Kan vi lita på public service?

Häromdagen hade Ekot en riktig domedagsnyhet. Varje minut dör en människa i världen av orsaker relaterade till jordens uppvärmning, fick vi veta. Det blir en halv miljon om året och antalet har stigit kraftigt sedan nittiotalet. Lägg till det 2,5 miljoner dödsfall årligen till följd av luftföroreningar från fossila bränslen, så förstår ni att slutet nalkas. Därefter uppmanade en hjärtspecialist från KI makthavarna att öka takten i omställningen, så att planeten räddas åt kommande generationer. Ord som ”alarmerande” och ”förödande konsekvenser” användes.  

Redan innan jag hörde inslaget var jag övertygad om att planeten blir varmare på grund av fossilförbränningen, så där hade saken kunnat stanna. Men någon dag senare dök samma nyhet upp i brittiska The Economist. Där framgick att allt som Sveriges Radio hade rapporterat var sant, fast också att det bara var halva sanningen. Resten kan ni läsa om i Kort sagt här, men låt mig redan nu avslöja att antalet klimatrelaterade dödsfall i världen blir färre, inte fler. Det kan förstås vara så att Ekots reporter var ung och oerfaren. Kanske hade hon bråttom och nöjde sig med att skumma sammanfattningen av klimatrapporten. Eller var det möjligen så att hon eller hennes redaktör, eller båda, tänkte att det underliggande budskapet om en annalkande klimatkatastrof riskerade att skymmas om lyssnarna besvärades med alla fakta på en gång, inte bara de som gagnade saken?  

Något annat som för ett ögonblick rubbade min tro på Ekots saklighet och opartiskhet nyligen var när redaktionens mest profilerade Mellanöstern-reportrar skrev under det uppmärksammade Magda Gad-upproret, utan att det fick några konsekvenser för deras bevakning av Israel-Hamas-kriget. Och när vi nu är inne på public service påminner jag om Jan Söderqvists text i Fokus i förra veckan där han pekade på SVT-programmet Uppdrag Gransknings ovana att tänja på sanningen. 

Samtidigt i Storbritannien: där rullar huvudena på nationens stolthet BBC sedan en intern rapport påvisat systematisk partiskhet och en ideologiskt grundad slagsida i bolagets rapportering. Vore det inte intressant med en liknande genomlysning av vår egen public service? Exemplen ovan kan ju vara olycksfall i arbetet och förhoppningsvis framkommer inga systematiska brister. Men det skulle ändå vara skönt att få bekräftat att vi även fortsättningsvis kan lita på våra främsta nyhetskällor.

***
Läs även: Mediaskandalen som skakar Storbritannien

Läs även: BBC-skandalen toppen av isberget