Ingen språkkurs hjälper mot ondska
Att vara i behov av omsorg är ett utsatt läge, och en skål kattmat i stället för kräm kan handla om attityd snarare än språk. Hur lär man sig vettiga attityder?
Bild: Unsplash
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Nyligen serverade hemtjänsten åttioåriga Eva i Norrköping kattmat i stället för kräm med mjölk. Det berodde tydligen på språkförbistring.
Verksamhetschef Anette Asplund sa att det rörde sig om ett olyckligt misstag. Personalen missförstod. Enligt Asplund säkerställer man i rekryteringsprocessen att personal pratar tillräckligt bra svenska för att kunna arbeta inom hemtjänsten, men nu behövde man se över vissa rutiner.
Hur bra är tillräckligt bra svenska?
En människa behöver inte kunna något språk för att vara duktig på omvårdnad. Att bädda sängen, byta blöja, breda en smörgås eller ge en vänlig klapp på axeln kräver ingen språkbegåvning. Samtidigt måste man kunna förstå instruktioner och reda ut om något blir fel, och skilja djurfoder från människoföda. I vårt dokumentationshysteriska tidevarv är det också svårt att förstå hur en överlämning mellan kollegor ska ske om man inte kan språket.
En arbetsplats är det perfekta stället att lära sig tala svenska, det slår SFI med hästlängder. Men det handlar om proportioner. Om alla i din omgivning talar språket marineras du snabbt i det. Dina svensktalande kollegor kan täcka upp för dina brister tills du kan grundläggande svenska. Men om bara enstaka kollegor talar språket, eller ingen alls, så är alla illa ute.
Man kan fråga sig varför just vården och omsorgen anses kunna härbärgera många som inte kan kommunicera ordentligt med de hjälpbehövande. Har gamla, sjuka och små inte rätt att känna den trygghet som kommer med att kunna förstå och bli förstådd?
Allt handlar om proportioner. Det är som recept: ändrar man måtten på ingredienserna blir anrättningen antingen utsökt eller oätlig. Och just nu dras hemtjänsten med en del fadda smaker.
I stället för att låtsas att man ”säkerställer att personal pratar tillräckligt bra svenska” kan man erkänna att man tar in i princip vem som helst, svensktalande eller ej. Och så löser man problemet utifrån det. Piktogram i stället för instruktioner på svenska?
Jag föreställer mig vad hemtjänsten såg. En liten låda innehållande en portion saftigt kött, precis lagom som mellis åt en gammal människa? Visserligen med en katt på paketet, men katter är söta, folk gillar katter. Matförpackningar – för människor och djur – kan utvecklas. På kattmaten kan man ha en bild på en överkryssad tant, för alla eventualiteter.
Men är det bara språket som fallerar? I podden Skratta eller gråta med Jakob Öqvist och Erik Dahlin tas kattmatsincidenten upp. Man nämner också ett fall där en man blev illa behandlad för att han var omskuren. En kvinna i hans hemtjänst-team hade lagt ihop ett och ett, och – visserligen felaktigt – trott att han var jude. Ett skäl som i hennes huvud gav henne rätt att vara elak mot honom.
Att vara i behov av omsorg är ett utsatt läge, och en skål kattmat i stället för kräm kan handla om attityd snarare än språk. Hur lär man sig vettiga attityder?
Efter förra årets skandal i Uppsala kommun, då hemtjänstpersonal hade förgripit sig på och bestulit äldre kvinnor, ombads KPMG ta fram ett Yttrande till kommunrevisionen – Granskning av vidtagna åtgärder utifrån övergrepp inom hemtjänsten.
Vad kom man fram till?
Jo, cheferna hade duckat ansvar, ingen hade dokumenterat de utsattas vittnesmål för att uppgifterna var ”känsliga”, och man hade mörkat inför äldrenämnden. I efterhand erkände man att det var dumt att kravet på bakgrundskontroller vid anställning tagits bort. Eller som det står i granskningen:
”Det är slående att ordföranden själv erkänner att förhållningssättet när det gäller att inte göra bakgrundskontroller varit ”naivt”. Ändå avskaffades bakgrundskontroller 2018 trots kraftiga protester från den borgerliga oppositionen.”
I fallen i Uppsala var förövarna tidigare straffade för sexualbrott. Mycket lidande hade kunnat undvikas om de hindrats från att ta anställning.
Predatorer har alltid funnits. Om inte omgivning stoppar dem krossar de allt i sin väg. Man kan skylla på språkförbistring och kulturella skillnader, men ingen språkkurs hjälper mot ondska.
Det värsta är alla som duckar ansvar. Mellanchefer som tänker att det där får någon annan ta itu med. Man vill skyffla undan och gå hem tidigare, åka på semester, inte få sina cirklar rubbade. Goda människor, men slappa.
Ställ de onda mot väggen. Låt dem inte låtsas att de inte förstår språket, eller att man inte får ge folk kattmat, stjäla deras saker eller ligga med dem som man är anställd att värna.
***
Läs även: Förundersökningen om hatbrott återupptas
Läs även: Bra att svenska barn bär blöja länge
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Nyligen serverade hemtjänsten åttioåriga Eva i Norrköping kattmat i stället för kräm med mjölk. Det berodde tydligen på språkförbistring.
Verksamhetschef Anette Asplund sa att det rörde sig om ett olyckligt misstag. Personalen missförstod. Enligt Asplund säkerställer man i rekryteringsprocessen att personal pratar tillräckligt bra svenska för att kunna arbeta inom hemtjänsten, men nu behövde man se över vissa rutiner.
Hur bra är tillräckligt bra svenska?
En människa behöver inte kunna något språk för att vara duktig på omvårdnad. Att bädda sängen, byta blöja, breda en smörgås eller ge en vänlig klapp på axeln kräver ingen språkbegåvning. Samtidigt måste man kunna förstå instruktioner och reda ut om något blir fel, och skilja djurfoder från människoföda. I vårt dokumentationshysteriska tidevarv är det också svårt att förstå hur en överlämning mellan kollegor ska ske om man inte kan språket.
En arbetsplats är det perfekta stället att lära sig tala svenska, det slår SFI med hästlängder. Men det handlar om proportioner. Om alla i din omgivning talar språket marineras du snabbt i det. Dina svensktalande kollegor kan täcka upp för dina brister tills du kan grundläggande svenska. Men om bara enstaka kollegor talar språket, eller ingen alls, så är alla illa ute.
Man kan fråga sig varför just vården och omsorgen anses kunna härbärgera många som inte kan kommunicera ordentligt med de hjälpbehövande. Har gamla, sjuka och små inte rätt att känna den trygghet som kommer med att kunna förstå och bli förstådd?
Allt handlar om proportioner. Det är som recept: ändrar man måtten på ingredienserna blir anrättningen antingen utsökt eller oätlig. Och just nu dras hemtjänsten med en del fadda smaker.
I stället för att låtsas att man ”säkerställer att personal pratar tillräckligt bra svenska” kan man erkänna att man tar in i princip vem som helst, svensktalande eller ej. Och så löser man problemet utifrån det. Piktogram i stället för instruktioner på svenska?
Jag föreställer mig vad hemtjänsten såg. En liten låda innehållande en portion saftigt kött, precis lagom som mellis åt en gammal människa? Visserligen med en katt på paketet, men katter är söta, folk gillar katter. Matförpackningar – för människor och djur – kan utvecklas. På kattmaten kan man ha en bild på en överkryssad tant, för alla eventualiteter.
Men är det bara språket som fallerar? I podden Skratta eller gråta med Jakob Öqvist och Erik Dahlin tas kattmatsincidenten upp. Man nämner också ett fall där en man blev illa behandlad för att han var omskuren. En kvinna i hans hemtjänst-team hade lagt ihop ett och ett, och – visserligen felaktigt – trott att han var jude. Ett skäl som i hennes huvud gav henne rätt att vara elak mot honom.
Att vara i behov av omsorg är ett utsatt läge, och en skål kattmat i stället för kräm kan handla om attityd snarare än språk. Hur lär man sig vettiga attityder?
Efter förra årets skandal i Uppsala kommun, då hemtjänstpersonal hade förgripit sig på och bestulit äldre kvinnor, ombads KPMG ta fram ett Yttrande till kommunrevisionen – Granskning av vidtagna åtgärder utifrån övergrepp inom hemtjänsten.
Vad kom man fram till?
Jo, cheferna hade duckat ansvar, ingen hade dokumenterat de utsattas vittnesmål för att uppgifterna var ”känsliga”, och man hade mörkat inför äldrenämnden. I efterhand erkände man att det var dumt att kravet på bakgrundskontroller vid anställning tagits bort. Eller som det står i granskningen:
”Det är slående att ordföranden själv erkänner att förhållningssättet när det gäller att inte göra bakgrundskontroller varit ”naivt”. Ändå avskaffades bakgrundskontroller 2018 trots kraftiga protester från den borgerliga oppositionen.”
I fallen i Uppsala var förövarna tidigare straffade för sexualbrott. Mycket lidande hade kunnat undvikas om de hindrats från att ta anställning.
Predatorer har alltid funnits. Om inte omgivning stoppar dem krossar de allt i sin väg. Man kan skylla på språkförbistring och kulturella skillnader, men ingen språkkurs hjälper mot ondska.
Det värsta är alla som duckar ansvar. Mellanchefer som tänker att det där får någon annan ta itu med. Man vill skyffla undan och gå hem tidigare, åka på semester, inte få sina cirklar rubbade. Goda människor, men slappa.
Ställ de onda mot väggen. Låt dem inte låtsas att de inte förstår språket, eller att man inte får ge folk kattmat, stjäla deras saker eller ligga med dem som man är anställd att värna.
***
Läs även: Förundersökningen om hatbrott återupptas
Läs även: Bra att svenska barn bär blöja länge
