Liberalerna borde vara för strypsex och porr

När partiledaren Simona Mohamsson i SVT Agenda hotade att rösta nej till Ulf Kristersson (M) som statsminister om Sverigedemokraterna får ingå i regeringen, blev det tydligt att hålet i svensk politik växt till en ideologisk krater där partiet som bär tomrummets namn inte kan sluta att hälla ner betong. Regeringskrisen som utlovades vid Tidöseger motiverades av Liberalernas gamla vanliga – alldeles korrekta – inställning att SD saknar tjusiga ”liberala värderingar” vilka de själva anser att de fullständigt badar i. Men det gör de ju inte. Liberalerna definierar sin egen ideologi genom att exkludera SD snarare än att inkludera en enda konsekvent frihetsreform på den egna agendan.  

Mohamssons hotlöfte är nu troligtvis bara ett teoretiskt problem för Tidöpartierna. L ligger gediget långt under fyraprocentspärren i varenda en av de miljontals mätningar som sköljer över oss från den övergödda kommunikatörs- och opinionskonsultnäringen.

Kan man tänka sig att anledningen till bottentrålandet är just ideologisk självmord? Partiet har aktivt valt bort den liberala nisch de kunde ha ägt. Och svenskar är inga liberaler, vi är inpiskade sossar eller konservativa förbudsivrare, vill vi ha något lite kittlande fritt progressivt ska det komma med ett magnifikt regelverk som stipulerar denna nya frihets modernitet minutiöst, med inbakade cancelleringsmöjligheter i paragraferna. Frihet för svensken är att få betala skatt och stå i kö. Men nog finns potential att nå långt fler än dagens enstaka folkskollärare. Undersökningar har pekat på att en tio procent åtminstone tror sig vara för ren liberalism – hela paketet från frihandel utan tullar och yttrandefrihet utan ens John Stuart Mills filter, till vardagliga frågor kring barer utan kökstvång eller rätten till dekadens och sex med även andra partners än människor. Fanns ett liberalt alternativ skulle det kunna skrälla i vallokalerna! I stället får svenska liberaler leta sig till internets mörka hörn för att få sina frihetliga injektioner, eller nöja sig med socialstyrelseliberalismen på DN:s eller Expressens ledarsidor.  

Partiet gav sig själva chansen vid namnbytet 2015 men samtidigt som Folkpartiet blev Liberalerna la en FP-ledamot i justitieutskottet fram förslaget att förbjuda bengaler på fotbollsmatcher lite mer än bengaler redan var förbjudna. Alla insåg därmed att partiet som 2010 ville förbjuda energidryck levde kvar. Ny logga, samma batong. Därpå har partiet gått fram som en veritabel förbudsautomat. Tryck på valfri känslofråga pressen larmar om och ut kommer ett nytt förbud. L är som George Orwell på Ikea: lättmonterade, platta paket i serien Storebror-ser-dig-hyllan där frihet betyder förbud. 

De senaste veckorna har automaten surrat rejält när man lanserat en dubbelhylla av illiberalism. Strypsex behöver nämligen en ny brottsrubricering. Att L förkastar en rätt central liberal idé om självägande och rätten att bestämma över sin egen kropp och sitt eget liv så länge man inte skadar andra är en invändning – en annan är att strypning redan är högst förbjudet, det brukar kallas misshandel eller rent av mordförsök.  

Förbudsvevandet mot porr är en annan käpphäst som fick en ny twist när L nu föreslog porrfilter i form av att nya telefoner ska säljas med spärr och att porrsajter bör kräva ålderskoll genom bankID. Att L väljer potentialen att bankID kan användas för ett statligt register över vuxnas sexuella preferenser förvånar ingen som sett L sjunga i den konservativa änglakören och velat förbjuda mobiler i klassrummet, religiösa friskolor, vinstdrivna skolor, PFAS i kläder, trålfiske i Östersjön och airbnb-fester – samtidigt som man är för visitationszoner och alla andra rättsosäkra slag i luften som såväl sossar som övrig borgerlighet tävlar om för att framstå som tuffa och handlingskraftiga. 

Har Liberalerna fel? Kanske inte. Men vad ska vi ha dem till, förutom att garantera regeringskris om de kryper över spärren och Tidö vinner valet? Om vi redan har sju riksdagspartier som är för trygghet och duktighet och dogmer, som är ”tänk på barnen” och ”för ditt eget bästa”, då borde det åttonde, som alltså heter Liberalerna, motivera sin existens genom att slåss för att Sverige inte fortsätter tryggt, ordnat och utan sant liberala värderingar.

Annars borde de byta namn igen för tydlighet. Förbudspartiet, eller rätt och slätt: Storasyster.

***

Läs även: Vad är Liberalernas strategi?

Läs även: SD-nojan är klassförakt