Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.

Han heter Erik Normark och fick en debattartikel i DN i helgen. Det han ville ha sagt – och får sagt på ett rätt behagligt språk också – är att han visserligen är arbetslös, men för den skull inte lat och dum. Han kryddar det hela med en traditionellt konspiratorisk vänsteridé om att arbetslöshet existerar för att Milton Friedman hittade på den någon gång på sextiotalet. 

Arbetslösa skulle kunna vara en politisk kraft, skriver Normark. Men de är oftast tysta. Normark själv har också varit tyst ”fram till i dag”, påstås det i ingressen. En aning oförsiktigt, visar det sig, i dessa googlingstider.

Erik Normark är socialdemokrat och aktiv i den radikala S-föreningen Reformisterna, finner man rätt snabbt om man frågar sin datamaskin. I den egenskapen har han skrivit debattartiklar i Dala-Demokraten.

Han har också byggt en kiosk i Dalsland som han avsett att bo i och i den egenskapen uppmärksammats för att han ”utmanat storstadsnormen” i flera tidningar.

Han har dessutom jobbat som ”opinionsbildare”, pressekreterare och innehållsansvarig för web på Hyresgästföreningen, som alltid envisas med att de inte alls är en del av den socialdemokratiska maktapparaten. Det bara råkar vara så att samtliga förbundsordförande har en bakgrund inom Socialdemokraterna och LO. Han har också varit kommunikationsansvarig på Boinstitutet. Det är ”plattformen för det breda samtalet om ett socialt hållbart boende”. Det är också en organisation startad av Hyresgästföreningen och som är så nära den att postadressen är c/o Hyresgästföreningen.

På hans LinkedIn-sida – där det förresten ser ut som att han fortfarande jobbar för Hyresgästföreningen – beskriver han sig som en ”schweizisk kniv i kommunikation” med särskild kompetens i copywritning och sökordsoptimering.

Det är inget fel på detta, förstås. Men är det inte rätt mycket debattartiklar, tidningsartiklar, opinionsbildande, pressekreterande, kommunikationsansvarande, copywritande och sökordsoptimerande för en person som påstås ha varit tyst ända fram till helgen som gick? Och vore det inte en aning intressant för DN:s läsare att få veta att Erik Normark är en socialdemokratisk reformist, som jobbat med opinionsbildning i den socialdemokratiska sfären så långt bak som hans offentliga CV sträcker sig?

Några detaljer som ni kanske undrar över i sammanhanget: Erik Normark förespråkar att fler anställs ”inom välfärden”, han tycker att den sittande regeringen driver en dålig politik som leder till polarisering, gängkriminalitet och främlingsfientlighet, han är emot skattesänkningar och vill inte se några sänkningar i a-kassan. Nu förstår vi ju alla att Erik Normark, eftersom han är arbetslös, uttrycker de här åsikterna på rent ideell basis. Men om något parti skulle anställa honom för att göra det, vilket parti tror ni det skulle vara?

Inga priser för rätt svar.

Nåja, det är nu ett år kvar till valet och vi kommer säkert att se mer av sådant här. Det brukar visserligen mest leta sig in på insändarsidorna, där det nästan kan vara rörande att läsa de kopierade cirkulärtexterna som partiarbetare över hela landet undertecknar med sina namn, så att de ska framstå som spontana utrop från folkdjupet. Kanske är det en aning rörande att se att en liknande taktik nu även funkar på landets största debattsida, men jag undrar ändå om det är avsiktligt.

Är det en del av Dagens Nyheter arbete för en socialdemokratisk regering? Eller har debattredaktören helt enkelt inte brytt sig om att googla, när det äntligen kom in en välskriven text av en ”vanlig” arbetslös?

Kanske får vi aldrig veta.

Erik Normark funderar på att starta ett ”Riksförbund för arbetslösa”. Mitt tips är att han inte kommer att vara medlem särskilt länge. Partiet behöver honom.

***

Läs även: Vi måste numera klara oss själva

Läs även: Tidöpartiernas listiga bidragsreform