Hur går det när barnen inte får ett glas öl?
Kärringifieringen och perfektionismens tyranni får tråkiga konsekvenser, spanar Fokus kolumnist Fredrik Virtanen.
Bild: TT
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Minns du när alkohol var lösningen på allt? En kall öl vid en bättre bardisk besvarade livets stora frågor – kärlek, död, julafton. Whiskyn som brände i strupen brände även bort ångesten. Vitt vin var terapi, rödvin var revolution. Du minns?
När var detta – 1968, 1998, 2018? Världen av igår. Nu spolar särskilt, men inte bara, ungdomarna kröken. Endast Edward Blom och Leif GW Persson är att lita på. Övriga mänskligheten sippar kombucha som om livet inte redan var tillräckligt surt.
Att vi, medborgare i Sverige, tvärbromsade när Socialstyrelsen förkunnade att tio glas i veckan eller mer än fyra glas vid ett och samma tillfälle är riskbruk – det är logiskt. Vi räds på goda grunder staten (minns PEth-golandet), men trenden gäller hela västvärlden.
Lite fakta: I Tyskland, ölets näst heligaste land, har konsumtionen rasat med 15 procent på tio år, ner till 6,8 miljarder liter 2024. Första halvåret 2025 sjönk försäljningen till – blott! – 84 liter per person (man undrar hur det ska gå för Oktoberfest). The Economist rapporterar "panik" hos vissa tyska bryggerier. (Parentes: Tjeckien, öllandet nummer 1, ligger stadigt på över det dubbla. Beror det på att deras buttra pilsner är godare än tyskens blaskiga helles eller på att det gamla östblocket ännu inte upptäckt gym, bönsallad och råsaft som ett tristare alternativ till cykel, schnitzel och Urquell?) Detsamma gäller Storbritannien. Och i USA har andelen vuxna som dricker sjunkit till 54 procent, den lägsta sedan Gallup började mäta 1939. Alkoholjättar som Molson Coors och Constellation Brands rapporterade i somras volymfall på 7 respektive 3,3 procent.
– Vi har inte sett någon förbättring i konsumentbeteendet, suckade Coors-vd:n Gavin Hattersley efter senaste kvartalsrapporten.
Eller hur. Vi måste bättra oss. Särskilt måste barnen få ett glas öl, som Hasse och Tage uttryckte saken i 88-öresrevyn, tydligen så olämpligt att de inte platsade i regeringens kulturkanon.
Anledningarna är väl många och goda; en perfekt storm av skuld, hälsa, hipsterism, dyrare råvaror och kunskap – om alkohol uppfanns i dag skulle det på goda grunder förbjudas snabbare än cigaretter spetsade med heroinbaserad mdma. Vi vet numera, efter lång övning, att alkohol är en giftig spiral av ångest, bukfett och högst dåliga beslut.
Men, minns ni när alkohol var lösningen på allt? Vi satt på Operabaren och på Statt och på bykrogen, alla var stökiga och jobbiga, det var livat och glatt och idiotiskt.
Kanske är det frestande att tro att vi blivit smartare, men snarare är vi bara ängsligare. En armé av lättkränkta prussiluskor och tillvarons meningslösaste bidrag till företagskapitalismen, HR-byråkratin, gick samman och utmanövrerade livsglädje, onyttigheter och liberalism. Klart att fascismen växer när CBD-drycker, adaptogener, mocktails och kaffe för 75 kronor är politiskt korrekt – kärringifieringen av samhället får logiska konsekvenser.
Ni minns nog, att på den där tiden då vinet var lösningen på allt, ja då gick det också för sig att ha skavanker. Skavanker. Det var tider det. Helt förbjudet i dag. Du kommer outas, du kommer hängas ut, du kommer cancelleras. Moralister, maktspelare och folkdomstolar lurar i varje liten buske i varje by och på varje skolgård. Vi vuxna kan kanske ta en enstaka grogg och vara punk. Men för barnen är det kört. De har vuxit upp i perfektionismens tyranni på Instagram. Barnen av i dag inte bara stannar hemma med föräldrarna på fredagar, de vill inte ens flytta hemifrån längre. Man fattar det. Därute är livet läskigt, strängt och påpassat. En öl i handen på Instagram är illa, om du råkar spilla är det en PR-katastrof, strax blir du paria i ditt hörn av sociala medier. Tjejerna stannar hemma eftersom de lärt sig att män är djur, killarna stannar hemma eftersom de lärt sig att tjejerna är fragila töntar. Livet har blivit en pågående audition för att godkännas och då, självfallet, bör man välja sellerijuice. Detta fattar Gen Z och därför ängslas de inför klivet ut från sociala medier till verkligheten.
Låt oss för all del kalla stänkaren dålig.
Men vad ska vi kalla juicebaren?
Är det möjligt att kränkthetskulturen gjort våra liv, och världen, bättre? Bra fråga. Svår fråga.
Fuck that, sa vi förr och beställde en Dry Martini. Där fanns svaret. Minns du?
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Minns du när alkohol var lösningen på allt? En kall öl vid en bättre bardisk besvarade livets stora frågor – kärlek, död, julafton. Whiskyn som brände i strupen brände även bort ångesten. Vitt vin var terapi, rödvin var revolution. Du minns?
När var detta – 1968, 1998, 2018? Världen av igår. Nu spolar särskilt, men inte bara, ungdomarna kröken. Endast Edward Blom och Leif GW Persson är att lita på. Övriga mänskligheten sippar kombucha som om livet inte redan var tillräckligt surt.
Att vi, medborgare i Sverige, tvärbromsade när Socialstyrelsen förkunnade att tio glas i veckan eller mer än fyra glas vid ett och samma tillfälle är riskbruk – det är logiskt. Vi räds på goda grunder staten (minns PEth-golandet), men trenden gäller hela västvärlden.
Lite fakta: I Tyskland, ölets näst heligaste land, har konsumtionen rasat med 15 procent på tio år, ner till 6,8 miljarder liter 2024. Första halvåret 2025 sjönk försäljningen till – blott! – 84 liter per person (man undrar hur det ska gå för Oktoberfest). The Economist rapporterar ”panik” hos vissa tyska bryggerier. (Parentes: Tjeckien, öllandet nummer 1, ligger stadigt på över det dubbla. Beror det på att deras buttra pilsner är godare än tyskens blaskiga helles eller på att det gamla östblocket ännu inte upptäckt gym, bönsallad och råsaft som ett tristare alternativ till cykel, schnitzel och Urquell?) Detsamma gäller Storbritannien. Och i USA har andelen vuxna som dricker sjunkit till 54 procent, den lägsta sedan Gallup började mäta 1939. Alkoholjättar som Molson Coors och Constellation Brands rapporterade i somras volymfall på 7 respektive 3,3 procent.
– Vi har inte sett någon förbättring i konsumentbeteendet, suckade Coors-vd:n Gavin Hattersley efter senaste kvartalsrapporten.
Eller hur. Vi måste bättra oss. Särskilt måste barnen få ett glas öl, som Hasse och Tage uttryckte saken i 88-öresrevyn, tydligen så olämpligt att de inte platsade i regeringens kulturkanon.
Anledningarna är väl många och goda; en perfekt storm av skuld, hälsa, hipsterism, dyrare råvaror och kunskap – om alkohol uppfanns i dag skulle det på goda grunder förbjudas snabbare än cigaretter spetsade med heroinbaserad mdma. Vi vet numera, efter lång övning, att alkohol är en giftig spiral av ångest, bukfett och högst dåliga beslut.
Men, minns ni när alkohol var lösningen på allt? Vi satt på Operabaren och på Statt och på bykrogen, alla var stökiga och jobbiga, det var livat och glatt och idiotiskt.
Kanske är det frestande att tro att vi blivit smartare, men snarare är vi bara ängsligare. En armé av lättkränkta prussiluskor och tillvarons meningslösaste bidrag till företagskapitalismen, HR-byråkratin, gick samman och utmanövrerade livsglädje, onyttigheter och liberalism. Klart att fascismen växer när CBD-drycker, adaptogener, mocktails och kaffe för 75 kronor är politiskt korrekt – kärringifieringen av samhället får logiska konsekvenser.
Ni minns nog, att på den där tiden då vinet var lösningen på allt, ja då gick det också för sig att ha skavanker. Skavanker. Det var tider det. Helt förbjudet i dag. Du kommer outas, du kommer hängas ut, du kommer cancelleras. Moralister, maktspelare och folkdomstolar lurar i varje liten buske i varje by och på varje skolgård. Vi vuxna kan kanske ta en enstaka grogg och vara punk. Men för barnen är det kört. De har vuxit upp i perfektionismens tyranni på Instagram. Barnen av i dag inte bara stannar hemma med föräldrarna på fredagar, de vill inte ens flytta hemifrån längre. Man fattar det. Därute är livet läskigt, strängt och påpassat. En öl i handen på Instagram är illa, om du råkar spilla är det en PR-katastrof, strax blir du paria i ditt hörn av sociala medier. Tjejerna stannar hemma eftersom de lärt sig att män är djur, killarna stannar hemma eftersom de lärt sig att tjejerna är fragila töntar. Livet har blivit en pågående audition för att godkännas och då, självfallet, bör man välja sellerijuice. Detta fattar Gen Z och därför ängslas de inför klivet ut från sociala medier till verkligheten.
Låt oss för all del kalla stänkaren dålig.
Men vad ska vi kalla juicebaren?
Är det möjligt att kränkthetskulturen gjort våra liv, och världen, bättre? Bra fråga. Svår fråga.
Fuck that, sa vi förr och beställde en Dry Martini. Där fanns svaret. Minns du?
