag åt minnet av oändliga telefonsladdar i hennes hem, före mobilerna. Gamla narkomaner som hon hade hjälpt behövde ännu mera stöd.

Nu hörde jag ordet ”dödskalender” i P1 och tog fram den som jag råkar ha, fast den heter ”Födelsedagsbok. Ett solvarv med pärlor ur diktens värld”. Vid Fuchs dödsdag citeras Johan Olof Wallin: ”Vart stiger din suck, o mitt klappande bröst? / Var höres, o bedjande hjärta din röst?”

Aldrig förgäter jag platsen där jag befann mig när Lena Ringström telefonerade och sa att Fuchs var borta. (Sedan gick också Ringis bort, blott 62 år gammal.) Steg av spårvagnen och gick in i Marienkirche och tände ett ljus. Första kyrkobesöket på många år. Nästa gång blev det i den katolska Meter Dolorosa: undangömd, blott protestantiska kyrkor får fronta gatorna i Berlin. Det var när Elisabeth Ohlson hade lämnat jordelivet. Bara en ung kvinna med ett gulligt barn var där, man kunde tända ljus och gråta i fred. En liten ordlös gemenskap uppstod på ett närmast mirakulöst sätt. Men inte drevs min troende ateism ut för det. Tacka vet jag snälla medmänniskor.

Men oj, nu larmade appen som råkar heta NINA igen. Det brukar gälla gamla bomber och granater från andra världskriget, men så här års handlar det mest om Glätte, alltså is och snö på berlinska gator och stadsdelar. Krymplingar med eller utan kryckor lever farligt. Men till skillnad från den fantastiska journalisten Anna-Lena Laurén tycker jag inte att berlinarna är ovänliga eller ohjälpsamma, i alla fall inte i Prenzlauer Berg. Annorlunda kanske i Tempelhof där Laurén bor, om än cykelhandlare och reparatörer verkar direkt dyrkansvärda.

Pling i detta nu: ”Programuppdatering tillgänglig”. Uppdatera datorn nu igen, till macOS Tahoe 26.2 för de senaste funktionerna som fungerar på din Mac och iPad. Fy fucking fasen. Åtminstone för oss som har så många osynkade apparater och gamla döda skrivare und so weiter. Trots att sambon nyss just mirakulöst fixat det wlan/wifi som strejkat i veckor. 

Har vi fiber? Nix och njet. Förekommer faxar kvar i detta land? Svar ja. Åses bordsskick, ibland stavat bordskick? Näppeligen. Håll kniv och gaffel högt upp på skaftet, vill jag väsa åt alla och envar. Pinnar hanteras icke som spjut. Använd servett! I knäet eller fäst den i halslinningen. Fiskar med ben rensas efterhand, på det att firren inte ska kallna.

Kalla mig Magdalena Ribbing eller kanske ännu mer för team Agnes Wold: bädda inte, sluta duscha stup i minuten. Drick vatten ur toaletten om det skiter sig. Och jag lovar att jag aldrig ska använda SAOL:s nyord som sex eller sju. ”Den tros ha sin bakgrund i Skrilla-låten ’Doot doot (6 7)’ som används för att ljudsätta basketklipp på sociala medier. Linnea Hanell berättar att det har lett till märkliga reaktioner i klassrum där lärare ber elever slå upp sidorna sex–sju i en bok varpå alla brister ut i oväntat gapskratt.”

Väntat gnöl från en gammal och relativt konservativ vänster-dödsmördarsuffragett. Startar om. Gick dåligt på grund av tyskarnas älskade WhatsApp, uttalas whatsEpp. Häpp!