Lite uppmuntran när världen tränger sig på
Det är faktiskt inte helt säkert att västerlandet går under och att demokratin avskaffas. Vår civilisations motståndskraft är mycket större än vi normalt föreställer oss.
Bild: Canva
Märker ni också hur världen liksom äter sig in? Donald Trump, förstås, med ständigt nya upptåg (här och här till exempel). Och så Vladimir Putin med sitt till lika delar obehagliga, oförsvarliga och obegripliga krig i Ukraina. Både Tyskland och Polen har hållit viktiga val under våren och herr Xi i Kina slipar knivarna för att anfalla Taiwan i närtid, åtminstone enligt USA:s försvarsminister Pete Hegseth. Då har vi inte ens nämnt Israel, Iran eller Gaza. Eller Indiens råkurr med Pakistan härom veckan, fast det minns väl ingen längre? Mer näraliggande bekymmer som huruvida internationella adoptioner ska vara tillåtna i Sverige, om vi svenskar borde jobba mer eller mindre varje vecka och även sånt som prioriterades högt för inte länge sen – som bombdåd och skjutningar - förmår inte riktigt slå sig fram till en tätposition i medvetandet.
För närvarande läser jag Henrik Berggrens lysande trilogi om Sverige under andra världskriget – i dagarna även tillgänglig som tv-serie. Det går inte att låta bli att dra paralleller. Då som nu toppas tidningarnas förstasidor i stort sett dagligen av världshändelser, om än ibland ersatt av mer banala ting som ett nytt svenskt världsrekord i löpning (då) eller gruppen KAJ:s osannolika framgångar (nu). Då som nu ligger det också nära till hands att dra slutsatsen att den yttersta dagen är i snabbt annalkande. Fast är den det?
Så här 80 år efter freden i andra världskriget kan vi konstatera att domedagen i alla fall ställdes in den gången. Det är faktiskt inte helt säkert att västerlandet går under och att demokratin avskaffas nu heller. I en lärd essä förklarar Dan Korn varför vår civilisations motståndskraft är mycket större än vi normalt föreställer oss. Det har att göra både med att de demokratiska idealen är så djupt inbäddade i vår kultur och att den nyfikna dialektik och respekt för andras tankar och synsätt som vi också får med modersmjölken, har mycket bättre möjligheter att klara av ständigt nya omvärldsförutsättningar, än vad mer auktoritära civilisationer som den ryska och den kinesiska har. Läs artikeln. Den muntrar upp.
***
Läs även: Väljer Polen väst eller öst?
Märker ni också hur världen liksom äter sig in? Donald Trump, förstås, med ständigt nya upptåg (här och här till exempel). Och så Vladimir Putin med sitt till lika delar obehagliga, oförsvarliga och obegripliga krig i Ukraina. Både Tyskland och Polen har hållit viktiga val under våren och herr Xi i Kina slipar knivarna för att anfalla Taiwan i närtid, åtminstone enligt USA:s försvarsminister Pete Hegseth. Då har vi inte ens nämnt Israel, Iran eller Gaza. Eller Indiens råkurr med Pakistan härom veckan, fast det minns väl ingen längre? Mer näraliggande bekymmer som huruvida internationella adoptioner ska vara tillåtna i Sverige, om vi svenskar borde jobba mer eller mindre varje vecka och även sånt som prioriterades högt för inte länge sen – som bombdåd och skjutningar – förmår inte riktigt slå sig fram till en tätposition i medvetandet.
För närvarande läser jag Henrik Berggrens lysande trilogi om Sverige under andra världskriget – i dagarna även tillgänglig som tv-serie. Det går inte att låta bli att dra paralleller. Då som nu toppas tidningarnas förstasidor i stort sett dagligen av världshändelser, om än ibland ersatt av mer banala ting som ett nytt svenskt världsrekord i löpning (då) eller gruppen KAJ:s osannolika framgångar (nu). Då som nu ligger det också nära till hands att dra slutsatsen att den yttersta dagen är i snabbt annalkande. Fast är den det?
Så här 80 år efter freden i andra världskriget kan vi konstatera att domedagen i alla fall ställdes in den gången. Det är faktiskt inte helt säkert att västerlandet går under och att demokratin avskaffas nu heller. I en lärd essä förklarar Dan Korn varför vår civilisations motståndskraft är mycket större än vi normalt föreställer oss. Det har att göra både med att de demokratiska idealen är så djupt inbäddade i vår kultur och att den nyfikna dialektik och respekt för andras tankar och synsätt som vi också får med modersmjölken, har mycket bättre möjligheter att klara av ständigt nya omvärldsförutsättningar, än vad mer auktoritära civilisationer som den ryska och den kinesiska har. Läs artikeln. Den muntrar upp.
***
Läs även: Väljer Polen väst eller öst?
