Islam måste också tåla kritik
Vad innebär egentligen islamofobi? Ska man inte kunna kritisera alla ideologier?
Toppbild: TT
Tänker att jag måste vädra min "islamofobi". Vi har nämligen noterat allt flera "hucklekvinnor" i våra tämligen gentrifierade Berlinkvarter. De ser snälla och blida ut, stör inte ett dugg. Står tålmodigt i parkens långa glass- och godiskö och sommarsvettas nog under sina huvuddukar. Ibland har de sina här- eller herrförare med. Oftast i sällskap med sina sockerstinna barn. Kvinnorna besväras inte av oss som köper vin, öl eller korv.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Klädkoderna varierar: många färger, grälla långa kjolar, kanske en modern keps på hucklet som inringar tjockt med smink i fejset à la fotomodeller och influerare. Huvan på toppen och städse kritvita sneakers på fossingarna. Höga klackar är kanske haram? Men gympadojorna fulla av gummi, skum och läder, är de helt halal? Inte sällan tillverkade av barnarbetare i Vietnam och Indonesien.
Undrar också om den glass och de sötsaker som parkkiosken säljer: vet de att dessa brukar innehålla gelatin, ofta gjort på griskött? Det är ju varken halal eller kosher.
Huvuddukarna är inget att reta sig på, även om de hindrar D-vitamin och kan medföra tunnhårighet på skulten. Det vet de nog redan om. (Tobaksrökning är inte heller bra för barret, men det struntar jag i; hela ens lekamen förfaller ändå med stigande ålder.) Och att den täckta tjejen på ett närliggande kafé inte serverar det vin som beställs, utan låter någon av kollegerna göra det, gärna det. En sorts nästan gullig vidskepelse.
I tanken faller bråket mellan den tyska feministen Alice Schwarzer och amerikanska Julia Butler i kölvattnet av övergreppen i Köln nyåret 2015/2016, då den senare ansåg att burkan var en "övning i ödmjukhet och stolthet", och att ingen utomstående kan bedöma eller fördöma den andres annorlundahet. Hon "slipper utnyttjas av den västerländska masskulturen". Jo, man får kritisera islam eftersom kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter, det gäller universellt, menade Schwarzer.
Vi har i alla fall tur med vädret, näktergalarna pipprar i trånad, och det förekommer inga Palestinasjalar på våra muslimska damer. Heller inga antisemitiska kravaller och skändningar av begravningsplatser och synagogor som i andra stadsdelar.
I det brittiska, yttrandefrihetsivrande magasinet Spiked läser jag (27/4–25) om "Västvärldens islamistiska hädelselagar" i Europa. Den pakistanske journalisten Kunwar Khuldune Shahid intervjuas av Spikes biträdande redaktör Fraser Myers. Om exempelvis koranbränningsförbud i Danmark samt med hjälp av andra lagar även i Sverige och hur "In the UK, the Labour government is planning a crackdown on 'Islamophobia', which has long been code for blasphemy."
Shahid säger: "Termen islamofobi är dubbeltydig. Jag skulle till och med säga att den är bedräglig. Islamofobi betyder en irrationell rädsla för islam. Men islam är en ideologi. Den borde vara lika öppen för kritik som vilken annan som helst." Det är att överlämna makt till islamisterna. Minst tolv muslimska länder har dödsstraff för hädelse, andra utdömer stränga straff, fortsätter han.
Kan inte de här lagarna lugna stämningarna och hindra mord som det på Salwan Momika, frågar Fraser. Nej, säger Shahid, ju mer utrymme för islamistiska värderingar, desto fler rättigheter och förbud kommer att krävas. Islamisterna får då bara mer ammunition. De kommer aldrig att få nog, och de kan säga kolla, till och med västvärlden tycker så här!
Apropå unga killar med pakistanskt ursprung: "De flesta groominggäng i Storbritannien har våldtagit icke-muslimska flickor, särskilt vita arbetarklassflickor. Många förövare har en världsbild som delar världen mellan muslimer och icke-muslimer." Pakistan blandar tribalistiska och islamiska seder som är djupt kvinnofientliga. Barnäktenskap är vanliga, enligt Sharid.
I samma nummer av Spiked skriver Dan Korn om äldre svenska kvinnor som våldtas eller trakasseras sexuellt av hemtjänstpersonal och jämför fenomenet med brittiska groominggäng.
John Cleese svarar muslimer på frågan i en Kvartal-intervju om vilka som är svåra att skoja om. Man kan ju bli mördad eller få ögat bortskjutet som Rushdie.
Just därför måste vi kanske. The more the merrier...
(Se gärna min krönika om Schwarzer)
***
Tänker att jag måste vädra min ”islamofobi”. Vi har nämligen noterat allt flera ”hucklekvinnor” i våra tämligen gentrifierade Berlinkvarter. De ser snälla och blida ut, stör inte ett dugg. Står tålmodigt i parkens långa glass- och godiskö och sommarsvettas nog under sina huvuddukar. Ibland har de sina här- eller herrförare med. Oftast i sällskap med sina sockerstinna barn. Kvinnorna besväras inte av oss som köper vin, öl eller korv.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Klädkoderna varierar: många färger, grälla långa kjolar, kanske en modern keps på hucklet som inringar tjockt med smink i fejset à la fotomodeller och influerare. Huvan på toppen och städse kritvita sneakers på fossingarna. Höga klackar är kanske haram? Men gympadojorna fulla av gummi, skum och läder, är de helt halal? Inte sällan tillverkade av barnarbetare i Vietnam och Indonesien.
Undrar också om den glass och de sötsaker som parkkiosken säljer: vet de att dessa brukar innehålla gelatin, ofta gjort på griskött? Det är ju varken halal eller kosher.
Huvuddukarna är inget att reta sig på, även om de hindrar D-vitamin och kan medföra tunnhårighet på skulten. Det vet de nog redan om. (Tobaksrökning är inte heller bra för barret, men det struntar jag i; hela ens lekamen förfaller ändå med stigande ålder.) Och att den täckta tjejen på ett närliggande kafé inte serverar det vin som beställs, utan låter någon av kollegerna göra det, gärna det. En sorts nästan gullig vidskepelse.
I tanken faller bråket mellan den tyska feministen Alice Schwarzer och amerikanska Julia Butler i kölvattnet av övergreppen i Köln nyåret 2015/2016, då den senare ansåg att burkan var en ”övning i ödmjukhet och stolthet”, och att ingen utomstående kan bedöma eller fördöma den andres annorlundahet. Hon ”slipper utnyttjas av den västerländska masskulturen”. Jo, man får kritisera islam eftersom kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter, det gäller universellt, menade Schwarzer.
Vi har i alla fall tur med vädret, näktergalarna pipprar i trånad, och det förekommer inga Palestinasjalar på våra muslimska damer. Heller inga antisemitiska kravaller och skändningar av begravningsplatser och synagogor som i andra stadsdelar.
I det brittiska, yttrandefrihetsivrande magasinet Spiked läser jag (27/4–25) om ”Västvärldens islamistiska hädelselagar” i Europa. Den pakistanske journalisten Kunwar Khuldune Shahid intervjuas av Spikes biträdande redaktör Fraser Myers. Om exempelvis koranbränningsförbud i Danmark samt med hjälp av andra lagar även i Sverige och hur ”In the UK, the Labour government is planning a crackdown on ’Islamophobia’, which has long been code for blasphemy.”
Shahid säger: ”Termen islamofobi är dubbeltydig. Jag skulle till och med säga att den är bedräglig. Islamofobi betyder en irrationell rädsla för islam. Men islam är en ideologi. Den borde vara lika öppen för kritik som vilken annan som helst.” Det är att överlämna makt till islamisterna. Minst tolv muslimska länder har dödsstraff för hädelse, andra utdömer stränga straff, fortsätter han.
Kan inte de här lagarna lugna stämningarna och hindra mord som det på Salwan Momika, frågar Fraser. Nej, säger Shahid, ju mer utrymme för islamistiska värderingar, desto fler rättigheter och förbud kommer att krävas. Islamisterna får då bara mer ammunition. De kommer aldrig att få nog, och de kan säga kolla, till och med västvärlden tycker så här!
Apropå unga killar med pakistanskt ursprung: ”De flesta groominggäng i Storbritannien har våldtagit icke-muslimska flickor, särskilt vita arbetarklassflickor. Många förövare har en världsbild som delar världen mellan muslimer och icke-muslimer.” Pakistan blandar tribalistiska och islamiska seder som är djupt kvinnofientliga. Barnäktenskap är vanliga, enligt Sharid.
I samma nummer av Spiked skriver Dan Korn om äldre svenska kvinnor som våldtas eller trakasseras sexuellt av hemtjänstpersonal och jämför fenomenet med brittiska groominggäng.
John Cleese svarar muslimer på frågan i en Kvartal-intervju om vilka som är svåra att skoja om. Man kan ju bli mördad eller få ögat bortskjutet som Rushdie.
Just därför måste vi kanske. The more the merrier…
(Se gärna min krönika om Schwarzer)
***
