Hur ska det gå för årets 100 000 nya svenskar?

När Jon Åsberg gick i sjuan började Pirjo i hans klass. Hon blev senare sjuksköterska. Den integrationsresan förblir en dröm för många av dagens nya svenskar.

Först i vuxen ålder har jag insett att Stockholmsförorten Nacka var ett Sverige i miniatyr på sjuttiotalet när jag växte upp. I mitt närområde var föräldrarna lärare, sjuksköterskor, rörisar med egen firma eller arkitekter. De röstade på Folkpartiet. På andra sidan Stora Vägen låg Saltsjö-Duvnäs. Där var husen större och papporna (mer sällan mammorna) var direktörer och företagare. Här valde man Moderaterna. Mittemellan låg Höghusen med arbetare från Atlas Copco och Finnboda varv. S fick gissningsvis 80 procent av deras röster. Folk hette Eriksson, Bengtsson, Ekström eller möjligen Åsberg. Utom i Höghusen där det även fanns exotiska efternamn från Finland, Italien och Jugoslavien. Det var Invandrarna.

Före tioårsåldern såg man sällan barn från de andra grannskapen, sen spelade vi i samma handbollslag och gick i samma sjöscouter. Och från högstadiet även i samma skola. Pirjo började i min klass i sjuan. Föräldrarna talade knappt svenska men själv pratade hon som en infödd, vilket hon också var. Arbetslösheten bland invandrare var lägre än för inrikes födda på den tiden. På en generation hade de sugits upp i det svenska samhället och integrerats. Jag tror att Pirjo blev sjuksköterska.

Entreprenörsskapsforum uppskattar att det i dag finns 700 000 utrikes födda i arbetsför ålder (20–64) i riket som inte kan försörja sig själva.

Det var också ungefär då som migrationen till Sverige skiftade karaktär till flyktingmottagning. I början var de långt senare omtalade »volymerna« beskedliga. Plus att många högutbildade flydde länder som Chile och Iran. Men med åren tätnade flyktingströmmarna, utbildningsnivåerna sjönk och kraven på arbetsmarknaden höjdes. Därmed minskade de nyanländas anställningsbarhet markant. Entreprenörsskapsforum uppskattar att det i dag finns 700 000 utrikes födda i arbetsför ålder (20–64) i riket som inte kan försörja sig själva. Med så dystra utsikter förvånar det knappast att gängen, klanerna och de familje­baserade nätverken har tagit kontroll över de invandrartäta områdena. Eller att skjutningar, sprängningar och våldsamma uppgörelser – som den på omslaget – nu är vardagsmat i hela landet.

Men hur kunde det ske? Hur tänkte de som styr riket? Och vad gjorde de? Svaren finns i Erik Hörstadius mästerliga artikel. Tyvärr kan han inte besvara den kanske svåraste frågan som är denna: I år får ytterligare knappt 100 000 människor uppehållstillstånd i Sverige. Hur ska det gå för dem? En integrationsresa likt den Pirjo gjorde lär förbli en dröm för nästan alla.

Text: