Man vet aldrig när en bra solbränna kan komma till användning
Fredrik Sjöberg skriver om fördelen med svävande uttryck.
Toppbild: TT
Man vet aldrig när en bra solbränna kan komma till användning. Det var en journalist som frågade om jag hade något valspråk eller liknande favorituttryck som annars bara kungligheter har, och eftersom jag inte kunde komma på något bättre svar drog jag till med det där om solbrännan. Påståendet är åtminstone sant. Ganska fint också, delvis på grund av att ingen omedelbart begriper hur det ska tolkas.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Det är aldrig min mening att vara dunkel, men dubbelbotten är som regel bra, inte bara i samband med frakt av råolja i oceangående tankfartyg. Går man på en grynna kan man alltid hävda att man avsåg något helt annat. Vad kan man ha en bra solbränna till? Det tål att tänka på. Själv kan jag i andanom se en lantligt belägen dansbana när häggen blommar, men man kan förstås tänka sig en hel rad andra fördelar, samt nackdelar.
Klart som glas är emellertid uttrycket klimatsmart. Knappast någon glosa har på senare år gjort karriär som den; ingen översvämningsriskanalytikersamordnare med självrespekt underlåter att armera sina floskelrapporter med just ordet klimatsmart. Även storfinansen excellerar i genren, liksom småfinansen, allihop faktiskt, undantaget förhärdade miljömuppar som tomtar omkring i terrängen och limmar fast sig eller vecklar ut plastbanderoller på äldre skeppsvrak.
De senare ville aldrig bidra till att pumpa upp den verbala ballongen klimatsmart, som anade man att ekipaget nog skulle lyfta högt men sedan försvinna i fjärran och haverera någonstans. Typiskt nog förekommer ordet första gången i tryck på Aftonbladets ledarsida den 4 februari 2002, i en text signerad min gode vän Stefan Edman, där också det obetydligt äldre substantivet miljömupp ventileras. Dessa två begrepp stod alltså emot varandra dag ett.
Det här var på den tiden man ännu trodde att snålspolande duschmunstycken skulle rädda världen, eller i alla fall svensk tillverkningsindustri. Den store optimisten Edman skriver uttryckligen i den där ledartexten att allt vad som ryms i korgen under begreppet klimatsmart är för ”vanligt folk”, inte främst ”miljömuppar” som, underförstått, inte duschade alls. Denna kritik av de fanatiska var förstås inte ny, bara formuleringarna.
Här blir inga barn gjorda. Var det inte så man sa förr om testuggare? Ett kul idiom, det där, som säkert kan komma till heders igen trots att barn inte längre per definition är något man gör, utan skaffar. Den låga nativiteten anses vara ett bekymmer. Stänga förskolor?! Nej, det har gått för långt. Något måste göras. Det finns hålögda aktivister där ute som ”tvingas” avstå barn på grund av att framtiden är så mörk och kampen för klimatet viktigare. Stämmer det verkligen?
Jag undersökte ett liknande fenomen på åttiotalet, när det skrevs mycket om deprimerade barn, ibland suicidala, som anförde regnskogsskövlingen som illamåendets orsak. Om inte drakoniska åtgärder vidtogs omedelbart (klockan var som vanligt fem i tolv) skulle hela Amazonas vara en öken år 2000. Skövlingen mättes i enheten fotbollsplaner per sekund och larmrapporterna var särskilt avpassade för barn. Min hypotes den gången var att retoriken gjorde dem suicidala.
Det var fel. Läkare och psykologer inom fältet sa alla samma sak: den sortens desperation har alltid andra orsaker. Däremot är det nog så, menade de, att sköra barn dras till problem som ter sig större än deras egna, till mörker som kan skyla ett annat. Samband kan således finnas, låt vara att det ena inte orsakar det andra. Min hypotes om kausaliteten säckade ihop som en sufflé.
Orsakerna till det vikande barnafödandet bland yngre svenskar bör alltså sökas någon annanstans. Trenden kan säkert passera som klimatsmart, men det är inte det som är grejen. De egentliga orsakerna överlåter jag åt andra att bedöma, liksom vidare analyser av den i sammanhanget inte odelat förebildlige vettvillingen Elon Musk.
Den gode Musk anser som bekant att inte bara låg nativitet är ett bekymmer, utan även låg intelligens, varför han föregår med gott exempel och ynglar av sig till höger och vänster ihop med smarta kvinnor. Ett fördelaktigt yttre är också bra. Serietillverkning är nu en gång för alla hans gebit. Vem vet, kanske får han för sig att utmana Ismail den Blodtörstige, sultan av Marocko, som sägs vara mannen bakom rekordnoteringen 700 söner samt ett oräknat antal döttrar.
Nej, man vet aldrig när en bra solbränna kan komma till användning. Våldskapital och kontanter är naturligtvis bättre i snart sagt alla livets skeden, men här på Fokus är vi konstnärer, inte bilhandlare.
***
Läs även: De gängkriminellas heraldik
Man vet aldrig när en bra solbränna kan komma till användning. Det var en journalist som frågade om jag hade något valspråk eller liknande favorituttryck som annars bara kungligheter har, och eftersom jag inte kunde komma på något bättre svar drog jag till med det där om solbrännan. Påståendet är åtminstone sant. Ganska fint också, delvis på grund av att ingen omedelbart begriper hur det ska tolkas.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Det är aldrig min mening att vara dunkel, men dubbelbotten är som regel bra, inte bara i samband med frakt av råolja i oceangående tankfartyg. Går man på en grynna kan man alltid hävda att man avsåg något helt annat. Vad kan man ha en bra solbränna till? Det tål att tänka på. Själv kan jag i andanom se en lantligt belägen dansbana när häggen blommar, men man kan förstås tänka sig en hel rad andra fördelar, samt nackdelar.
Klart som glas är emellertid uttrycket klimatsmart. Knappast någon glosa har på senare år gjort karriär som den; ingen översvämningsriskanalytikersamordnare med självrespekt underlåter att armera sina floskelrapporter med just ordet klimatsmart. Även storfinansen excellerar i genren, liksom småfinansen, allihop faktiskt, undantaget förhärdade miljömuppar som tomtar omkring i terrängen och limmar fast sig eller vecklar ut plastbanderoller på äldre skeppsvrak.
De senare ville aldrig bidra till att pumpa upp den verbala ballongen klimatsmart, som anade man att ekipaget nog skulle lyfta högt men sedan försvinna i fjärran och haverera någonstans. Typiskt nog förekommer ordet första gången i tryck på Aftonbladets ledarsida den 4 februari 2002, i en text signerad min gode vän Stefan Edman, där också det obetydligt äldre substantivet miljömupp ventileras. Dessa två begrepp stod alltså emot varandra dag ett.
Det här var på den tiden man ännu trodde att snålspolande duschmunstycken skulle rädda världen, eller i alla fall svensk tillverkningsindustri. Den store optimisten Edman skriver uttryckligen i den där ledartexten att allt vad som ryms i korgen under begreppet klimatsmart är för ”vanligt folk”, inte främst ”miljömuppar” som, underförstått, inte duschade alls. Denna kritik av de fanatiska var förstås inte ny, bara formuleringarna.
Här blir inga barn gjorda. Var det inte så man sa förr om testuggare? Ett kul idiom, det där, som säkert kan komma till heders igen trots att barn inte längre per definition är något man gör, utan skaffar. Den låga nativiteten anses vara ett bekymmer. Stänga förskolor?! Nej, det har gått för långt. Något måste göras. Det finns hålögda aktivister där ute som ”tvingas” avstå barn på grund av att framtiden är så mörk och kampen för klimatet viktigare. Stämmer det verkligen?
Jag undersökte ett liknande fenomen på åttiotalet, när det skrevs mycket om deprimerade barn, ibland suicidala, som anförde regnskogsskövlingen som illamåendets orsak. Om inte drakoniska åtgärder vidtogs omedelbart (klockan var som vanligt fem i tolv) skulle hela Amazonas vara en öken år 2000. Skövlingen mättes i enheten fotbollsplaner per sekund och larmrapporterna var särskilt avpassade för barn. Min hypotes den gången var att retoriken gjorde dem suicidala.
Det var fel. Läkare och psykologer inom fältet sa alla samma sak: den sortens desperation har alltid andra orsaker. Däremot är det nog så, menade de, att sköra barn dras till problem som ter sig större än deras egna, till mörker som kan skyla ett annat. Samband kan således finnas, låt vara att det ena inte orsakar det andra. Min hypotes om kausaliteten säckade ihop som en sufflé.
Orsakerna till det vikande barnafödandet bland yngre svenskar bör alltså sökas någon annanstans. Trenden kan säkert passera som klimatsmart, men det är inte det som är grejen. De egentliga orsakerna överlåter jag åt andra att bedöma, liksom vidare analyser av den i sammanhanget inte odelat förebildlige vettvillingen Elon Musk.
Den gode Musk anser som bekant att inte bara låg nativitet är ett bekymmer, utan även låg intelligens, varför han föregår med gott exempel och ynglar av sig till höger och vänster ihop med smarta kvinnor. Ett fördelaktigt yttre är också bra. Serietillverkning är nu en gång för alla hans gebit. Vem vet, kanske får han för sig att utmana Ismail den Blodtörstige, sultan av Marocko, som sägs vara mannen bakom rekordnoteringen 700 söner samt ett oräknat antal döttrar.
Nej, man vet aldrig när en bra solbränna kan komma till användning. Våldskapital och kontanter är naturligtvis bättre i snart sagt alla livets skeden, men här på Fokus är vi konstnärer, inte bilhandlare.
***
Läs även: De gängkriminellas heraldik
