PJ Anders Linder

Liberalernas lilla ABC

Med Simona Mohamsson som ny partiledare står Liberalerna inför ett nytt kapitel. Men vad är det egentligen för parti hon tar över? En alfabetisk betraktelse fångar partiets nuläge – i rimform.

Gör legaliserad cannabis till ditt profilprojekt. Det tipset gav Johan Hakelius Liberalernas nya partiledare Simona Mohamsson här i spalterna. Själv funderar jag på andra berusningsmedel och undrar om sverigedemokratismen ska bli för dagens liberaler vad spriten blev för föregångarna på 1920-talet: erisäpplet som leder till partisplittring. Den som lever får se. 

I väntan på utgången erbjuder jag denna lilla beskrivning av det aktuella livet i rörelsen: 

Ahlmarks ande gnisslar tänder, 

vad i hela friden händer? 

Björklund kommer som ett skott 

vid signal från Stockholms slott. 

Centern väcker agg i tanken 

fler mandat och mer på banken. 

DN-folket söker tända 

blå aptit på S agenda. 

Edholms planer: inte coola 

nog att kunna bilda skola. 

Frihet är att i sitt liv 

följa EU-direktiv. 

Gröna tankar till dags dato 

handlar mest om trupp från Nato. 

Historiens lagrar kan vilas uppå 

fast nu är förstås inte lika med då. 

Individen 

ligger inte rätt i tiden. 

Jimmiemetoden, mäkta potent, 

klyver de ljusblå moment för moment. 

Kluvenhet, vårt adelsmärke, 

säger Pehrson, drar till Närke. 

Liberalen gärna ville 

uppnå fyrtio promille. 

Mohamsson har givits chansen 

att bli siste man på skansen. 

Nya loggan lovar mera 

än partiet kan prestera. 

Omsorg om de minsta barnen 

sköts snart genom femårsplanen. 

Pourmokhtari, föga trumpen, 

gläds åt lägre pris vid pumpen. 

Riksdagsgruppen kan ej sluta 

tjata om en ny valuta. 

Skärmar suger, säger killen, 

lägger ipaden på grillen. 

Tidödeal, en vacker saga, 

jämfört med Helén på Haga. 

Ullenhag sade snabbt som attan: 

”Jag behövs här på Manhattan!” 

Vandring i en tröstlös öken 

blev belöningen för Jöken. 

Westerbergeffekten 

upphörde när egot knäckt den. 

Yngre krafter möts i Luf, 

får en grund för livslångt gruff. 

Zenit vid valurnan kom femtitvå 

strax efter att Leijonborg lärt sig att gå. 

Åsiktskorridoren 

tycks bli mindre trång med åren. 

Ärligt talat, mer privat? 

Gamla tankar, dags för stat! 

Ödesfrågan återstår, 

finns de kvar till nästa år? 

***

Gör legaliserad cannabis till ditt profilprojekt. Det tipset gav Johan Hakelius Liberalernas nya partiledare Simona Mohamsson här i spalterna. Själv funderar jag på andra berusningsmedel och undrar om sverigedemokratismen ska bli för dagens liberaler vad spriten blev för föregångarna på 1920-talet: erisäpplet som leder till partisplittring. Den som lever får se.

I väntan på utgången erbjuder jag denna lilla beskrivning av det aktuella livet i rörelsen:

Ahlmarks ande gnisslar tänder,

vad i hela friden händer?

Björklund kommer som ett skott

vid signal från Stockholms slott.

Centern väcker agg i tanken

fler mandat och mer på banken.

DN-folket söker tända

blå aptit på S agenda.

Edholms planer: inte coola

nog att kunna bilda skola.

Frihet är att i sitt liv

följa EU-direktiv.

Gröna tankar till dags dato

handlar mest om trupp från Nato.

Historiens lagrar kan vilas uppå

fast nu är förstås inte lika med då.

Individen

ligger inte rätt i tiden.

Jimmiemetoden, mäkta potent,

klyver de ljusblå moment för moment.

Kluvenhet, vårt adelsmärke,

säger Pehrson, drar till Närke.

Liberalen gärna ville

uppnå fyrtio promille.

Mohamsson har givits chansen

att bli siste man på skansen.

Nya loggan lovar mera

än partiet kan prestera.

Omsorg om de minsta barnen

sköts snart genom femårsplanen.

Pourmokhtari, föga trumpen,

gläds åt lägre pris vid pumpen.

Riksdagsgruppen kan ej sluta

tjata om en ny valuta.

Skärmar suger, säger killen,

lägger ipaden på grillen.

Tidödeal, en vacker saga,

jämfört med Helén på Haga.

Ullenhag sade snabbt som attan:

”Jag behövs här på Manhattan!”

Vandring i en tröstlös öken

blev belöningen för Jöken.

Westerbergeffekten

upphörde när egot knäckt den.

Yngre krafter möts i Luf,

får en grund för livslångt gruff.

Zenit vid valurnan kom femtitvå

strax efter att Leijonborg lärt sig att gå.

Åsiktskorridoren

tycks bli mindre trång med åren.

Ärligt talat, mer privat?

Gamla tankar, dags för stat!

Ödesfrågan återstår,

finns de kvar till nästa år?

***